God Jul & Gott Nytt År

GULD igen!

En stolt Michael gratuleras av domaren Glad Michael

Måste jag lämna pallen redan ...

Inte någon behöver vara rädd hos familjen Levander med en sådan lillhusse ...

De årliga KM mästerskapen gick av stapeln i onsdags kväll.

Återigen blev det en GULDMEDALJ för "lillhusse" Michael.

Stort Grattis från oss alla, både två och fyrbenta !!!

Kram

Mamma, Pappa, Alex & alla djuren :-)

Aktiv blogg...pyttsan!

En sällsynt bild nu för tiden - En TORR Clara-Bella !

Om du klickar på henne blir hon JÄTTESTOR....

********************************

Oj.. Här var det sannerligen ett tag sedan vi uppdaterade ser jag.. hmm.. Vad har då hänt i vår ”flock” sedan mitten av oktober? Tja, förutom den berömda vardagen med alla dess bestyr så har nu matte gått SKK:s uppfödarutbildning. Den sista och avslutande delen, genetik, kommer att hållas i början av mars på Nordens Ark under ett veckoslut. Kursen har varit jättekul och lärorikt. Duktiga föredragshållare och en brokig samling uppfödare. Brokig i betydelsen – många olika raser med skiftande bakgrund och erfarenhet. Faktum är att det som varit mest intressant är att få ta del av alla dessa människors erfarenheter. Vi var nämligen MÅNGA deltagare. Böckerna kan jag lika gärna sitta hemma och läsa…

Vad gäller de små vilddjuren här hemma så är allt lugnt. Den berömda grävlingen vi hade här varje natt tidigare har inte synts till under den senaste veckan. Däremot hade han gjort ännu ett hål i stängslet som vi inte upptäckt tidigare. Naturligtvis kunde inte ”grävlingjägaren” Zelda hålla sig därifrån vilket resulterade i att hon lyckades med konststycket att trassla in öronen i en lös plastad ståltråd. Jag var inte hemma när det hände men husse berättade att hon satt som ett skruvstäd och han hade väldiga problem med att få loss henne. Hon blev inte skadad på något sätt tack vare att hon stod blickstilla och aldrig drabbades av panik. Nu tycker jag att det räcker med incidenter för den damen.!!

Märkligt att yrhättan Clara klarar sig från allehanda missöden… skulle jag väl aldrig ha sagt förstås!!

För övrigt är detta ingen höjdartid för hundägare.. Det regnar var, varannan dag och vovsen ser ut som skam efter utevistelser. För att inte tala om golven om de obemärkt råkar springa in i huset!!! Det ”blöta” resulterar även i att de får med sig halva skogen hem!

Just, det – glömde ju. Visst blev det några älgar till slut. Vi har nu äntligen fått lite älgkött i frysen samt en del klövar och märgben. Hade med mig Clara till slaktplatsen efter att en av de större älgarna fällts. Står och pratar med en bekant när jag plötsligt känner jag att det stretar i kopplet. ”Men Clara, vad gör du?” Jo – Clara-Bella tyckte att det luktade smaskens gott och då allra godast i skottkärran dit div. ben, klövar och annat slaktavfall förpassats!!! Med ett jätteben i ett fast grepp (med tillhörande klöv) dyker ett blodigt Clarahuvud upp över kanten. ”Kolla matte vad jag hittade.” En överlycklig dam visar stolt upp sin trofé för sin matte. ”Snälla kan jag inte få behålla det?” Visst fick hon det, lilla hjärtat.

Det var en syn när hon skulle bära hem detta gigantiska älgben som tog upp halva vägbanan kan jag meddela!!!!!! Naturligtvis fick även Zelda ta del av godsakerna när vi kom hem.

Sist men inte minst…. Har ni koll på var era adventsljusstakar befinner sig? Upptäckte till min förvåning att det är 10 dagar kvar till första advent!!!!

Hur gick det till, tro?

Ha det toppen där ute in cyberspace och krama vovsen

Carpe Diem

Clara & Zeldas matte

Det bidde Ingen älg på premiären

Nej, tyvärr lyckades vi inte "locka fram" en endaste älg under måndagen. Visst såg vi spår och hörde knakanden samt stampanden men icke.... att de sluga djuren visade upp sig offentligt inte. Ekorrar, fåglar och en fin räv visade dock upp sig. Under tisdagen var det mer dramatik. En älg som siktades på morgonen gäckade laget hela dagen. Tyvärr bestod tisdagens lag av endast 3 pers. vilket säkert hade en avgörande betydelse. Hade hela laget varit på plats så hade vi nog haft en fälld älgtjur. Nu hoppas vi på bättre jaktlycka på "hemmaplan"! För övrigt så sitter jag här och är lite nervös... Lillhusse, Michael är nämligen iväg med pappa och tävlar judo igen. Det är andra tävlingen i höst och nu håller vi tummarna!!! Vovsen och matte är alltså ensamma hemma. Vi får väl se vad vi hittar på under dagen. Skulle behöva bada bägge damerna... Här har varit söligt och skogsturerna gör inte det hela mindre söligt. Funderar på om man kunde dra på flickorna ett heltäckande galonställ. Inte så mycket för "sölet" utan mer för alla kvistar, ljung & kardborrar som sätter sig så in i vassen i behänget och öronen. En timme i skogen = en timmes pälsrensning när man kommer hem! Suck... För övrigt så bedrivs det just nu en "katt & råtta lek" med grävling/ar som tar sig in i trädgården om nätterna och käkar päron. Försöker mata den eller dem.. vet inte om det är flera - på utsidan staketet men det hjälper inte. Tydligen ska det vara nyfallna päron på menyn om man är grävling! Det värsta är att de trycker sig igenom stängslet och gör stora hål för vovsen att gå och komma som de vill ! Och, nej , de smiter inte så långt men om de får viltvittring och vi inte är där så drar de iväg. Framför allt Zelda är mycket intresserad av grävlingsdoft. Undrar vems rasstandard hon läst !!! Antagligen någon terriers.. Hennes frenetiska intresse på platsen där grävlingen befinner sig ledde till att hon blev getingstungen under tassen för ett tag sedan. Det samlas mängder av "sticking insects" i fallfrukten. Faktum är att hon fick så ont att hon hoppade på tre ben till matte och "bad om hjälp". Jo, hon kom faktiskt och kurade ihop sig hos mig samtidigt som hon drog upp höger bakben mot mig. Hittade dock ingen tagg i trampdynan. Eftersom jag inte riktigt gillade hennes reaktion efter sticket ringde jag jourhavande vet. Hon skakade i hela bakbenet och verkade lite medtagen. Ville höra hur ev. allergiska reaktioner yttrar sig. Han trodde inte att det var någon större fara men jag skulle höra av mig om det inte gav med sig efter någon timme. Fick lära mig att vid en allergisk reaktion svullnar "stick eller bit stället" samt området runt omkring upp direkt efter angreppet. Kan ju vara bra att veta. Jag vill dessutom poängtera att det ALLTID är bättre att ringa vet. en gång för mycket än tvärtom... Hunden kan ju inte tala om hur den mår! Zelda återhämtade sig efter en stund tack och lov :) Nu ska vi ut i höstsolen, vovvarna och jag. Ha en fin helg Over and out Monica & långöron

Claras första rådjur för i år

Äntligen får vovsen springa lösa i skog och mark igen, något de älskar över allt annat. Under den senaste veckan har de fått sträcka ut över stock och sten. Tog med mig "kvicksilvret" Clara-Bella på en övningstur inför kommande rådjursjakter i lördags. Ringrostig - Nej, knappast!!! På mindre än 10 sek. efter kommando "sök ut" brakar det till i buskagen. 15 meter framför mig kommer en get i full fart (ungefär som på bilden här ovan) med en falsettskallande Clara-Bella i bakhasorna. Och för alla er som nu förfasas över att en ESS driver med skall kan jag säga att det är toppen vid den här typen av jakt. Du vet exakt när hunden fått upp rådjursvittring och hur nära den är rådjuret samt också var du har hunden vilket naturligtvis är en säkerhetsfaktor för hunden. Man får dessutom pejl på var ekipaget befinner sig. Sedan får det vara hur önskvärt det vill eller inte för rasen. Bägge mina damer skallar vid upptag av både rådjur och hare vilket vi är mycket nöjda över.

Jag ville kolla stadgan och inkallning under retning, vilket naturligtvis är skitsvårt men ack så viktigt och nödvändigt.

Det svåraste är självklart fjärrdirigering. Tänk dig att du är en jakthund och är 30 m. från föraren. Du stöter upp det eftertraktade bytet - Då kommenderas du plötsligt "LIGG-STANNA KVAR" Inte lätt inte när du från början kommenderats "SÖK UT" och får massor av beröm i söket.

Nu tycker jag att vi gör framsteg vad gäller detta. Vi är iofs. långt ifrån full stadga i fjärren men Clara kan "bryta" och komma på "Hit" vilket är en god bit på väg. Det märks att det går bättre för var jaktsäsong. Hon är nu 3 år och börjar bli sin uppgift vuxen.

Övade henne nu senast i dels inkallningar under retning samt "ligg stanna kvar" då jag försvann ur sikte i skogen under ca: 5-7 min. Det gick jättebra fast skogen luktade smaskens i Bellas nos. Jo då det kommer allt men önskvärt hade varit att ha tid till träning var dag.

Nej, nu ska det packas inför morgondagen. Fru Levander ska nämligen ut och jaga älg i morgon tillsammans med ett gäng karlar och husse. En gemytlig trevlig jakt. Vi är 5-6 personer vilket är precis lagom. Och - Nej - vovsen får inte vara med....

Fick i fredags höra att det går en stor varghane i just detta område vilket gör det hela än mer spännande.... Drömmen hade varit att få se honom "live"

Det enda jag inte gillar är att ta sig till passet i totalt becksvart mörker. Har noll mörkerseende och är väl lite nervig om jag skulle "gå på något" på väg till passet.

Håll nu tummar för oss i morgon

Over & Out

Monica & duktiga jakthundar :)

Spana in farsan alltså...

Pappa Hero har erövrat ännu en championtitel, denna gång SVCH.

********************

Vi säger självklart STORT grattis till Hero & hans jätteduktiga matte, Maria.

****************************

Extra roligt är det eftersom detta dessutom är en helt underbar kille med en härlig personlighet. Glömmer aldrig första gången jag träffade Hero - eller snarare han träffade mig!! Som en stormvind kom han farande över köksgolvet hos Maria och överföll mig med pussar. Med immiga glasögon förstod jag att avkommor efter denne gosse kan inte bli annat än superbra. Hans döttrar har infriat alla våra förväntningar och är precis lika älskvärda.

Kan varmt rekommendera valpar efter denne härlige kille. Här är Heros sida hos kennel Windcraft.

Jodå nog spårade hon alltid...

Mina vindruvor Visst är dahlian vacker?

Nytt äppelträd. Fyra sorter på smma träd. Jättekul!!

******************************

Men inte klöven utan HARAR!!! plopp, plopp - i buskagen. Harar i varenda buske.

Tog mig i kragen i fredags kväll och la ett blodspår. Tänkte girlsen skulle få gå det i går em. Nu gjorde jag det sannerligen inte lätt för dem. Det ÖSREGNADE när jag la spåret och fortsatte så hela kvällen, natten och lördag förmiddag. Faktum är att det regnade så kraftigt att källaren svämmade över. Inte nog med det... Lillhusse fick inläckage i sitt rum. Drippen, dopp i ansiktet när han låg i sängen... Kul värre :(

Som sagt - Förstod väl att det inte skulle gå något vidare. Eller som husse uttryckte det "Detta är definitivt överkurs även för en proffs-spårhund" Clara & Zelda är ju bara "glada amatörer" så jag hade inga förväntningar alls. Trots det tog Clara vissa partier men sedan stötte hon upp första haren och nästa och nästa.... Nåja det intresset är det definitivt inget fel på!!!

Ska faktiskt vara så tuff att jag tänker gå spåret idag igen med Zelda. Klöven ligger kvar (hoppas jag..)

Visst är det fantastiskt vilka näsor de har? Är lika fascinerad varje gång. Detta kan man faktiskt utnyttja praktiskt i vardagen när man vill ha koll på var familjemedlemmarna befinner sig eller var de varit. Vi har en frysbox i en bod som står längst bort i trädgården. I den finns det tidvis glass. Vi har dessutom barn och barnens kompisar.. tja ni kan ju räkna ut resten själva...

"Har ni varit i boxen och tagit glass?" Näääeee..... kommer det från det intet ont anande barnet. Ok, det ska vi snart se om det stämmer. Matte släpper ut vovsen. Inte bara ser jag OM det hämtats glass utan även hur vederbörande glasstjuvar gått för att ta sig dit!!! Detsamma gäller de gånger när jag inte vetet om barnen tagit cykeln till skolan eller åkt buss. Ut med flickorna och de markerar direkt var ungarna har varit och vägen dit. På två sekunder har jag fått svar på den frågan. Praktiskt eller hur. Inte ens husse kommer undan ... "Var är husse?" säger matte när det är mat eller telefon. Som små spjut markerar de direkt var han befinner sig! Visst är det praktiskt? Inget undgår dessa damer inte. Kommer ihåg en incident från i vintras. Tidigt en morgon släppte jag ut dem som vanligt för morgonkisseriet. Fullt drev gick igång redan i trappen ner. Flickorna fullkomligt kastar sig mot källardörren som går upp. En tiondels sekund senare flyger det ut en vildkatt från källaren med två sjövila jägare i bakhasorna. Den katten har aldrig återvänt till trädgården kan jag meddela. Detta är en helt förvildad katt som ingen äger. En stor beige/orange flicka tror jag. Har sett den i åtminstone 7-8 års tid. Hon bor i min gamla sommarstuga (hål i golvet in) och håller helt fritt från gnagare där, toppen. Hon har bäddat så fint i en gammal 70-tals plysch soffa.

Tänker på henne ibland när det är hiskligt kallt och snön ligger. Inte lätt att fånga byten då inte... Hon är dock så skygg att det inte går att närma sig henne på mindre än 50 meter. Vill inte börja "stödmata" henne heller. Är rädd att jag rubbar hennes naturliga överlevnadsstrategi då. Hon är jättefin och STOR så jag tror inte att det går någon nöd på henne men visst går tankarna till henne ibland, speciellt vintertid ....

Tja, det var en parentes i sammanhanget Nu ska jag ut och putsa köksfönster. Vi satte upp en byggnadsställning igår och bytte ett tiotal tegelpannor. Då gäller det att passa på att tvätta fönsterna som jag aldrig kommer åt annars.

Ha det gott och var rädda om er.

Monica med vovs.