Farliga dofter...

Visst ser jag skräckinjagande ut?

Det var helt enkelt inte som vanligt i skogen....

*************************************

Matte, Zelda & jag var iväg på en liten skogstur för ett par dagar sedan. Inte för att det är så märkvärdigt i sig men just idag skulle det visa sig att allt inte var riktigt som vanligt.

Matte var på gott humör och gick och smågnolade lite. Vi gick upp för en liten skogsväg och anade nog vart hon hade tänkt sig att gå. Redan då, på väg upp för backen kände vi det....

Matte blev lite irriterad över att vi for fram och tillbaks och stretade i kopplen.

Hon tvärnitade och sa" Nu stannar vi och skärper till oss". Jaha det var det "goda" humöret det! Men matte känner du inte att det inte är som vanligt i vår skog? Nej, det verkade hon inte alls göra. Vi fortsatte så ett stycke till och vek av in i skogen. Nu kändes det ännu mer av det konstiga och matte blev än mer irriterad och fräste. "Hur ska jag kunna gå med er kopplade bland träd och snår när ni far fram som vildar och trasslar in er överallt?" Visst är det konstigt att hon inte märkte av hur annorlunda allt var?

Efter en bit till dök vi bägge två in samtidigt i en liten glänta och lokaliserade ett kranium av ett rådjur, mums, det luktade smaskens! Snälla matte kan jag inte få ta med den, sa jag. "Absolut inte" sa sura matte. Nej, inget kul får man ha inte....

Vi fortsatte en bit till där matte hittade en liten kulle som hon tyckte att vi kunde sätta oss på och beundra utsikten. Gud så larvigt!! Jag bara undrar, när har någonsin en springer spaniel varit intresserad av utsikten? Nej, just det.

Vi satte oss alltså ner alla tre på kullen (Zelda & jag hade ju inte så stort val heller...). Det var nog först nu matte fattade vad vi försökt tala om hela tiden. Att det fanns faror i skogen alltså. Man kan säga att det märkliga hade gått över i det obehagliga nu. Usch - vi var allt båda lite rädda faktiskt. Gnydde nog en hel del och tryckte oss lite extra upp mot matte. Vi sträckte på halsarna så långt vi kunde och vädrade våldsamt. En sådan märklig doft hade vi aldrig tidigare känt av. "Men tjejer ni ser ju ut som giraffer och frustar som grisar" sa matte. Hon hade vid det här laget fattat att vi inte kände av varken rådjur, älg eller hare. Så här hade hon aldrig sett oss uppträda förut.

Utan förvarning brakade det till inte alls långt ifrån oss och matte ryckte till. Äntligen förstod hon att här fanns något som inte brukade vara där för nu började vi bli riktigt skraja om vi ska vara helt ärliga. "Ok. tjejer vi går tillbaks igen då" sa hon. Vi tog oss alltså hemåt och tyckte nog att det var lite skönt att få komma in i "vår" trädgård hemma igen. Hoppas det läskiga försvunnit nästa gång vi går till just det stället i skogen ...

*******************

Hälsn. Clara-Bella & Zelda som nog inte är så tuffa i alla sammanhang.. ____________________________________________

Ni ska bara veta vad jag har funderat på vad det kunde ha varit som fick flickorna att bete sig så konstigt. Misstankarna var någon form av rovdjur, men vilket?

Vi har ju bevisligen haft lo djur här i närheten. Husse har filmat det med mobilen. Vi vet dessutom att det finns en stationär stam ett par mil bort. För ca. 10 år sedan gick jag på ett lo djur med min förre springerhane eller ska jag säga springervalp. Han var 6 mån. och matte som trodde att han skulle bli attackerad, flydde i panik med valpen under armen ur skogen.

Även uppgifter om enstaka varg har det funnits i området. Detta var nog min värsta farhåga och såg framför mig att vi inte skull våga släppa flickorna i skogen mer och att jakten skulle vara ett minne blott ... :-(

Jag kunde liksom inte komma på vad som annars skulle kunna skrämma eller få flickorna att reagera så pass mycket. Jag har aldrig sett det beteendet hos någon av dem förut.

Idag tror jag mig ha fått svaret på gåtan som förbryllat mig.

Flera grannar inom en radie av några hundra meter har oberoende av varandra siktat vildsvin i området. Detta är något helt nytt för oss. Vad jag vet så har det aldrig, åtminstone inte i modern tid, funnits vildsvin här. En helt ny doft för flickorna alltså.

Nu infinner sig genast frågan - Hur farliga är vildsvin för hundar? Någon som vet/stött på dem med lös hund? Mycket tacksam för info.

Än så länge är det väl ingen större fara på taket eftersom vovvarna är kopplade i skogen under ett bra tag framöver. Men som sagt jag vill gärna höra från er som är vana vid viltsvin i er omgivning, hur de reagerar på lös hund.

Over & out.

Monica & flickorna.