Drygt en månad...

Bild från ett av husses och mattes mysiga älgjaktspass i år.

TILL JUL !!!

Ja det är faktiskt inte mer. Paniken börjar så smått infinna sig. Det är nu det är dags att övertala sig själv om att allt MÅSTE inte vara perfekt... Rättare sagt det finns ingen möjlighet att få till den där mastodont julstädningen som jag känner mig så nöjd över när den är gjord. Husse är justerad och totalt borträknad från allt som väger över 2 kg. Matte (myself) lider av en högerarm där nerverna fått totalt spader och går bärsärkargång från skulderblad hela vägen ner i armen och ut i fingrarna. J-ligt ont gör det och j-ligt handikappande är det! Försöker klara mig med vänstern en dryg vecka till då jag har en läkartid. Bracial neurit, var det en läkare som trodde att detta kunde vara när symptomen uppträdde för första gången. Det var i samband med att min yngste son föddes, alltså drygt 12 år sedan. Eländet har hållt sig någorlunda i schack under åren och bara uppträtt vid kraftiga infektioner då immunförsvaret varit i botten. Nu trilskas nerv eländena konstant och gör mig så förbannad. Hoppas på någon form av mirakelkur men det är väl farligt att ha för höga förväntningar förstås.... Ännu farligare är det att slå upp denna åkomma på nätet!!! Enligt vissa källor kunde detta symptom uppträda vid allt från svåra reumatiska sjukdomar till hjärntumörer, trauma/chock eller heroinmissbruk !!!! Jaha tänker Monica då och befarar att hon lider av samtliga åkommor ovan samt dessutom har knarkat utan att veta om det i över 12 år .... Nej, så illa är det väl ändå inte men det belyser den psykiska faran i att ställa sina egna diagnoser med hjälp av info. från nätet.

Ja så här illa ställt är det med familjen Levander för tillfället så någon avancerad julstädning blir det inte tal om... Ändå måste jag säga att människan är uppfinningsrik. Jag har lärt mig att göra massor av saker med vänster hand, såsom att damsuga, köra bil / växla, elda och hämta ved, samt duscha/tvätta hår. Det svåraste är nog att borsta håret och sätta upp det men det går... Vovvarna lider inte nämnvärt av sin handikappade familj tack och lov de små glada liven !! Vi har nämligen extremt glada, sociala hundar som fullkomligt går som S när man kommer hem eller det kommer besök dessutom med en hel repertoar av allehanda läten. Clara-Bella visar dessutom alltid sin lycka genom att springa och hämta något att ha i munnen när hon utför S-rörelserna.... Här förbrukas minst en dubbel bollbitring per vecka fast då måste jag klippa av alla lösa trådar kontinuerligt och slänga den trasiga bollen dag 2.... Varför kan ingen uppfinna en ESS - säker hundleksak som HÅLLER ???? Måste finnas en enorm marknad här.... Liten varning tror jag är på plats.. KLIPP av trådarna på dessa leksaker!!! Helt min egen varning men inte fasen kan det vara nyttigt att svälja långa trådar som ska gå genom tarmsystem och som kan fastna lite varstans på vägen ut.... När jag ändå är på gång så vill jag även varna för tuggben! Framför allt de tuggben som inte är solida!!!! När hunden tuggat ett tag på dessa lossnar det bitar och de kan fastna som ett lock i halsen. Husse räddade livet på vår tidigare springerkille när detta hände vid ett tillfälle genom att köra ner fingrarna långt ner i strupen och dra upp biten som fastnat och killen fick ingen luft. Ren tur att husse satt i soffan och Lukas låg på mattan framför med sitt ben. Jag köper inte tuggben längre till flickorna utan de får "riktiga" märgben dock inte för ofta. För mycket märg kan sätta rejäl fart på magen, tänk ärtsoppa!!!!! När benet väl är "tömt" får vovsen leka så mycket de vill med det (nu pratar jag älgben). Ännu har de inte lyckats "massakrera" ett älgben. En god regel är att ALLTID och KONTINUERLIGT se över hundens leksaker och tänka "vad kan hända i värsta fall"!! Jaha det var dagens moralpredikning och nu har jag väl pladdrat nog... God Kväll önskar jag och mina springerdamer. // Matte Monica