Vill bara från början nämna att detta inlägg inte har ett dugg med hundar att göra!
Nu ska vi bli lite personliga....
Faktum är att jag börjar fundera över "what´s wrong with me"?
Efter att ha lyssnat på 30 kollegor och 40 vänner som bara älskar DET som jag inte fattar, undrar jag...
Naturligtvis talar jag om skidsemestrar.
ALLA åker på minst en veckas skidsemester per år i min omgivning. Varför det? Var tusan ligger tjusningen i det? Fattar inte..
Nu ska jag då berätta om vår familjs ENDA gemensamma skidsemester och i mitt fall sista..
*********************************************************
Jo då man måste ju ge det en ärlig chans så jag gick för skam skull med på att åka till Sälen för kanske 5-6 år sedan.
Vi, dvs. maken, jag och bägge sönerna samt min svägerska med familj hyrde två stugor i Sälen. Jättefina rymliga och mysiga stugor med öppen spis.
Hundar var inte tillåtet så vår kille lämnades av hos mor och far som just då bara hade en collietik i huset vilket han (och hon, Fia) älskade. Hon såg upp till honom och han såg det som sin uppgift att beskydda henne, perfekt med andra ord och så praktiskt när resp. familj behövde hundvakt.
Däremot följde svägerskans och svågerns briardtik med oss upp.
Konstigt - nu kom det ändå in lite hund i detta!!!
Åter till vedermödorna med skidsemester...
Dag 1: Kl. 9 avfärd till skidbutik och hyrning av div. utrustning. Inte sjutton var det bara att komma in och fråga efter ett par pjäxor (eller promenadskor för månen som de mer liknade...) i strlk. 38 inte!
Jag lämnade över frågan till expertisen vilket skulle visa sig ödestigert.....
Även skidorna fick de snällt fixa fram eftersom jag naturligtvis hade noll koll även vad gäller detta. Fattade aldrig riktigt förstås vad en persons vikt hade med saken att göra? En sådan känslig fråga vill man ju ogärna svara på i en offentlig skidbutik inför 50 kunder...
Ok. hela sällskapet fick sin utrustning och nu skulle man ju kunna tro att det bara var att åka.
Ack vad jag bedrog mig!!
Nästa anhalt var införskaffande av div. liftkort. Jaha.. det går väl lätt och smidigt.
Expedit (E) -Vilken typ av liftkort vill ni ha ?
Den vane skidsemestraren (Dvs) - Tja varför inte ett kort som vi kan åka lift med.
E - Ja, men ska ni ha en dagars, tvådagars osv?... . Vilka liftar ska ni använda? Hur gamla är barnen? Vill ni ha familje liftkort? mm. mm mm.
Dvs - Ingen aning... (jo, jag vet hur gamla barnen är men that´s about it). Vad rekommenderar ni?
E- Ja, det beror ju på hur mycket ni ska åka och i vilka liftsystem?
Dvs - Ingen aning, vi har aldrig gjort detta förut. Vi kanske inte pallar mer än de enklaste barnbackarna.
Där totalt blottade vi alltså vår okunskap om denna företeelse inför samtliga övriga skidresenärer.
E (Nu något stressad av den växande kön bakom oss) Gav oss 4 kort men jag fattade aldrig riktigt var och hur de gällde. Skit samma så länge de funkade i barnbackarna.
Ok. I vilket fall så kom vi långt om länge till backsystemen. DU MILDE !!! Så branta de var!
Maken och jag hade bokat en privat instruktör och yngste sonen skulle gå i skidskola. Äldste sonen ansåg sig inte behöva sådant tjafs som lärare eller instruktörer utan slängde sig genast in i liftsystemens värld och föravann upp i det blå till mammas fasa!!!!! Jo, han hade lite erfarenhet sedan tidigare men det litade jag ärligt talat inte riktigt på....
I detta läge hade jag lyckats kränga på mig månlandarpjäxorna och stod stel som en pinne dels inför åsynen av dessa gigantiska backar som kallades barnbackar men också för att man kan ju faktiskt inte gå i dessa stela månskor!!
Blotta tanken att skidorna skulle på och Monica skulle fara iväg upp på någon pinne i himlen och sedan komma ner igen på skidor fyllde mig med en outgrundlig skräck och fruktan för mitt liv!! Faktiskt så till den milda grad att jag insåg att jag behövde uppsöka en toalett omgående, helst den som fanns i den trygga stugan....
Efter att ha lämnat yngste gossen i skidskolan var det dags för maken och mig att träffa vår privata instruktör. Naturligtvis hade jag INGA som helst planer på att ge mig upp i varken lift eller backsystem! Jag var nöjd så länge jag inte ramlade omkull på slät backe (vilket jag gjorde ett antal gånger).
Visst är det intressant hur olika mäns och kvinnors uppfattningar är vad gäller benämningen "privat instruktör"? Själv hade jag en bild av en bildskön, solbränd yngling i 25 års åldern medan maken nog hade en motsvarande bild fast av kvinnligt kön.
Det blev en liten underbar jordnära tjej som nog definitivt inte motsvarade bilden maken hade..
Nu var det lika bra att lägga alla kort på bordet för min del. Jag berättade alltså helt utan omsvep att detta var ett katastrofalt misstag för min del och att hon kunde ägna dessa lektioner åt maken i stället.
Nej, tänkte S (vår härliga skidtjej) så lätt ska inte den damen komma undan inte.... Antagligen hade hon träffat ett antal hispiga "tanter" över 40 som betett sig likadant som jag!
På något märkligt sätt ingav denna unga S förtroende hos mig. Jag tror hon på allvar fattade hur vanvettigt vettskrämd jag faktiskt var :)
Hon bearbetade mig och min obefintliga skidåkning på ett fantastiskt sätt och utan att jag faktiskt kommer ihåg hur det gick till stod jag på 1:a avsatsen i den lättaste barnbacken på våldsamt darrande knän och krampande fötter i de vidriga månskorna...
Hur det gick till vete tusan ....men hon "lurade"mig att åka från någon typ av gummimatta mot henne!!!! Hon åkte alltså baklänges! Jag varnade henne att jag kommer att köra över dig och då dör du...... Det bet inte på S inte! -"Nej- det gör du inte, jag tar emot dig" sa hon.
HA... Jo du! Jag är 20 kg. tyngre, du DÖR, sa jag!
Hon dog inte kan jag meddela för alla som är oroliga :)
För att nu avrunda denna historia - Jo, då S tog mig till högre höjder och jag fixade samtliga backar upp till rött (tror jag det heter) men så fort jag kommit ned ville jag ta mig tusan inte upp igen...
Jag fann faktiskt inget nöje i det utan gjorde det enbart för att bevisa för mig själv att jag vågade.
INGA fler skidsemstrar för Monicas del inte!!! Resten av familjen tyckte det var jättekul, konstigt????
Nej, semestrar ska tillbringas i sol och värme nära hav då är den som bäst och mest njutningsfull i min värld.
Over and out.
Livsnjutaren Monica som inte gillar vinter :-)
