Äntligen får vovsen springa lösa i skog och mark igen, något de älskar över allt annat. Under den senaste veckan har de fått sträcka ut över stock och sten. Tog med mig "kvicksilvret" Clara-Bella på en övningstur inför kommande rådjursjakter i lördags. Ringrostig - Nej, knappast!!! På mindre än 10 sek. efter kommando "sök ut" brakar det till i buskagen. 15 meter framför mig kommer en get i full fart (ungefär som på bilden här ovan) med en falsettskallande Clara-Bella i bakhasorna. Och för alla er som nu förfasas över att en ESS driver med skall kan jag säga att det är toppen vid den här typen av jakt. Du vet exakt när hunden fått upp rådjursvittring och hur nära den är rådjuret samt också var du har hunden vilket naturligtvis är en säkerhetsfaktor för hunden. Man får dessutom pejl på var ekipaget befinner sig. Sedan får det vara hur önskvärt det vill eller inte för rasen. Bägge mina damer skallar vid upptag av både rådjur och hare vilket vi är mycket nöjda över. Jag ville kolla stadgan och inkallning under retning, vilket naturligtvis är skitsvårt men ack så viktigt och nödvändigt.
Det svåraste är självklart fjärrdirigering. Tänk dig att du är en jakthund och är 30 m. från föraren. Du stöter upp det eftertraktade bytet - Då kommenderas du plötsligt "LIGG-STANNA KVAR" Inte lätt inte när du från början kommenderats "SÖK UT" och får massor av beröm i söket.
Nu tycker jag att vi gör framsteg vad gäller detta. Vi är iofs. långt ifrån full stadga i fjärren men Clara kan "bryta" och komma på "Hit" vilket är en god bit på väg. Det märks att det går bättre för var jaktsäsong. Hon är nu 3 år och börjar bli sin uppgift vuxen.
Övade henne nu senast i dels inkallningar under retning samt "ligg stanna kvar" då jag försvann ur sikte i skogen under ca: 5-7 min. Det gick jättebra fast skogen luktade smaskens i Bellas nos. Jo då det kommer allt men önskvärt hade varit att ha tid till träning var dag.
Nej, nu ska det packas inför morgondagen. Fru Levander ska nämligen ut och jaga älg i morgon tillsammans med ett gäng karlar och husse. En gemytlig trevlig jakt. Vi är 5-6 personer vilket är precis lagom. Och - Nej - vovsen får inte vara med....
Fick i fredags höra att det går en stor varghane i just detta område vilket gör det hela än mer spännande.... Drömmen hade varit att få se honom "live"
Det enda jag inte gillar är att ta sig till passet i totalt becksvart mörker. Har noll mörkerseende och är väl lite nervig om jag skulle "gå på något" på väg till passet.
Håll nu tummar för oss i morgon
Over & Out
Monica & duktiga jakthundar :)
Nej, tyvärr lyckades vi inte "locka fram" en endaste älg under måndagen. Visst såg vi spår och hörde knakanden samt stampanden men icke.... att de sluga djuren visade upp sig offentligt inte. Ekorrar, fåglar och en fin räv visade dock upp sig.
Under tisdagen var det mer dramatik. En älg som siktades på morgonen gäckade laget hela dagen. Tyvärr bestod tisdagens lag av endast 3 pers. vilket säkert hade en avgörande betydelse. Hade hela laget varit på plats så hade vi nog haft en fälld älgtjur.
Nu hoppas vi på bättre jaktlycka på "hemmaplan"!
För övrigt så sitter jag här och är lite nervös... Lillhusse, Michael är nämligen iväg med pappa och tävlar judo igen. Det är andra tävlingen i höst och nu håller vi tummarna!!!
Vovsen och matte är alltså ensamma hemma. Vi får väl se vad vi hittar på under dagen. Skulle behöva bada bägge damerna... Här har varit söligt och skogsturerna gör inte det hela mindre söligt. Funderar på om man kunde dra på flickorna ett heltäckande galonställ. Inte så mycket för "sölet" utan mer för alla kvistar, ljung & kardborrar som sätter sig så in i vassen i behänget och öronen. En timme i skogen = en timmes pälsrensning när man kommer hem! Suck...
För övrigt så bedrivs det just nu en "katt & råtta lek" med grävling/ar som tar sig in i trädgården om nätterna och käkar päron. Försöker mata den eller dem.. vet inte om det är flera - på utsidan staketet men det hjälper inte. Tydligen ska det vara nyfallna päron på menyn om man är grävling! Det värsta är att de trycker sig igenom stängslet och gör stora hål för vovsen att gå och komma som de vill ! Och, nej , de smiter inte så långt men om de får viltvittring och vi inte är där så drar de iväg. Framför allt Zelda är mycket intresserad av grävlingsdoft. Undrar vems rasstandard hon läst !!! Antagligen någon terriers..
Hennes frenetiska intresse på platsen där grävlingen befinner sig ledde till att hon blev getingstungen under tassen för ett tag sedan. Det samlas mängder av "sticking insects" i fallfrukten. Faktum är att hon fick så ont att hon hoppade på tre ben till matte och "bad om hjälp". Jo, hon kom faktiskt och kurade ihop sig hos mig samtidigt som hon drog upp höger bakben mot mig. Hittade dock ingen tagg i trampdynan.
Eftersom jag inte riktigt gillade hennes reaktion efter sticket ringde jag jourhavande vet. Hon skakade i hela bakbenet och verkade lite medtagen. Ville höra hur ev. allergiska reaktioner yttrar sig. Han trodde inte att det var någon större fara men jag skulle höra av mig om det inte gav med sig efter någon timme. Fick lära mig att vid en allergisk reaktion svullnar "stick eller bit stället" samt området runt omkring upp direkt efter angreppet. Kan ju vara bra att veta.
Jag vill dessutom poängtera att det ALLTID är bättre att ringa vet. en gång för mycket än tvärtom... Hunden kan ju inte tala om hur den mår!
Zelda återhämtade sig efter en stund tack och lov :)
Nu ska vi ut i höstsolen, vovvarna och jag.
Ha en fin helg
Over and out
Monica & långöron
