Jag är helt värdelös!

Vill bara från början nämna att detta inlägg inte har ett dugg med hundar att göra!

Nu ska vi bli lite personliga....

Faktum är att jag börjar fundera över "what´s wrong with me"?

Efter att ha lyssnat på 30 kollegor och 40 vänner som bara älskar DET som jag inte fattar, undrar jag...

Naturligtvis talar jag om skidsemestrar.

ALLA åker på minst en veckas skidsemester per år i min omgivning. Varför det? Var tusan ligger tjusningen i det? Fattar inte..

Nu ska jag då berätta om vår familjs ENDA gemensamma skidsemester och i mitt fall sista..

*********************************************************

Jo då man måste ju ge det en ärlig chans så jag gick för skam skull med på att åka till Sälen för kanske 5-6 år sedan.

Vi, dvs. maken, jag och bägge sönerna samt min svägerska med familj hyrde två stugor i Sälen. Jättefina rymliga och mysiga stugor med öppen spis.

Hundar var inte tillåtet så vår kille lämnades av hos mor och far som just då bara hade en collietik i huset vilket han (och hon, Fia) älskade. Hon såg upp till honom och han såg det som sin uppgift att beskydda henne, perfekt med andra ord och så praktiskt när resp. familj behövde hundvakt.

Däremot följde svägerskans och svågerns briardtik med oss upp.

Konstigt - nu kom det ändå in lite hund i detta!!!

Åter till vedermödorna med skidsemester...

Dag 1: Kl. 9 avfärd till skidbutik och hyrning av div. utrustning. Inte sjutton var det bara att komma in och fråga efter ett par pjäxor (eller promenadskor för månen som de mer liknade...) i strlk. 38 inte!

Jag lämnade över frågan till expertisen vilket skulle visa sig ödestigert.....

Även skidorna fick de snällt fixa fram eftersom jag naturligtvis hade noll koll även vad gäller detta. Fattade aldrig riktigt förstås vad en persons vikt hade med saken att göra? En sådan känslig fråga vill man ju ogärna svara på i en offentlig skidbutik inför 50 kunder...

Ok. hela sällskapet fick sin utrustning och nu skulle man ju kunna tro att det bara var att åka.

Ack vad jag bedrog mig!!

Nästa anhalt var införskaffande av div. liftkort. Jaha.. det går väl lätt och smidigt.

Expedit (E) -Vilken typ av liftkort vill ni ha ?

Den vane skidsemestraren (Dvs) - Tja varför inte ett kort som vi kan åka lift med.

E - Ja, men ska ni ha en dagars, tvådagars osv?... . Vilka liftar ska ni använda? Hur gamla är barnen? Vill ni ha familje liftkort? mm. mm mm.

Dvs - Ingen aning... (jo, jag vet hur gamla barnen är men that´s about it). Vad rekommenderar ni?

E- Ja, det beror ju på hur mycket ni ska åka och i vilka liftsystem?

Dvs - Ingen aning, vi har aldrig gjort detta förut. Vi kanske inte pallar mer än de enklaste barnbackarna.

Där totalt blottade vi alltså vår okunskap om denna företeelse inför samtliga övriga skidresenärer.

E (Nu något stressad av den växande kön bakom oss) Gav oss 4 kort men jag fattade aldrig riktigt var och hur de gällde. Skit samma så länge de funkade i barnbackarna.

Ok. I vilket fall så kom vi långt om länge till backsystemen. DU MILDE !!! Så branta de var!

Maken och jag hade bokat en privat instruktör och yngste sonen skulle gå i skidskola. Äldste sonen ansåg sig inte behöva sådant tjafs som lärare eller instruktörer utan slängde sig genast in i liftsystemens värld och föravann upp i det blå till mammas fasa!!!!! Jo, han hade lite erfarenhet sedan tidigare men det litade jag ärligt talat inte riktigt på....

I detta läge hade jag lyckats kränga på mig månlandarpjäxorna och stod stel som en pinne dels inför åsynen av dessa gigantiska backar som kallades barnbackar men också för att man kan ju faktiskt inte gå i dessa stela månskor!!

Blotta tanken att skidorna skulle på och Monica skulle fara iväg upp på någon pinne i himlen och sedan komma ner igen på skidor fyllde mig med en outgrundlig skräck och fruktan för mitt liv!! Faktiskt så till den milda grad att jag insåg att jag behövde uppsöka en toalett omgående, helst den som fanns i den trygga stugan....

Efter att ha lämnat yngste gossen i skidskolan var det dags för maken och mig att träffa vår privata instruktör. Naturligtvis hade jag INGA som helst planer på att ge mig upp i varken lift eller backsystem! Jag var nöjd så länge jag inte ramlade omkull på slät backe (vilket jag gjorde ett antal gånger).

Visst är det intressant hur olika mäns och kvinnors uppfattningar är vad gäller benämningen "privat instruktör"? Själv hade jag en bild av en bildskön, solbränd yngling i 25 års åldern medan maken nog hade en motsvarande bild fast av kvinnligt kön.

Det blev en liten underbar jordnära tjej som nog definitivt inte motsvarade bilden maken hade..

Nu var det lika bra att lägga alla kort på bordet för min del. Jag berättade alltså helt utan omsvep att detta var ett katastrofalt misstag för min del och att hon kunde ägna dessa lektioner åt maken i stället.

Nej, tänkte S (vår härliga skidtjej) så lätt ska inte den damen komma undan inte.... Antagligen hade hon träffat ett antal hispiga "tanter" över 40 som betett sig likadant som jag!

På något märkligt sätt ingav denna unga S förtroende hos mig. Jag tror hon på allvar fattade hur vanvettigt vettskrämd jag faktiskt var :)

Hon bearbetade mig och min obefintliga skidåkning på ett fantastiskt sätt och utan att jag faktiskt kommer ihåg hur det gick till stod jag på 1:a avsatsen i den lättaste barnbacken på våldsamt darrande knän och krampande fötter i de vidriga månskorna...

Hur det gick till vete tusan ....men hon "lurade"mig att åka från någon typ av gummimatta mot henne!!!! Hon åkte alltså baklänges! Jag varnade henne att jag kommer att köra över dig och då dör du...... Det bet inte på S inte! -"Nej- det gör du inte, jag tar emot dig" sa hon.

HA... Jo du! Jag är 20 kg. tyngre, du DÖR, sa jag!

Hon dog inte kan jag meddela för alla som är oroliga :)

För att nu avrunda denna historia - Jo, då S tog mig till högre höjder och jag fixade samtliga backar upp till rött (tror jag det heter) men så fort jag kommit ned ville jag ta mig tusan inte upp igen...

Jag fann faktiskt inget nöje i det utan gjorde det enbart för att bevisa för mig själv att jag vågade.

INGA fler skidsemstrar för Monicas del inte!!! Resten av familjen tyckte det var jättekul, konstigt????

Nej, semestrar ska tillbringas i sol och värme nära hav då är den som bäst och mest njutningsfull i min värld.

Over and out.

Livsnjutaren Monica som inte gillar vinter :-)

Farliga dofter...

Visst ser jag skräckinjagande ut?

Det var helt enkelt inte som vanligt i skogen....

*************************************

Matte, Zelda & jag var iväg på en liten skogstur för ett par dagar sedan. Inte för att det är så märkvärdigt i sig men just idag skulle det visa sig att allt inte var riktigt som vanligt.

Matte var på gott humör och gick och smågnolade lite. Vi gick upp för en liten skogsväg och anade nog vart hon hade tänkt sig att gå. Redan då, på väg upp för backen kände vi det....

Matte blev lite irriterad över att vi for fram och tillbaks och stretade i kopplen.

Hon tvärnitade och sa" Nu stannar vi och skärper till oss". Jaha det var det "goda" humöret det! Men matte känner du inte att det inte är som vanligt i vår skog? Nej, det verkade hon inte alls göra. Vi fortsatte så ett stycke till och vek av in i skogen. Nu kändes det ännu mer av det konstiga och matte blev än mer irriterad och fräste. "Hur ska jag kunna gå med er kopplade bland träd och snår när ni far fram som vildar och trasslar in er överallt?" Visst är det konstigt att hon inte märkte av hur annorlunda allt var?

Efter en bit till dök vi bägge två in samtidigt i en liten glänta och lokaliserade ett kranium av ett rådjur, mums, det luktade smaskens! Snälla matte kan jag inte få ta med den, sa jag. "Absolut inte" sa sura matte. Nej, inget kul får man ha inte....

Vi fortsatte en bit till där matte hittade en liten kulle som hon tyckte att vi kunde sätta oss på och beundra utsikten. Gud så larvigt!! Jag bara undrar, när har någonsin en springer spaniel varit intresserad av utsikten? Nej, just det.

Vi satte oss alltså ner alla tre på kullen (Zelda & jag hade ju inte så stort val heller...). Det var nog först nu matte fattade vad vi försökt tala om hela tiden. Att det fanns faror i skogen alltså. Man kan säga att det märkliga hade gått över i det obehagliga nu. Usch - vi var allt båda lite rädda faktiskt. Gnydde nog en hel del och tryckte oss lite extra upp mot matte. Vi sträckte på halsarna så långt vi kunde och vädrade våldsamt. En sådan märklig doft hade vi aldrig tidigare känt av. "Men tjejer ni ser ju ut som giraffer och frustar som grisar" sa matte. Hon hade vid det här laget fattat att vi inte kände av varken rådjur, älg eller hare. Så här hade hon aldrig sett oss uppträda förut.

Utan förvarning brakade det till inte alls långt ifrån oss och matte ryckte till. Äntligen förstod hon att här fanns något som inte brukade vara där för nu började vi bli riktigt skraja om vi ska vara helt ärliga. "Ok. tjejer vi går tillbaks igen då" sa hon. Vi tog oss alltså hemåt och tyckte nog att det var lite skönt att få komma in i "vår" trädgård hemma igen. Hoppas det läskiga försvunnit nästa gång vi går till just det stället i skogen ...

*******************

Hälsn. Clara-Bella & Zelda som nog inte är så tuffa i alla sammanhang.. ____________________________________________

Ni ska bara veta vad jag har funderat på vad det kunde ha varit som fick flickorna att bete sig så konstigt. Misstankarna var någon form av rovdjur, men vilket?

Vi har ju bevisligen haft lo djur här i närheten. Husse har filmat det med mobilen. Vi vet dessutom att det finns en stationär stam ett par mil bort. För ca. 10 år sedan gick jag på ett lo djur med min förre springerhane eller ska jag säga springervalp. Han var 6 mån. och matte som trodde att han skulle bli attackerad, flydde i panik med valpen under armen ur skogen.

Även uppgifter om enstaka varg har det funnits i området. Detta var nog min värsta farhåga och såg framför mig att vi inte skull våga släppa flickorna i skogen mer och att jakten skulle vara ett minne blott ... :-(

Jag kunde liksom inte komma på vad som annars skulle kunna skrämma eller få flickorna att reagera så pass mycket. Jag har aldrig sett det beteendet hos någon av dem förut.

Idag tror jag mig ha fått svaret på gåtan som förbryllat mig.

Flera grannar inom en radie av några hundra meter har oberoende av varandra siktat vildsvin i området. Detta är något helt nytt för oss. Vad jag vet så har det aldrig, åtminstone inte i modern tid, funnits vildsvin här. En helt ny doft för flickorna alltså.

Nu infinner sig genast frågan - Hur farliga är vildsvin för hundar? Någon som vet/stött på dem med lös hund? Mycket tacksam för info.

Än så länge är det väl ingen större fara på taket eftersom vovvarna är kopplade i skogen under ett bra tag framöver. Men som sagt jag vill gärna höra från er som är vana vid viltsvin i er omgivning, hur de reagerar på lös hund.

Over & out.

Monica & flickorna.

Vinter igen...

Jaha - så blev det vinter igen i Lysekil... usch....

Här har nog kommit 15 cm under natten/morgonen. Tack och lov verkar det smälta bort i bra takt!

De enda som uppskattar detta är nog hundarna. Toppenkul att plöja fram med nosarna som plogbilar i allt det vita. Visst är det lite märkligt att det kan skifta så väldigt i väderlek. Igår tog jag en liten tur med flickorna i skogen och solen värmde så jätteskont där det var lä.

Hade för övrigt en toppendag igår. Fyllde x-antal år och fick en sådan jättefin uppvaktning av familjen. God mat & dryck och massor av paket! Bl.a en separat blixt till min kamera (ovan). Det är en trådlös blixt med miljarder funktioner så nu blir det att sätta sig in i bruksanvisningarna. Jag har saknat en bra blixt, framför allt när man fottar i stora hallar. T.ex. på hundutställningar eller i gymnastikhallar. Så nu måste jag alltså omedelbart bege mig till närmaste "stora hall" och testa!!

Jag är sådan typ av människa - måste testa allt nytt omedelbart. Inget tålamod här inte. Tror dock jag får vänta lite med jordfräsen kanske... Vet inte om det är så lyckat att köra den i snö! Första projektet blir nog i alla fall att montera en parksoffa. Den står just nu i delar i v-rummet. Jag har länge saknat en sådan men av någon outgrundlig anledning har vi inte kommit till skott och köpt någon. Kan nämna att vovsen tycker att det är väldigt roligt med alla kartonger och papper. Clara smet iväg lite obemärkt med en bit frigolit nyss... Hon tror visst att hon inte syns när hon "smyger" snabbt lik en vessla ut till nästa rum med stöldgodset, busungen! Och nu - är det dags för lite reklam! För alla er som ännu inte haft lyckan att äga en springer - läs detta:

• Vill du ha en hund som har STOR personlighet?
• Vill du ha en hund som alltid är glad och positiv?
• Vill du ha en hund som kan vara med på ALLT du själv vill göra?
• Vill du ha en hund som älskar allt, alla och livet självt?
• Vill du ha en hund som anser "desto fler desto roligare"?
• Vill du ha en hund som du kan jaga småvilt och fågel med och som dessutom är en mycket trevlig jaktkamrat och som håller sig i din närhet?
• Vill du ha en hund som är alldeles lagom i storlek?
• Vill du ha en hund som alla runt om dig berömmer för att den är så glad och tillgänglig?
• Vill du ha en hund som är sagolikt bra och tålig vad gäller barn?
• Vill du ha en hund som är väldigt lyhörd och har "the will to please"?
• Vill du ha en hund som aldrig kommer att göra dig besviken?
• Vill du ha en hund som är orädd och nyfiken?
• Vill du ha en hund som har allt det där du drömmer om att en hund ska ha?

Skaffa dig en engelsk springer spaniel!

Psst.. springervalpar väntas. Kolla in: http://www.gastgifvaregarden.com/Aktuell%20valpkull.htm

Carpe Diem

Monica & flickorna.

Vårstädning

Så här såg det ut förra året vid den här tiden. Hundarna får minsann hjälpa till i hemmet och städa upp efter sig.... Funkar väl sisådär skall erkännas!

Vi har ett underbart väder här idag och igår var det nog ännu varmare. Ska strax gå ut och pyssla lite till. Vi röjde rätt bra igår och det känns i kroppen idag. Likadant varje vår. Man tror visst att man är 20 och i toppform varje år.... Har tack och lov min trädgårdstraktor med släpkärra som underlättar arbetet en hel del. Tror dock att bromsarna börjar bråka..hm.. Brakade in i grinden till trädgården i går. Får nog tillkalla en serviceman i närheten. Husse, hjääälp !!!!!!

Har inte satt några fröer ännu i år. Ska titta igenom fröförrådet i boden idag tänkte jag. Jag brukar börja sätta fröer redan i feb. annars. Det har liksom inte känts så inspirerande att så när snön ligger kvar utanför...

Ja, vi får se vad det blir. Har ingen riktig koll på vad jag har i gömmorna.

Får ta med mig mina hjälpredor eller ska jag kalla dem "själpredor"...? De eller snarare Clara-Bella brukar sno mina plastkrukor när jag vänder ryggen till. Skinnhandskarna brukar också försvinna helt obemärkt. Ingen kan väl tro att den damen fyller 3 år i sommar!! Hon, det lilla kvicksilvret, kommer nog aldrig att bli vuxen... Tycker matte för övrigt är jättekul ..

Nej, nu slutar jag min session här och återgår till utomhus aktiviteter med flickorna.

Ha en härlig söndag och "Carpe Diem"

Monica & långöron

Vem är det egentligen...

Som bestämmer över hundbenen???? Tja inte tusan verkar det vara "Über Stûrbmann-führer" Zelda i alla fall !

________________________________________________

Man skulle väl lugnt säga ett det kommit in en katt ibland .... ja, kanske inte hermelinerna då men väl ibland två springerflickor! I sanningens namn ska väl sägas att denna bild hade sett något annorlunda ut om inte matte varit närvarande med kameran.... Men Clara-Bella backar faktiskt när Tusse är på sitt allra busigaste humör och använder samtliga sina vapen - klor och tänder -. Däremot gör inte Zelda det och det är den lille kattligisten väl medveten om! Ibland tar han dock fel på hund men inser snabbt sitt misstag när damen fräser till .. Jag höll andan häromdagen när hundarna skulle få frukost. Damerna satt snällt vid sina resp. fyllda matskålar och väntade på "varsågod" medan matte satte på kaffet. Tycker det är nyttigt att de får vänta lite så jag brukar göra så på morgonen.

Plötsligt hör jag hur det börjar knapra bakom ryggen på mig i Zeldas skål. Var precis på väg att säga "FYYY Zelda" när jag vände mig om. Där satt Zelda så fint och väntade på sitt "varsågod" från matte medan Tusse helt fräckt stod och knaprade i sig Royal Canine kulorna 2 dm. från Zeldas nos!! Inte ett ljud kom det från Zelda men hon var nog lite orolig att ALLA kulorna skulle försvinna ner i Tusses mage....

Blev faktiskt lite fascinerad över att hon tillät det! Iofs. har jag sett att hon tillåtit Clara att i förbifarten "snika åt sig" några kulor ur hennes skål när jag inte varit snabb nog att sätta Clara vid hennes skål. Att hon även tillät Tusse, katt detta trodde jag faktiskt inte!

Zelda är ju som jag sagt en dam som vill ha ordning och reda i sin tillvaro och som styr upp busandet och andra oönskade störningar från främst Clara.

• "Nej - Clara, nu räcker det. Tycker att du börjar bli lite för intensiv. Tänk på ett du är en vuxen springerdam nu som bör kunna uppföra sig värdigt utan att skämma ut oss"

De upphör aldrig att förvåna oss de små liven..

Tänk så spännande det hade varit om vi ändå kunde få större kännedom om deras inbördes kommunikation.

___________

Over and out.

Monica & flocken.

Ännu en utmaning

Bermarks Oh-La-La

Dessa kommer ibland och det är nog bäst att "vara med" så att inte mina trevliga hundvänner försvinner! Denna utmaning kom från Ulla, kennel Hairbody´s och hennes beardisar. Måste säga att jag blev rätt nervös när jag fattade vad utmaningen gick ut på. Som jag fattade det skulle man publicera en bild från sitt bildarkiv och inte vilken som helst inte! Nej, det skulle vara en bild från mapp 6 och sedan bild 6. Oj, det kunde ju bli hur pinsamt som helst...... Inte sjutton vågar man "fuska" heller! Här hemma tas det kort på allt möjligt och omöjligt och jag har säkert många tusentals bilder i arkivet! Blev därför väldigt positivt överaskad när mapp 6, bild 6 i denna dators bildarkiv innehöll bilden ovan. Detta var min mors collietik "Lullis" som hade en mycket framgångsrik utställningskarriär under hennes tyvärr allför korta tid i jordelivet.... Hon tillhörde den "moderna typen" av collie som kanske inte helt är/var i min smak då jag föredrog den mer klassiska "gamla" typen. Man måste ändå säga att visst var hon en otroligt vacker flicka med en fantastisk pälsskrud! Tänk så många härliga hundminnen som kommer till ytan när man börjar tänka tillbaks... Massor av personligheter eller heter det "hundligheter" ? som framkallar en och annan tår i ögonen.... Må gott alla ni där ute och glöm inte "Carpe Diem" Monica & springerflickorna .

Ja, inte var det Claras fel inte...

Inte mindre än 8 rådjur varav en stilig råbock - fixade Clara-Bella fram under lördagens jakt. Tyvärr så fick inte någon av de utsatta skyttarna något bra skottposition för duktiga Bellas framfart i skogarna. Husse (och resten av jaktlaget) är mäkta nöjd och stolt över damen som går så jättefint i jakten. Lagom långa utsök och mycket härlig spanielenergi uppvisar tjejen. Vi är dock bägge lite bedrövade över att hon inte fick något skjutit för sig. Ville så gärna att hon skulle få "utdelning" för sitt hårda arbete. För visst är det jobbigt för hunden att jaga både mentalt och psykiskt. Men det har jag ju redan nämnt... Väl hemma igen efter drygt 4 tim. och i mycket tuff terräng (vi bor ju i Bohuslän...) var hon nästan trött !!!!! Tja, kanske en liten stund i alla fall för det var inte värre än att hon snart kom bärande på en tom pet flaska och ville höra hur duktig hon var! Vi är rätt noga med det att alltid berömma storligen när flickorna hämtar ett föremål (vad det än månde vara) och snyggt lämna över det i mattes eller husses hand. Tror matte är ännu lite petigare här och vill att hunden sätter sig snyggt vid min vänstra sida och inväntar min hand samt TACK innan de får släppa föremålet. Zelda är jätteduktig på detta. På tal om lilla stumpan, Zelda. Ja, det blev ju ingen rådjursjakt för hennes del i helgen. Hennes matte tyckte nog lite synd om henne :-( Så vad gör man.... Jo, man låter henne göra något hon är suverän på, nämligen att söka av åkrar och ängar efter harar. Sagt och gjort. Först fick hon följa med matte och elda. Zelda är då eldvakt och får inte lämna sin position när matte går fram och tillbaks och hämtar eldbråte. Hon tar sin uppgift på största allvar och sitter snällt kvar fast matte nog är borta rätt länge ibland och att hon (Zelda alltså inte matte ....haha ) är lös utanför trädgården. Tyvärr fanns det inte någon endaste harpalt att uppbringa heller trots att vi sökte av flera åkrar. Däremot så är hon så suverän på detta!! Vi söker av åkrarna rätt ofta. Hon går så fint på handtecken: HÖGER/VÄNSTER/HIT och fullkomligt sprudlar av glädje när hon ser att hennes matte är nöjd. Visst ska vi tacka Frolic-tillverkaren en del också men vederbörande är ju inte alltid på plats... Stolt matte med sina härliga tjejer :-) Må gott // Monica