Vem är det egentligen...

Som bestämmer över hundbenen???? Tja inte tusan verkar det vara "Über Stûrbmann-führer" Zelda i alla fall !

________________________________________________

Man skulle väl lugnt säga ett det kommit in en katt ibland .... ja, kanske inte hermelinerna då men väl ibland två springerflickor! I sanningens namn ska väl sägas att denna bild hade sett något annorlunda ut om inte matte varit närvarande med kameran.... Men Clara-Bella backar faktiskt när Tusse är på sitt allra busigaste humör och använder samtliga sina vapen - klor och tänder -. Däremot gör inte Zelda det och det är den lille kattligisten väl medveten om! Ibland tar han dock fel på hund men inser snabbt sitt misstag när damen fräser till .. Jag höll andan häromdagen när hundarna skulle få frukost. Damerna satt snällt vid sina resp. fyllda matskålar och väntade på "varsågod" medan matte satte på kaffet. Tycker det är nyttigt att de får vänta lite så jag brukar göra så på morgonen.

Plötsligt hör jag hur det börjar knapra bakom ryggen på mig i Zeldas skål. Var precis på väg att säga "FYYY Zelda" när jag vände mig om. Där satt Zelda så fint och väntade på sitt "varsågod" från matte medan Tusse helt fräckt stod och knaprade i sig Royal Canine kulorna 2 dm. från Zeldas nos!! Inte ett ljud kom det från Zelda men hon var nog lite orolig att ALLA kulorna skulle försvinna ner i Tusses mage....

Blev faktiskt lite fascinerad över att hon tillät det! Iofs. har jag sett att hon tillåtit Clara att i förbifarten "snika åt sig" några kulor ur hennes skål när jag inte varit snabb nog att sätta Clara vid hennes skål. Att hon även tillät Tusse, katt detta trodde jag faktiskt inte!

Zelda är ju som jag sagt en dam som vill ha ordning och reda i sin tillvaro och som styr upp busandet och andra oönskade störningar från främst Clara.

• "Nej - Clara, nu räcker det. Tycker att du börjar bli lite för intensiv. Tänk på ett du är en vuxen springerdam nu som bör kunna uppföra sig värdigt utan att skämma ut oss"

De upphör aldrig att förvåna oss de små liven..

Tänk så spännande det hade varit om vi ändå kunde få större kännedom om deras inbördes kommunikation.

___________

Over and out.

Monica & flocken.

Ännu en utmaning

Bermarks Oh-La-La

Dessa kommer ibland och det är nog bäst att "vara med" så att inte mina trevliga hundvänner försvinner! Denna utmaning kom från Ulla, kennel Hairbody´s och hennes beardisar. Måste säga att jag blev rätt nervös när jag fattade vad utmaningen gick ut på. Som jag fattade det skulle man publicera en bild från sitt bildarkiv och inte vilken som helst inte! Nej, det skulle vara en bild från mapp 6 och sedan bild 6. Oj, det kunde ju bli hur pinsamt som helst...... Inte sjutton vågar man "fuska" heller! Här hemma tas det kort på allt möjligt och omöjligt och jag har säkert många tusentals bilder i arkivet! Blev därför väldigt positivt överaskad när mapp 6, bild 6 i denna dators bildarkiv innehöll bilden ovan. Detta var min mors collietik "Lullis" som hade en mycket framgångsrik utställningskarriär under hennes tyvärr allför korta tid i jordelivet.... Hon tillhörde den "moderna typen" av collie som kanske inte helt är/var i min smak då jag föredrog den mer klassiska "gamla" typen. Man måste ändå säga att visst var hon en otroligt vacker flicka med en fantastisk pälsskrud! Tänk så många härliga hundminnen som kommer till ytan när man börjar tänka tillbaks... Massor av personligheter eller heter det "hundligheter" ? som framkallar en och annan tår i ögonen.... Må gott alla ni där ute och glöm inte "Carpe Diem" Monica & springerflickorna .

Ja, inte var det Claras fel inte...

Inte mindre än 8 rådjur varav en stilig råbock - fixade Clara-Bella fram under lördagens jakt. Tyvärr så fick inte någon av de utsatta skyttarna något bra skottposition för duktiga Bellas framfart i skogarna. Husse (och resten av jaktlaget) är mäkta nöjd och stolt över damen som går så jättefint i jakten. Lagom långa utsök och mycket härlig spanielenergi uppvisar tjejen. Vi är dock bägge lite bedrövade över att hon inte fick något skjutit för sig. Ville så gärna att hon skulle få "utdelning" för sitt hårda arbete. För visst är det jobbigt för hunden att jaga både mentalt och psykiskt. Men det har jag ju redan nämnt... Väl hemma igen efter drygt 4 tim. och i mycket tuff terräng (vi bor ju i Bohuslän...) var hon nästan trött !!!!! Tja, kanske en liten stund i alla fall för det var inte värre än att hon snart kom bärande på en tom pet flaska och ville höra hur duktig hon var! Vi är rätt noga med det att alltid berömma storligen när flickorna hämtar ett föremål (vad det än månde vara) och snyggt lämna över det i mattes eller husses hand. Tror matte är ännu lite petigare här och vill att hunden sätter sig snyggt vid min vänstra sida och inväntar min hand samt TACK innan de får släppa föremålet. Zelda är jätteduktig på detta. På tal om lilla stumpan, Zelda. Ja, det blev ju ingen rådjursjakt för hennes del i helgen. Hennes matte tyckte nog lite synd om henne :-( Så vad gör man.... Jo, man låter henne göra något hon är suverän på, nämligen att söka av åkrar och ängar efter harar. Sagt och gjort. Först fick hon följa med matte och elda. Zelda är då eldvakt och får inte lämna sin position när matte går fram och tillbaks och hämtar eldbråte. Hon tar sin uppgift på största allvar och sitter snällt kvar fast matte nog är borta rätt länge ibland och att hon (Zelda alltså inte matte ....haha ) är lös utanför trädgården. Tyvärr fanns det inte någon endaste harpalt att uppbringa heller trots att vi sökte av flera åkrar. Däremot så är hon så suverän på detta!! Vi söker av åkrarna rätt ofta. Hon går så fint på handtecken: HÖGER/VÄNSTER/HIT och fullkomligt sprudlar av glädje när hon ser att hennes matte är nöjd. Visst ska vi tacka Frolic-tillverkaren en del också men vederbörande är ju inte alltid på plats... Stolt matte med sina härliga tjejer :-) Må gott // Monica