******************************
Men inte klöven utan HARAR!!! plopp, plopp - i buskagen. Harar i varenda buske.
Tog mig i kragen i fredags kväll och la ett blodspår. Tänkte girlsen skulle få gå det i går em. Nu gjorde jag det sannerligen inte lätt för dem. Det ÖSREGNADE när jag la spåret och fortsatte så hela kvällen, natten och lördag förmiddag. Faktum är att det regnade så kraftigt att källaren svämmade över. Inte nog med det... Lillhusse fick inläckage i sitt rum. Drippen, dopp i ansiktet när han låg i sängen... Kul värre :(
Som sagt - Förstod väl att det inte skulle gå något vidare. Eller som husse uttryckte det "Detta är definitivt överkurs även för en proffs-spårhund" Clara & Zelda är ju bara "glada amatörer" så jag hade inga förväntningar alls. Trots det tog Clara vissa partier men sedan stötte hon upp första haren och nästa och nästa.... Nåja det intresset är det definitivt inget fel på!!!
Ska faktiskt vara så tuff att jag tänker gå spåret idag igen med Zelda. Klöven ligger kvar (hoppas jag..)
Visst är det fantastiskt vilka näsor de har? Är lika fascinerad varje gång. Detta kan man faktiskt utnyttja praktiskt i vardagen när man vill ha koll på var familjemedlemmarna befinner sig eller var de varit. Vi har en frysbox i en bod som står längst bort i trädgården. I den finns det tidvis glass. Vi har dessutom barn och barnens kompisar.. tja ni kan ju räkna ut resten själva...
"Har ni varit i boxen och tagit glass?" Näääeee..... kommer det från det intet ont anande barnet. Ok, det ska vi snart se om det stämmer. Matte släpper ut vovsen. Inte bara ser jag OM det hämtats glass utan även hur vederbörande glasstjuvar gått för att ta sig dit!!! Detsamma gäller de gånger när jag inte vetet om barnen tagit cykeln till skolan eller åkt buss. Ut med flickorna och de markerar direkt var ungarna har varit och vägen dit. På två sekunder har jag fått svar på den frågan. Praktiskt eller hur. Inte ens husse kommer undan ... "Var är husse?" säger matte när det är mat eller telefon. Som små spjut markerar de direkt var han befinner sig! Visst är det praktiskt? Inget undgår dessa damer inte. Kommer ihåg en incident från i vintras. Tidigt en morgon släppte jag ut dem som vanligt för morgonkisseriet. Fullt drev gick igång redan i trappen ner. Flickorna fullkomligt kastar sig mot källardörren som går upp. En tiondels sekund senare flyger det ut en vildkatt från källaren med två sjövila jägare i bakhasorna. Den katten har aldrig återvänt till trädgården kan jag meddela. Detta är en helt förvildad katt som ingen äger. En stor beige/orange flicka tror jag. Har sett den i åtminstone 7-8 års tid. Hon bor i min gamla sommarstuga (hål i golvet in) och håller helt fritt från gnagare där, toppen. Hon har bäddat så fint i en gammal 70-tals plysch soffa.
Tänker på henne ibland när det är hiskligt kallt och snön ligger. Inte lätt att fånga byten då inte... Hon är dock så skygg att det inte går att närma sig henne på mindre än 50 meter. Vill inte börja "stödmata" henne heller. Är rädd att jag rubbar hennes naturliga överlevnadsstrategi då. Hon är jättefin och STOR så jag tror inte att det går någon nöd på henne men visst går tankarna till henne ibland, speciellt vintertid ....
Tja, det var en parentes i sammanhanget Nu ska jag ut och putsa köksfönster. Vi satte upp en byggnadsställning igår och bytte ett tiotal tegelpannor. Då gäller det att passa på att tvätta fönsterna som jag aldrig kommer åt annars.
Ha det gott och var rädda om er.
Monica med vovs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar