Hundmänniska eller "bara" hundägare...

Naturligtvis kan man ju vara både och men det behöver definitivt inte vara så.

Funderar en del på just detta begrepp "hundmänniska". Vad är det egentligen? En hundmänniska behöver inte vara en hundägare. Vederbörande kanske aldrig ens har haft hund eller ens umgåtts med hundar eller djur över huvud taget.

Om våra fyrfota vänner kunde uttrycka sig i tal skulle vi få ett enkelt svar på denna fråga. Eftersom så inte är fallet ska jag försöka mig på en analys vad gäller detta.

För det första är jag helt övertygad om att man föds med denna egenskap. Man kan alltså inte lära sig att bli en "äkta" hundmänniska.

Jag har levt med hundar på ett eller annat sätt i stort sett under hela mitt 48 åriga liv och därför också upplevt hur olika mötena varit mellan hund -människa. Visst skiljer det sig mycket beroende av hundens mentala status men kanske ändå inte så mycket som man tror...

Hundar och de flesta andra djur för den delen, uttrycker sig ju till största delen via kroppspråk ibland kombinerat med någon form av läte.

Samtliga andra djur av dennes art kan exakt läsa dess aktuelle artfrände. Tidvis kan detta naturligtvis även gå över artgränser.

Ska kanske inte fördjupa mig i just detta utan nu var det ju människans och hundens interaktion jag ville skriva om.

Tycker detta är väldigt fascinerande. Vissa människor har en väldigt avslappnad inställning till hundar. Man gör ingen stor sak av mötet. Man s.a.s. möts på ett avslappnat och naturligt sätt. Människan är lugn och odramatisk i sitt sätt att möta hunden. Hunden reagerar på samma sätt tillbaks. Både människa och hund känner sig trygga i mötet. Har sett detta även i fall av sk. problemhundar. Människan är lugn och säker i sitt "språk" och utgör därför inga som helst hot för den aktuella hunden som kanske har väldigt tråkiga erfarenheter i bagaget.

En "äkta" hundmänniska kan, utan att veta hur, direkt läsa av hunden även om denne befinner sig 25 m. bort. Vilken sinnesstämning, ev. hotbeteende eller rädslor hunden känner. Man förstår intuitivt hur man ska förhålla sig till mötet, om det ens blir något möte.. Kanske är det så att man bedömer att det inte behöver bli något möte. "Jag bryr mig inte om dig om du gör det samma mot mig". Detta brukar oftast resultera i att hunden, driven av sin naturliga nyfikenhet, tar viss form av kontakt till människan. Hundmänniskan inser då att detta får ta sin tid och låter hunden bli säker innan man själv gör något eller tar någon som helst kontakt med hunden.

En person som kanske är hundägare men inte hundmänniska klarar inte av att läsa / förstå dessa signaler.

Är som sagt övertygad om att vi föds med denna egenskap. Har man det inte i sig från start kan man naturligtvis teoretiskt lära sig det mesta men man kan nog aldrig på riktigt förstå vad det vill säga att kunna "läsa hund". Det är just detta jag anser vara en "hundmänniska".

En hundmänniska har ingen ålder eller social tillhörighet. Jag har upplevt 2-3-åringar som haft dessa egenskaper liksom vuxna män och kvinnor som aldrig vistats med hundar tidigare. Å andra sidan har jag träffat människor som är hundägare men inte kan läsa av sin egen hund/hundar och behandlat dem illa just därför, vilket är väldigt tragiskt.....

Som avslutning till detta inlägg vill jag betona vikten i att vara lyhörd och öppen. Det finns ingen frisk hund som vill vara en sk. problemhund. Något är med all sannolikhet fel och det gäller för den lyhörde hundägaren att ta reda på vad det är.

Nu ska jag sluta agera besserwisser och ta hand om mina springerflickor som definitivt inte har med detta inlägg att göra. Möjligtvis kan man kalla dem översociala och således helt värdelösa som vakthundar (fast vem vet....).

Over and out !

Monica

STORT Grattis

Michael är tredje pojken från vänster i främsta ledet iklädd knallorange bälte!

***********************************************************

Till "lill-husse" Michael Levander som blev uppgraderad i judo under måndagen.!!!

Efter att ha missat ett par uppgraderingstillfällen p.g.a. skolavslutningar och sjukdom blev det så äntligen dags.

I måndags förärades Michel ett orange bälte vilket är oerhört välförtjänt. Han har kämpat och tränat i både vått och torrt och gått från klarhet till klarhet. Vi är självklart oerhört stolta över gossen och då inte minst storebrorsan Alex. som ju också normalt tränar men just nu lider av en muskelskada i ryggen vilket verkar ta tid att läka.

En lycklig och inte minst väldigt trött Michael kostade på sig sitt soligaste leende när det begav sig! Far & son har ju tillbringat hela helgen på träningsläger i Frövi där träningen varit minst sagt krävande för utövarna!

Nu är det sommaruppehåll - ja kanske inte just nu - för just nu i denna stund är det avslutning i en badvik med korvgrillning och div. lekar. Själv är jag hemma med vovsen som jag ett tag funderade på att ta med dit men tyvärr kom jag hem från jobbet för sent och jag anar att alla korvar är slut - tyvärr flickor... suck!!!

STOR PUSS & KRAM Michael från mamma, pappa, Alex & alla djuren :-)

Bara jag och djuren..

Vi är ensamma hemma, alla djuren och jag. Resten av familjen är på judoläger i Frövi där det kämpas hårt vad jag förstår. Här hemma kämpas det väl inte så mycket med någonting. Vovsen och jag påtar i trädgården eller snarare jag påtar och vovsen ligger utslagna i skuggan. En idyllisk tillvaro med kvittrande fåglar och svaga brisar. Tusse katt har det inte lika idylliskt förstås... Han är ovän med skatorna som nu gaddat ihop sig och terroriserar honom. De är tuffa de där fåglarna! Antagligen har han varit uppe i träden och hotat skatbebisarna vilket man kan förstå inte är så populärt... Efter en varm dag i trädgården tyckte matte att vovvarna skulle få svalka sig lite. Sagt och gjort vi tog oss en tur ned till havet där flickorna fick bada . Oj, så mycket folk där var. Vi brukar vara hyfsat ensamma och vovsen kan vara lösa. Insåg att det nog inte var så populärt igår. Mycket folk och andra hundar. Tycker att man ska visa hänsyn i sådana situationer. Bara synen av en lös hund får många människor att vända och känna obehag. Det hjälper ju som sagt inte att mina damer är stora folk och barnälskare. Är man hundrädd så är man och det får man respektera. Det fick bli en dam i taget i havet för att ha lite mer kontroll. Att Clara-Bella är en hängiven badare vet vi ju sedan tidigare! Vad som var så jättehärligt att se var Zeldas fullkomliga glädjefnatt .... Hon studsade som en delfin i böljan den blå och apporterade flytande tångruskor och annat flytetyg till matte innan hon studsade tillbaks ut i havet igen. Zelda har tidigare varit en mer "värdig" baderska som lugnt simmat omkring och hämtat div. utkastade föremål. Detta var sannerligen badpassion i dess verkliga mening. Härligt att se hur lycklig hon var, lilla hjärtat. Jaha - matte då? Jo då även matte tog sig ett premiärdopp. Iofs. med betoning på dopp men ändå!! Trodde faktiskt att det skulle vara mycket kallare än det var. Avsvalkade och nöjda traskade vi sedan hemåt och fixade lite käk. En härlig dag som det ser ut som det blir en upprepning på idag. Nu ska jag gå ut till mina små hjärtan som redan ligger utslagna under gullregnet.

Nedan lite bilder från blomsterprakten här just nu.

Pst. Klicka på bilderna så blir de större!

Gullregnet i full blom Jodå, det är en hund där inne i grönskan.

Tittut!

Ha en härlig dag!

Over and out

Monica & flickorna

Man behöver inte vara elak..

Mattes lilla blomsterflicka, vackra Clara-Bella.

Faktum är att jag den senaste veckan retat mig på hur människor bemöter varandra i hundvärlden. Detta trots att alla har ett gemensamt intresse i just hundar. Hur går det ihop? Självklart finns det i vissa fall avundsjuka men det ligger så mycket mer bakom. Vad är det som gör att så enormt stora shismer utspelar sig i just hundvärlden? Och, nej jag pratar INTE om det det stora, 3:e världskriget i collievärlden. Det kriget är sannerligen ämne för en hel "Kongress" i dagsläget... Oerhört tråkigt tycker jag. Kommer collien att göra en springer tro?? Dvs. en uppdelning i working and showing? Ja, den som lever får se... Undrar hur många som i så fall kommer att valla får med sina "working" hundar???? Personligen förstår jag inte varför man inte kan vara både vacker och "duktig" Ska inte fördjupa mig i detta infekterade ämne MEN enligt mig finns det inga motsättningar vad gäller detta. Tycker nog själv att mina flickor har bevisat något i denna fråga. Nog om detta i dagsläget!

För att inga missförstånd skall ske vill jag från början nämna att inlägget (nedan) inte har ett dugg med mig, mina hundar eller någon jag personligen känner att göra utan endast var något jag råkade bevittna, vilket jag anser illa nog.

Jag är alltså något irriterad över hur erfarna och luttrade uppfödare bemöter nya valp/hundägare på antagligen dennes första hundutställning i livet!! Möjligtvis kommer inte den luttrade ihåg att denne själv varit nybörjare men då är det sannerligen dags att luta sig tillbaks och skämmas en smula när insikten kommer.. Att uttrycka sig på det vis som vederbörande uppfödare gjorde kommer endast att leda till att förstagångsutställaren åker hem med oerhört tråkiga erfarenheter och antagligen aldrig vill uppleva detta igen... Vad har man då åstadkommit eller vunnit som uppfödare? Självklart inte ett smack...... För ordningens skull skall nämnas att jag aldrig hört något dylikt tidigare och man kan ju sannerligen hoppas att det var en engångsföreteelse. Inte desto mindre sårade detta en människa oerhört som säkert försökte så gott som vederbörande kunde. Det finns inget annat att säga om det här än, skäms på sig !!! Måste nog säga så här i efterhand att jag ångrar att jag inte agerade... Man får sannerligen ha rejält med skinn på näsan i denna - vår allas - härliga hundvärld ! ________________________________________________________

A. Strindberg "Det är synd om människorna". ________________________________________________________

Over and out Monica & mina ljuvliga springerflickor

Larv

I lördags kväll Bestämde jag mig för att - YES !! vi kör .... Hundutställning i Larv alltså.

Clara-Bella var/är nytrimmad, nybadad och i strålande kondition. Tycker kanske aldrig hon varit så vacker, lilla hjärtat!! Fanns alltså ingen anledning att inte åka och visa upp sig.

Och visst charmar hon såväl hundfolk som besökare och tydligen dessutom valpar och hanar.. kanske dock inte alla domare skulle det visa sig... hm.

Bella har hittat en jättesöt whippetvalp som hon tycker verkar kunna vara en kul lekkamrat. Se hur hon obemärkt väldigt försiktigt ålar sig fram från matte till valpen någon cm. i taget (låg vid mina fötter från början) när matte är upptagen med att se vad som händer i ringen!! Busfrö

Clara-Bella var alltså på strålande utställningshumör som vanligt. Hon tycker detta är så jättekul och då är det naturligtvis väldigt roligt att ställa henne.

Vädret var kanske inte det mest idealiska. Det blåste kallt så in i norden att tältet inte var att tänka på att få upp. Tack och lov var det uppehåll i alla fall!

Efter låång väntan var det så äntligen dags för tikarnas bedömning för dagens domare, Ray Smith från U.K. Det visade sig snabbt att Mr. Smith inte var en man som slösade på "röda" band inte! Här åkte tikarna ut på löpande band med 2:or !!! Trots min relativt korta och i sammanhanget lekmannamässiga springererfarenhet vad gäller utställning (haft ESS sedan -98) tedde sig detta väldigt missvisande. Tyckte faktiskt själv, och flera med mig att det var mycket hög kvalité på hundarna som "åkte ut" och då menar jag faktiskt samtliga dessa tikar i klassen. Tror det var 8 eller eller 9 tikar i ÖK som fick lämna tävlingen med 2:or inkl. min Clara trots hyfsad kritik......hmm. Lite tråkigt tycker jag när konkurrens sållningen sker redan i kvalitétsbedömningen trots att domaren inte ämnar placera dessa hundar senare.

Ja, jag vet att sådant händer och det är inget att hänga läpp för. Clara föll inte Mr Smith i smaken helt enkelt och vi går vidare och tar nya tag. Det är lite av ett lotteri, den här sporten. Ena dagen en fin placering med ett CK och andra dagen ut med en 2:a i kvalité.

Vi hade en trevlig dag trots allt fast det var väldigt kallt i vinden och det blåste tidvis halv storm. Vi träffade på en hel del bekanta även i andra raser. Jättetrevligt och grattis till era resultat och placeringar.

Over and out

Matte & vackra Bella

Trädgård & bad

Ännu en solig vacker vårdag i Lyse. Jag har tusen projekt igång samtidigt i trädgården, precis som vanligt så här års med andra ord... Ett eftersatt underhåll av div. rabatter och kryddträdgård ger tusenfallt mer jobb än det borde.... Tja, inget att hänga läpp för. Lite i taget så ska det nog bli ordning på torpet framöver. Jag har ju dessutom fantastiskt sällskap i form av två långörade damer som inte försitter några tillfällen att pussa matte när hon sitter i lämplig nivå på marken och rensar ogräs. Oooh.. en kall nos i nacken!!! Slafs slafs.. I eftermiddag tänkte jag att Clara-Bella ska få sig en tvätt eller snarare dusch samt lite efterföljande tassvård och kanske klippning. Får se vad tiden räcker till för. Det är inga problem att duscha någon av vovsen men Bella har inte riktigt samma tålamod som Zelda i duschen. Allt ska gå fort i Bellas värld. Hon är inte den njutningsfulla divan som Zelda är när det kommer till ompyssling. Nedan några bilder på Zelda-prinsessan i duschen. Visst kan man se hur hon njuter ? Psst.. Om man klickar på bilderna ser ni Zelda i jätteformat...

Prinsessan Zelda i duschen Damen njuter i fulla drag och sitter blixtstilla under tiden balsamet får verka. Jag kan faktiskt lämna henne ensam i duschen och gå till ett annat rum i sisådär 10 minuter. Hon sitter på exakt samma plats när jag kommer tillbaks.

Tjenare matte. Du är väl inte redan färdig ?

Tänkte väl det...

Mmmm så myyysigt.. Dags att återgå till näringarna dvs. trädgårdspysslet med girlsen..

Ha en fortsatt trevlig valborgshelg !

Over and out

Monica & långöron.

Jag är helt värdelös!

Vill bara från början nämna att detta inlägg inte har ett dugg med hundar att göra!

Nu ska vi bli lite personliga....

Faktum är att jag börjar fundera över "what´s wrong with me"?

Efter att ha lyssnat på 30 kollegor och 40 vänner som bara älskar DET som jag inte fattar, undrar jag...

Naturligtvis talar jag om skidsemestrar.

ALLA åker på minst en veckas skidsemester per år i min omgivning. Varför det? Var tusan ligger tjusningen i det? Fattar inte..

Nu ska jag då berätta om vår familjs ENDA gemensamma skidsemester och i mitt fall sista..

*********************************************************

Jo då man måste ju ge det en ärlig chans så jag gick för skam skull med på att åka till Sälen för kanske 5-6 år sedan.

Vi, dvs. maken, jag och bägge sönerna samt min svägerska med familj hyrde två stugor i Sälen. Jättefina rymliga och mysiga stugor med öppen spis.

Hundar var inte tillåtet så vår kille lämnades av hos mor och far som just då bara hade en collietik i huset vilket han (och hon, Fia) älskade. Hon såg upp till honom och han såg det som sin uppgift att beskydda henne, perfekt med andra ord och så praktiskt när resp. familj behövde hundvakt.

Däremot följde svägerskans och svågerns briardtik med oss upp.

Konstigt - nu kom det ändå in lite hund i detta!!!

Åter till vedermödorna med skidsemester...

Dag 1: Kl. 9 avfärd till skidbutik och hyrning av div. utrustning. Inte sjutton var det bara att komma in och fråga efter ett par pjäxor (eller promenadskor för månen som de mer liknade...) i strlk. 38 inte!

Jag lämnade över frågan till expertisen vilket skulle visa sig ödestigert.....

Även skidorna fick de snällt fixa fram eftersom jag naturligtvis hade noll koll även vad gäller detta. Fattade aldrig riktigt förstås vad en persons vikt hade med saken att göra? En sådan känslig fråga vill man ju ogärna svara på i en offentlig skidbutik inför 50 kunder...

Ok. hela sällskapet fick sin utrustning och nu skulle man ju kunna tro att det bara var att åka.

Ack vad jag bedrog mig!!

Nästa anhalt var införskaffande av div. liftkort. Jaha.. det går väl lätt och smidigt.

Expedit (E) -Vilken typ av liftkort vill ni ha ?

Den vane skidsemestraren (Dvs) - Tja varför inte ett kort som vi kan åka lift med.

E - Ja, men ska ni ha en dagars, tvådagars osv?... . Vilka liftar ska ni använda? Hur gamla är barnen? Vill ni ha familje liftkort? mm. mm mm.

Dvs - Ingen aning... (jo, jag vet hur gamla barnen är men that´s about it). Vad rekommenderar ni?

E- Ja, det beror ju på hur mycket ni ska åka och i vilka liftsystem?

Dvs - Ingen aning, vi har aldrig gjort detta förut. Vi kanske inte pallar mer än de enklaste barnbackarna.

Där totalt blottade vi alltså vår okunskap om denna företeelse inför samtliga övriga skidresenärer.

E (Nu något stressad av den växande kön bakom oss) Gav oss 4 kort men jag fattade aldrig riktigt var och hur de gällde. Skit samma så länge de funkade i barnbackarna.

Ok. I vilket fall så kom vi långt om länge till backsystemen. DU MILDE !!! Så branta de var!

Maken och jag hade bokat en privat instruktör och yngste sonen skulle gå i skidskola. Äldste sonen ansåg sig inte behöva sådant tjafs som lärare eller instruktörer utan slängde sig genast in i liftsystemens värld och föravann upp i det blå till mammas fasa!!!!! Jo, han hade lite erfarenhet sedan tidigare men det litade jag ärligt talat inte riktigt på....

I detta läge hade jag lyckats kränga på mig månlandarpjäxorna och stod stel som en pinne dels inför åsynen av dessa gigantiska backar som kallades barnbackar men också för att man kan ju faktiskt inte gå i dessa stela månskor!!

Blotta tanken att skidorna skulle på och Monica skulle fara iväg upp på någon pinne i himlen och sedan komma ner igen på skidor fyllde mig med en outgrundlig skräck och fruktan för mitt liv!! Faktiskt så till den milda grad att jag insåg att jag behövde uppsöka en toalett omgående, helst den som fanns i den trygga stugan....

Efter att ha lämnat yngste gossen i skidskolan var det dags för maken och mig att träffa vår privata instruktör. Naturligtvis hade jag INGA som helst planer på att ge mig upp i varken lift eller backsystem! Jag var nöjd så länge jag inte ramlade omkull på slät backe (vilket jag gjorde ett antal gånger).

Visst är det intressant hur olika mäns och kvinnors uppfattningar är vad gäller benämningen "privat instruktör"? Själv hade jag en bild av en bildskön, solbränd yngling i 25 års åldern medan maken nog hade en motsvarande bild fast av kvinnligt kön.

Det blev en liten underbar jordnära tjej som nog definitivt inte motsvarade bilden maken hade..

Nu var det lika bra att lägga alla kort på bordet för min del. Jag berättade alltså helt utan omsvep att detta var ett katastrofalt misstag för min del och att hon kunde ägna dessa lektioner åt maken i stället.

Nej, tänkte S (vår härliga skidtjej) så lätt ska inte den damen komma undan inte.... Antagligen hade hon träffat ett antal hispiga "tanter" över 40 som betett sig likadant som jag!

På något märkligt sätt ingav denna unga S förtroende hos mig. Jag tror hon på allvar fattade hur vanvettigt vettskrämd jag faktiskt var :)

Hon bearbetade mig och min obefintliga skidåkning på ett fantastiskt sätt och utan att jag faktiskt kommer ihåg hur det gick till stod jag på 1:a avsatsen i den lättaste barnbacken på våldsamt darrande knän och krampande fötter i de vidriga månskorna...

Hur det gick till vete tusan ....men hon "lurade"mig att åka från någon typ av gummimatta mot henne!!!! Hon åkte alltså baklänges! Jag varnade henne att jag kommer att köra över dig och då dör du...... Det bet inte på S inte! -"Nej- det gör du inte, jag tar emot dig" sa hon.

HA... Jo du! Jag är 20 kg. tyngre, du DÖR, sa jag!

Hon dog inte kan jag meddela för alla som är oroliga :)

För att nu avrunda denna historia - Jo, då S tog mig till högre höjder och jag fixade samtliga backar upp till rött (tror jag det heter) men så fort jag kommit ned ville jag ta mig tusan inte upp igen...

Jag fann faktiskt inget nöje i det utan gjorde det enbart för att bevisa för mig själv att jag vågade.

INGA fler skidsemstrar för Monicas del inte!!! Resten av familjen tyckte det var jättekul, konstigt????

Nej, semestrar ska tillbringas i sol och värme nära hav då är den som bäst och mest njutningsfull i min värld.

Over and out.

Livsnjutaren Monica som inte gillar vinter :-)