Man behöver inte vara elak..

Mattes lilla blomsterflicka, vackra Clara-Bella.

Faktum är att jag den senaste veckan retat mig på hur människor bemöter varandra i hundvärlden. Detta trots att alla har ett gemensamt intresse i just hundar. Hur går det ihop? Självklart finns det i vissa fall avundsjuka men det ligger så mycket mer bakom. Vad är det som gör att så enormt stora shismer utspelar sig i just hundvärlden? Och, nej jag pratar INTE om det det stora, 3:e världskriget i collievärlden. Det kriget är sannerligen ämne för en hel "Kongress" i dagsläget... Oerhört tråkigt tycker jag. Kommer collien att göra en springer tro?? Dvs. en uppdelning i working and showing? Ja, den som lever får se... Undrar hur många som i så fall kommer att valla får med sina "working" hundar???? Personligen förstår jag inte varför man inte kan vara både vacker och "duktig" Ska inte fördjupa mig i detta infekterade ämne MEN enligt mig finns det inga motsättningar vad gäller detta. Tycker nog själv att mina flickor har bevisat något i denna fråga. Nog om detta i dagsläget!

För att inga missförstånd skall ske vill jag från början nämna att inlägget (nedan) inte har ett dugg med mig, mina hundar eller någon jag personligen känner att göra utan endast var något jag råkade bevittna, vilket jag anser illa nog.

Jag är alltså något irriterad över hur erfarna och luttrade uppfödare bemöter nya valp/hundägare på antagligen dennes första hundutställning i livet!! Möjligtvis kommer inte den luttrade ihåg att denne själv varit nybörjare men då är det sannerligen dags att luta sig tillbaks och skämmas en smula när insikten kommer.. Att uttrycka sig på det vis som vederbörande uppfödare gjorde kommer endast att leda till att förstagångsutställaren åker hem med oerhört tråkiga erfarenheter och antagligen aldrig vill uppleva detta igen... Vad har man då åstadkommit eller vunnit som uppfödare? Självklart inte ett smack...... För ordningens skull skall nämnas att jag aldrig hört något dylikt tidigare och man kan ju sannerligen hoppas att det var en engångsföreteelse. Inte desto mindre sårade detta en människa oerhört som säkert försökte så gott som vederbörande kunde. Det finns inget annat att säga om det här än, skäms på sig !!! Måste nog säga så här i efterhand att jag ångrar att jag inte agerade... Man får sannerligen ha rejält med skinn på näsan i denna - vår allas - härliga hundvärld ! ________________________________________________________

A. Strindberg "Det är synd om människorna". ________________________________________________________

Over and out Monica & mina ljuvliga springerflickor

Larv

I lördags kväll Bestämde jag mig för att - YES !! vi kör .... Hundutställning i Larv alltså.

Clara-Bella var/är nytrimmad, nybadad och i strålande kondition. Tycker kanske aldrig hon varit så vacker, lilla hjärtat!! Fanns alltså ingen anledning att inte åka och visa upp sig.

Och visst charmar hon såväl hundfolk som besökare och tydligen dessutom valpar och hanar.. kanske dock inte alla domare skulle det visa sig... hm.

Bella har hittat en jättesöt whippetvalp som hon tycker verkar kunna vara en kul lekkamrat. Se hur hon obemärkt väldigt försiktigt ålar sig fram från matte till valpen någon cm. i taget (låg vid mina fötter från början) när matte är upptagen med att se vad som händer i ringen!! Busfrö

Clara-Bella var alltså på strålande utställningshumör som vanligt. Hon tycker detta är så jättekul och då är det naturligtvis väldigt roligt att ställa henne.

Vädret var kanske inte det mest idealiska. Det blåste kallt så in i norden att tältet inte var att tänka på att få upp. Tack och lov var det uppehåll i alla fall!

Efter låång väntan var det så äntligen dags för tikarnas bedömning för dagens domare, Ray Smith från U.K. Det visade sig snabbt att Mr. Smith inte var en man som slösade på "röda" band inte! Här åkte tikarna ut på löpande band med 2:or !!! Trots min relativt korta och i sammanhanget lekmannamässiga springererfarenhet vad gäller utställning (haft ESS sedan -98) tedde sig detta väldigt missvisande. Tyckte faktiskt själv, och flera med mig att det var mycket hög kvalité på hundarna som "åkte ut" och då menar jag faktiskt samtliga dessa tikar i klassen. Tror det var 8 eller eller 9 tikar i ÖK som fick lämna tävlingen med 2:or inkl. min Clara trots hyfsad kritik......hmm. Lite tråkigt tycker jag när konkurrens sållningen sker redan i kvalitétsbedömningen trots att domaren inte ämnar placera dessa hundar senare.

Ja, jag vet att sådant händer och det är inget att hänga läpp för. Clara föll inte Mr Smith i smaken helt enkelt och vi går vidare och tar nya tag. Det är lite av ett lotteri, den här sporten. Ena dagen en fin placering med ett CK och andra dagen ut med en 2:a i kvalité.

Vi hade en trevlig dag trots allt fast det var väldigt kallt i vinden och det blåste tidvis halv storm. Vi träffade på en hel del bekanta även i andra raser. Jättetrevligt och grattis till era resultat och placeringar.

Over and out

Matte & vackra Bella

Trädgård & bad

Ännu en solig vacker vårdag i Lyse. Jag har tusen projekt igång samtidigt i trädgården, precis som vanligt så här års med andra ord... Ett eftersatt underhåll av div. rabatter och kryddträdgård ger tusenfallt mer jobb än det borde.... Tja, inget att hänga läpp för. Lite i taget så ska det nog bli ordning på torpet framöver. Jag har ju dessutom fantastiskt sällskap i form av två långörade damer som inte försitter några tillfällen att pussa matte när hon sitter i lämplig nivå på marken och rensar ogräs. Oooh.. en kall nos i nacken!!! Slafs slafs.. I eftermiddag tänkte jag att Clara-Bella ska få sig en tvätt eller snarare dusch samt lite efterföljande tassvård och kanske klippning. Får se vad tiden räcker till för. Det är inga problem att duscha någon av vovsen men Bella har inte riktigt samma tålamod som Zelda i duschen. Allt ska gå fort i Bellas värld. Hon är inte den njutningsfulla divan som Zelda är när det kommer till ompyssling. Nedan några bilder på Zelda-prinsessan i duschen. Visst kan man se hur hon njuter ? Psst.. Om man klickar på bilderna ser ni Zelda i jätteformat...

Prinsessan Zelda i duschen Damen njuter i fulla drag och sitter blixtstilla under tiden balsamet får verka. Jag kan faktiskt lämna henne ensam i duschen och gå till ett annat rum i sisådär 10 minuter. Hon sitter på exakt samma plats när jag kommer tillbaks.

Tjenare matte. Du är väl inte redan färdig ?

Tänkte väl det...

Mmmm så myyysigt.. Dags att återgå till näringarna dvs. trädgårdspysslet med girlsen..

Ha en fortsatt trevlig valborgshelg !

Over and out

Monica & långöron.

Jag är helt värdelös!

Vill bara från början nämna att detta inlägg inte har ett dugg med hundar att göra!

Nu ska vi bli lite personliga....

Faktum är att jag börjar fundera över "what´s wrong with me"?

Efter att ha lyssnat på 30 kollegor och 40 vänner som bara älskar DET som jag inte fattar, undrar jag...

Naturligtvis talar jag om skidsemestrar.

ALLA åker på minst en veckas skidsemester per år i min omgivning. Varför det? Var tusan ligger tjusningen i det? Fattar inte..

Nu ska jag då berätta om vår familjs ENDA gemensamma skidsemester och i mitt fall sista..

*********************************************************

Jo då man måste ju ge det en ärlig chans så jag gick för skam skull med på att åka till Sälen för kanske 5-6 år sedan.

Vi, dvs. maken, jag och bägge sönerna samt min svägerska med familj hyrde två stugor i Sälen. Jättefina rymliga och mysiga stugor med öppen spis.

Hundar var inte tillåtet så vår kille lämnades av hos mor och far som just då bara hade en collietik i huset vilket han (och hon, Fia) älskade. Hon såg upp till honom och han såg det som sin uppgift att beskydda henne, perfekt med andra ord och så praktiskt när resp. familj behövde hundvakt.

Däremot följde svägerskans och svågerns briardtik med oss upp.

Konstigt - nu kom det ändå in lite hund i detta!!!

Åter till vedermödorna med skidsemester...

Dag 1: Kl. 9 avfärd till skidbutik och hyrning av div. utrustning. Inte sjutton var det bara att komma in och fråga efter ett par pjäxor (eller promenadskor för månen som de mer liknade...) i strlk. 38 inte!

Jag lämnade över frågan till expertisen vilket skulle visa sig ödestigert.....

Även skidorna fick de snällt fixa fram eftersom jag naturligtvis hade noll koll även vad gäller detta. Fattade aldrig riktigt förstås vad en persons vikt hade med saken att göra? En sådan känslig fråga vill man ju ogärna svara på i en offentlig skidbutik inför 50 kunder...

Ok. hela sällskapet fick sin utrustning och nu skulle man ju kunna tro att det bara var att åka.

Ack vad jag bedrog mig!!

Nästa anhalt var införskaffande av div. liftkort. Jaha.. det går väl lätt och smidigt.

Expedit (E) -Vilken typ av liftkort vill ni ha ?

Den vane skidsemestraren (Dvs) - Tja varför inte ett kort som vi kan åka lift med.

E - Ja, men ska ni ha en dagars, tvådagars osv?... . Vilka liftar ska ni använda? Hur gamla är barnen? Vill ni ha familje liftkort? mm. mm mm.

Dvs - Ingen aning... (jo, jag vet hur gamla barnen är men that´s about it). Vad rekommenderar ni?

E- Ja, det beror ju på hur mycket ni ska åka och i vilka liftsystem?

Dvs - Ingen aning, vi har aldrig gjort detta förut. Vi kanske inte pallar mer än de enklaste barnbackarna.

Där totalt blottade vi alltså vår okunskap om denna företeelse inför samtliga övriga skidresenärer.

E (Nu något stressad av den växande kön bakom oss) Gav oss 4 kort men jag fattade aldrig riktigt var och hur de gällde. Skit samma så länge de funkade i barnbackarna.

Ok. I vilket fall så kom vi långt om länge till backsystemen. DU MILDE !!! Så branta de var!

Maken och jag hade bokat en privat instruktör och yngste sonen skulle gå i skidskola. Äldste sonen ansåg sig inte behöva sådant tjafs som lärare eller instruktörer utan slängde sig genast in i liftsystemens värld och föravann upp i det blå till mammas fasa!!!!! Jo, han hade lite erfarenhet sedan tidigare men det litade jag ärligt talat inte riktigt på....

I detta läge hade jag lyckats kränga på mig månlandarpjäxorna och stod stel som en pinne dels inför åsynen av dessa gigantiska backar som kallades barnbackar men också för att man kan ju faktiskt inte gå i dessa stela månskor!!

Blotta tanken att skidorna skulle på och Monica skulle fara iväg upp på någon pinne i himlen och sedan komma ner igen på skidor fyllde mig med en outgrundlig skräck och fruktan för mitt liv!! Faktiskt så till den milda grad att jag insåg att jag behövde uppsöka en toalett omgående, helst den som fanns i den trygga stugan....

Efter att ha lämnat yngste gossen i skidskolan var det dags för maken och mig att träffa vår privata instruktör. Naturligtvis hade jag INGA som helst planer på att ge mig upp i varken lift eller backsystem! Jag var nöjd så länge jag inte ramlade omkull på slät backe (vilket jag gjorde ett antal gånger).

Visst är det intressant hur olika mäns och kvinnors uppfattningar är vad gäller benämningen "privat instruktör"? Själv hade jag en bild av en bildskön, solbränd yngling i 25 års åldern medan maken nog hade en motsvarande bild fast av kvinnligt kön.

Det blev en liten underbar jordnära tjej som nog definitivt inte motsvarade bilden maken hade..

Nu var det lika bra att lägga alla kort på bordet för min del. Jag berättade alltså helt utan omsvep att detta var ett katastrofalt misstag för min del och att hon kunde ägna dessa lektioner åt maken i stället.

Nej, tänkte S (vår härliga skidtjej) så lätt ska inte den damen komma undan inte.... Antagligen hade hon träffat ett antal hispiga "tanter" över 40 som betett sig likadant som jag!

På något märkligt sätt ingav denna unga S förtroende hos mig. Jag tror hon på allvar fattade hur vanvettigt vettskrämd jag faktiskt var :)

Hon bearbetade mig och min obefintliga skidåkning på ett fantastiskt sätt och utan att jag faktiskt kommer ihåg hur det gick till stod jag på 1:a avsatsen i den lättaste barnbacken på våldsamt darrande knän och krampande fötter i de vidriga månskorna...

Hur det gick till vete tusan ....men hon "lurade"mig att åka från någon typ av gummimatta mot henne!!!! Hon åkte alltså baklänges! Jag varnade henne att jag kommer att köra över dig och då dör du...... Det bet inte på S inte! -"Nej- det gör du inte, jag tar emot dig" sa hon.

HA... Jo du! Jag är 20 kg. tyngre, du DÖR, sa jag!

Hon dog inte kan jag meddela för alla som är oroliga :)

För att nu avrunda denna historia - Jo, då S tog mig till högre höjder och jag fixade samtliga backar upp till rött (tror jag det heter) men så fort jag kommit ned ville jag ta mig tusan inte upp igen...

Jag fann faktiskt inget nöje i det utan gjorde det enbart för att bevisa för mig själv att jag vågade.

INGA fler skidsemstrar för Monicas del inte!!! Resten av familjen tyckte det var jättekul, konstigt????

Nej, semestrar ska tillbringas i sol och värme nära hav då är den som bäst och mest njutningsfull i min värld.

Over and out.

Livsnjutaren Monica som inte gillar vinter :-)

Farliga dofter...

Visst ser jag skräckinjagande ut?

Det var helt enkelt inte som vanligt i skogen....

*************************************

Matte, Zelda & jag var iväg på en liten skogstur för ett par dagar sedan. Inte för att det är så märkvärdigt i sig men just idag skulle det visa sig att allt inte var riktigt som vanligt.

Matte var på gott humör och gick och smågnolade lite. Vi gick upp för en liten skogsväg och anade nog vart hon hade tänkt sig att gå. Redan då, på väg upp för backen kände vi det....

Matte blev lite irriterad över att vi for fram och tillbaks och stretade i kopplen.

Hon tvärnitade och sa" Nu stannar vi och skärper till oss". Jaha det var det "goda" humöret det! Men matte känner du inte att det inte är som vanligt i vår skog? Nej, det verkade hon inte alls göra. Vi fortsatte så ett stycke till och vek av in i skogen. Nu kändes det ännu mer av det konstiga och matte blev än mer irriterad och fräste. "Hur ska jag kunna gå med er kopplade bland träd och snår när ni far fram som vildar och trasslar in er överallt?" Visst är det konstigt att hon inte märkte av hur annorlunda allt var?

Efter en bit till dök vi bägge två in samtidigt i en liten glänta och lokaliserade ett kranium av ett rådjur, mums, det luktade smaskens! Snälla matte kan jag inte få ta med den, sa jag. "Absolut inte" sa sura matte. Nej, inget kul får man ha inte....

Vi fortsatte en bit till där matte hittade en liten kulle som hon tyckte att vi kunde sätta oss på och beundra utsikten. Gud så larvigt!! Jag bara undrar, när har någonsin en springer spaniel varit intresserad av utsikten? Nej, just det.

Vi satte oss alltså ner alla tre på kullen (Zelda & jag hade ju inte så stort val heller...). Det var nog först nu matte fattade vad vi försökt tala om hela tiden. Att det fanns faror i skogen alltså. Man kan säga att det märkliga hade gått över i det obehagliga nu. Usch - vi var allt båda lite rädda faktiskt. Gnydde nog en hel del och tryckte oss lite extra upp mot matte. Vi sträckte på halsarna så långt vi kunde och vädrade våldsamt. En sådan märklig doft hade vi aldrig tidigare känt av. "Men tjejer ni ser ju ut som giraffer och frustar som grisar" sa matte. Hon hade vid det här laget fattat att vi inte kände av varken rådjur, älg eller hare. Så här hade hon aldrig sett oss uppträda förut.

Utan förvarning brakade det till inte alls långt ifrån oss och matte ryckte till. Äntligen förstod hon att här fanns något som inte brukade vara där för nu började vi bli riktigt skraja om vi ska vara helt ärliga. "Ok. tjejer vi går tillbaks igen då" sa hon. Vi tog oss alltså hemåt och tyckte nog att det var lite skönt att få komma in i "vår" trädgård hemma igen. Hoppas det läskiga försvunnit nästa gång vi går till just det stället i skogen ...

*******************

Hälsn. Clara-Bella & Zelda som nog inte är så tuffa i alla sammanhang.. ____________________________________________

Ni ska bara veta vad jag har funderat på vad det kunde ha varit som fick flickorna att bete sig så konstigt. Misstankarna var någon form av rovdjur, men vilket?

Vi har ju bevisligen haft lo djur här i närheten. Husse har filmat det med mobilen. Vi vet dessutom att det finns en stationär stam ett par mil bort. För ca. 10 år sedan gick jag på ett lo djur med min förre springerhane eller ska jag säga springervalp. Han var 6 mån. och matte som trodde att han skulle bli attackerad, flydde i panik med valpen under armen ur skogen.

Även uppgifter om enstaka varg har det funnits i området. Detta var nog min värsta farhåga och såg framför mig att vi inte skull våga släppa flickorna i skogen mer och att jakten skulle vara ett minne blott ... :-(

Jag kunde liksom inte komma på vad som annars skulle kunna skrämma eller få flickorna att reagera så pass mycket. Jag har aldrig sett det beteendet hos någon av dem förut.

Idag tror jag mig ha fått svaret på gåtan som förbryllat mig.

Flera grannar inom en radie av några hundra meter har oberoende av varandra siktat vildsvin i området. Detta är något helt nytt för oss. Vad jag vet så har det aldrig, åtminstone inte i modern tid, funnits vildsvin här. En helt ny doft för flickorna alltså.

Nu infinner sig genast frågan - Hur farliga är vildsvin för hundar? Någon som vet/stött på dem med lös hund? Mycket tacksam för info.

Än så länge är det väl ingen större fara på taket eftersom vovvarna är kopplade i skogen under ett bra tag framöver. Men som sagt jag vill gärna höra från er som är vana vid viltsvin i er omgivning, hur de reagerar på lös hund.

Over & out.

Monica & flickorna.

Vinter igen...

Jaha - så blev det vinter igen i Lysekil... usch....

Här har nog kommit 15 cm under natten/morgonen. Tack och lov verkar det smälta bort i bra takt!

De enda som uppskattar detta är nog hundarna. Toppenkul att plöja fram med nosarna som plogbilar i allt det vita. Visst är det lite märkligt att det kan skifta så väldigt i väderlek. Igår tog jag en liten tur med flickorna i skogen och solen värmde så jätteskont där det var lä.

Hade för övrigt en toppendag igår. Fyllde x-antal år och fick en sådan jättefin uppvaktning av familjen. God mat & dryck och massor av paket! Bl.a en separat blixt till min kamera (ovan). Det är en trådlös blixt med miljarder funktioner så nu blir det att sätta sig in i bruksanvisningarna. Jag har saknat en bra blixt, framför allt när man fottar i stora hallar. T.ex. på hundutställningar eller i gymnastikhallar. Så nu måste jag alltså omedelbart bege mig till närmaste "stora hall" och testa!!

Jag är sådan typ av människa - måste testa allt nytt omedelbart. Inget tålamod här inte. Tror dock jag får vänta lite med jordfräsen kanske... Vet inte om det är så lyckat att köra den i snö! Första projektet blir nog i alla fall att montera en parksoffa. Den står just nu i delar i v-rummet. Jag har länge saknat en sådan men av någon outgrundlig anledning har vi inte kommit till skott och köpt någon. Kan nämna att vovsen tycker att det är väldigt roligt med alla kartonger och papper. Clara smet iväg lite obemärkt med en bit frigolit nyss... Hon tror visst att hon inte syns när hon "smyger" snabbt lik en vessla ut till nästa rum med stöldgodset, busungen! Och nu - är det dags för lite reklam! För alla er som ännu inte haft lyckan att äga en springer - läs detta:

• Vill du ha en hund som har STOR personlighet?
• Vill du ha en hund som alltid är glad och positiv?
• Vill du ha en hund som kan vara med på ALLT du själv vill göra?
• Vill du ha en hund som älskar allt, alla och livet självt?
• Vill du ha en hund som anser "desto fler desto roligare"?
• Vill du ha en hund som du kan jaga småvilt och fågel med och som dessutom är en mycket trevlig jaktkamrat och som håller sig i din närhet?
• Vill du ha en hund som är alldeles lagom i storlek?
• Vill du ha en hund som alla runt om dig berömmer för att den är så glad och tillgänglig?
• Vill du ha en hund som är sagolikt bra och tålig vad gäller barn?
• Vill du ha en hund som är väldigt lyhörd och har "the will to please"?
• Vill du ha en hund som aldrig kommer att göra dig besviken?
• Vill du ha en hund som är orädd och nyfiken?
• Vill du ha en hund som har allt det där du drömmer om att en hund ska ha?

Skaffa dig en engelsk springer spaniel!

Psst.. springervalpar väntas. Kolla in: http://www.gastgifvaregarden.com/Aktuell%20valpkull.htm

Carpe Diem

Monica & flickorna.

Vårstädning

Så här såg det ut förra året vid den här tiden. Hundarna får minsann hjälpa till i hemmet och städa upp efter sig.... Funkar väl sisådär skall erkännas!

Vi har ett underbart väder här idag och igår var det nog ännu varmare. Ska strax gå ut och pyssla lite till. Vi röjde rätt bra igår och det känns i kroppen idag. Likadant varje vår. Man tror visst att man är 20 och i toppform varje år.... Har tack och lov min trädgårdstraktor med släpkärra som underlättar arbetet en hel del. Tror dock att bromsarna börjar bråka..hm.. Brakade in i grinden till trädgården i går. Får nog tillkalla en serviceman i närheten. Husse, hjääälp !!!!!!

Har inte satt några fröer ännu i år. Ska titta igenom fröförrådet i boden idag tänkte jag. Jag brukar börja sätta fröer redan i feb. annars. Det har liksom inte känts så inspirerande att så när snön ligger kvar utanför...

Ja, vi får se vad det blir. Har ingen riktig koll på vad jag har i gömmorna.

Får ta med mig mina hjälpredor eller ska jag kalla dem "själpredor"...? De eller snarare Clara-Bella brukar sno mina plastkrukor när jag vänder ryggen till. Skinnhandskarna brukar också försvinna helt obemärkt. Ingen kan väl tro att den damen fyller 3 år i sommar!! Hon, det lilla kvicksilvret, kommer nog aldrig att bli vuxen... Tycker matte för övrigt är jättekul ..

Nej, nu slutar jag min session här och återgår till utomhus aktiviteter med flickorna.

Ha en härlig söndag och "Carpe Diem"

Monica & långöron