Fredagsmys..

Zelda har fått sig ett bad och blir torkad av Lill-husse, Michael och Alicia. Mystigt värre tyckte Zelda när Alicia såg till att torka och lufta Zeldas öron ordentligt.

Ni kan tro att Zelda njöt av behandlingen!! Hon älskar att pysslas med. I badet står hon helt stilla och blundar av välbehag. En och annan slick får matte också emellanåt. Jag kan utan vidare lämna henne ensam en stund medan balsamet får verka och hon står eller sitter kvar så snällt tills jag kommer tillbaks igen. Det är lite skillnad mot den andra yrhättan i flocken....

Matte passade på att ta en ensamtur med Clara-Bella under tiden Zelda blev torkad och borstad. Visst är det bra med hjälpredor.

Hittade lite kort i "arkivet" om hur svårt och orättvist livet är för en hund...

Vad är det som försigår där uppe, tro? Ett herrans liv och vi får inte vara med..

Aha.... Tusse är uppe och teroriserar skatorna igen!!

Nej, Zelda - det är ingen idé att du försöker klättra upp i trädet. Har också försökt men misslyckats varje gång.

Vi har ett stort skatbo i päronträdet där det väsnas ordentligt när mor och far skata får sina ungar på försommaren. Naturligtvis kan varken katt eller hundar låta bli att undersöka det hela. Tror stackars Tusse fått sig på "nosen" några gånger då han varit för närgången ..

Clara - Älghund ?

Tja, åtminstone skulle man nog tro det idag.... Clara och husse stack iväg i morse med full jaktmundering för att jaga rådjur med jaktlaget. Ryggsäcken var packad med massa godsaker som stekta ägg/bacon mackor och kaffetermos. Observera att husse igår kväll bad matte hämta 6 ägg för att steka upp. Oj, så många, replikerar matte. Ja - säger husse. Tre till mig och tre till Clara.... bortskämd, nääää -kanske något då !!! I alla fall så begav sig husse iväg med en mycket glad Clara och en lika bedrövad Zelda fick stanna hemma hos matte.. Ni ska inte tro att det går att lura Zelda med massa påhitt som matte försökte sig på. "Zelda - vi kör lite leta godis kul eller ska vi leka med bollen en stund?" Jo. det är väl ok. när man väl håller på men du ska inte tro för en sekund, matte, att jag inte vet vad som försiggår bakom ryggen på mig..... Nej - Zelda är en mycket smart dam som naturligtvis fattar vad hon missar.... Nästa gång är det hennes tur :) Tillbaks till jakten då. Eftersom jag inte var med själv, har jag fått förlita mig på husses rapport från förmiddagen. Många välkända profiler ur laget deltog och jag tror att man hade stora förväntningar på att få fälla rådjur idag. Måste nog i ärlighetens namn säga att jag inte var själv lika övertygad ... Har inte alls sett så mycket rådjur i år som tidigare år i vårt område. Nåväl Clara släpptes på marken och gick som vanligt som en dröm (husses ord). Fina och lagom långa utsök i klassisk snygg zigzag. Vad händer - Clara stöter upp älg (ko med kalv) framför sig. Dessa tvärvänder vid varje utplacerad jägare och springer sedan tillbaks mot Clara och husse som får en varning över radion. Husse kopplar Clara och 10 sekunder senare befinner sig älgekipaget endast 10 m. från Clara. Det kan man INTE acceptera om man är en jakthund av Claras kaliber. Voff.voff - säger Clara och älgarna drar. Jakten fortsätter sedan och inte mindre än 6 älgar vispar Clara upp i området... Dock tyvärr inte ett endaste rådjur (fanns ingen spillning eller spår heller) men det är ju inte så märkligt med tanke på hur mycket älg som tagit området i besittning. Något nytt som Clara fick göra idag var att jaga parallellt med en annan hund, ja inte med Zelda då. Nej, Clara jagade en stund på slutet tillsammans med en border terrier kille på ca:7 år. De gick tydligen jättebra ihop och de skötte sina resp. områden (parallellt) perfekt utan att bry sig om varandra. Tror bägge hussarna var mäkta nöjda över det.... Summan av kardemumman är att vi inte fick en endaste rådjursstek i frysen men väl en lycklig Clara-Bella och en nöjd husse, vilket ju inte är fy skam...

Det gick vägen !!!

Jajamen !! Det blev till slut en bronsmedalj i lördagens tävling. Vi är alla så stolta över dig Michael, stort grattis ! Han är enträgen i sin träning, Michael. 6 timmars träning i veckan är ju ganska mycket. Dessa pass är dessutom i stenhårt tempo, framför allt i den "stora"gruppen där alla andra medlemmar är från 15 och upp till 25-30. Inte alltid så lätt att hävda sig här när man bara är nyss fyllda 12 år. Rädd kan man sannerligen inte kalla gossen!!! Vad månde bliva.....

Så var det dags igen....

För tävling alltså!

Nu gäller det inte hundar utan mina söner.. Eller snarare son eftersom den äldste gossen tyvärr skadade sin fot på träningen i veckan och fick lämna återbud till tävlingen idag. Vi pratar alltså om den ädla sporten judo som bägge gossarna tränar och tävlar i. Far i huset och lilleman, Michael åkte iväg vid 6-tiden i morse till Stenungsund för höstens första tävling. Detta är en väldigt nervös dag för mamma som stannar hemma för att ta hand om alla djuren. Kan meddela att jag mest går omkring som en osalig ande och inte får jag mycket ur händerna inte...... Michael tävlar i klassen -50 kg. där i stort sett alla är äldre och högre graderade än Michael. Att över huvud taget bjuda motstånd här är en stor prestation!

Fick precis nu ett samtal från "teamet"i Stenungsund. Michael har vunnit en match!!!! Återkommer när jag vet mer.....

Nu ska jag försöka få något gjort. Vi har en STOR ny vedbod som Rickard byggt (jättefin, ser ut som en liten sommarstuga) som ska målas i falu rödfärg. Ska ta kort på den när den är färdigmålad. Tog dessutom fram blod ur frysen i går kväll och ska senare i eftermiddag lägga ett spår för hundarna att gå i morgon eftermiddag. Har slarvat lite med viltspårsträningen under sommaren. Har varit lite rädd för huggormarna som jag tycker varit fler av här i år än tidigare....

Körde lite löst fotgånde på vägarna här i går med bägge flickorna var för sig och med vår "busiga" katt, Tusse i släptåg!!! Tusse älskar att gå med mig och flickorna på promenader vilket är jättejobbigt eftersom jag blir hypernervös så fort det kommer en bil!! Hundarna kan jag ju kommendera SITT, STANNA KVAR. men det funkar inte riktigt på en katt, tyvärr...I går gjorde han dessutom det hela ännu värre genom att "fresta" flickorna med en mus som han hade i munnen. Jag har sett detta tidigare faktiskt. Han fångar möss och kommer in i trädgården och överlämnar dem till hundarna. Väldigt snällt men inte direkt uppskattat av matte som INTE vill att varken Clara eller Zelda tar med sig musen in och käkar upp den på mattan i vardagsrummet!!! Härom dagen hade han lagt en stor RÅTTA i trädgården!!! Usch.... men duktig är han, musjägar-Tusse. Undrar vad han har för avtal med flickorna.....

Nej, nu ska det jobbas lite.

Carpe Diem !! Monica & alla djuren!

skräckblandad förtjusning !!!

På förekommen anledning till vänner, bekanta och kollegor.. Efter mattes "skryt" om lilla Clara-Bellas framgångar förra helgen inför vänner och bekanta vill jag nu tala om att detta är minsann blodigt allvar för oss galna hundfantaster som sysslar med hundutställning!!! Jo- liiite galna är vi säkert men vem är då inte det frågar man sig ???? Att folk som har kennelverksamhet åker på utställningar är naturligtvis helt ok och detta utgör självklart en del av kennelverksamheten. Däremot att personer som undertecknad utsätter sig för denna nervpress kan kanske verka lite märkligt... Jo jag vet att många valpköpare ställer ut sina hundar för att uppfödaren vill det. I mitt fall fanns det inga sådana förbehåll när vi inhandlade juvelerna. Nu vet jag ju att min kära uppfödare och vän, Maria inte har något emot det men det fanns definitivt inga förbehåll från hennes sida. Varför ställer man då ut hundar när man så att säga inte behöver det för att meritera upp dem ? BRA fråga eller hur ? Man kan skylla en del på att jag är uppvuxen med detta. Tror att jag var i 10-års åldern då jag släpades iväg på min första utställning med vår engelska cocker. En utställningsbiten mor och tillika ringsekreterare bidrog säkert också. Sedan kan jag lova er att även den mest skeptiske riskerar att bli "biten" av detta om det går bra för deras ögonsten i dessa sammanhang.. Jag har under huvudbilderna av Clara skrivit lite om en hundutställares vedermödor!

Matte och Clara tog sig alltså en liten tur på söndag morgon till SSRK:s utställning i Uddevalla och det visade sig vara värt besväret. För visst är det en del pyssel och förberedelser innan man åker. Hundarna ska badas, klippas och fintrimmas. Sedan får man vara där och fin-fin trimma lite då och då innan alla "strån" är på plats vilket i mitt fall pågår tills 5 min. innan vi ska in i ringen. Antagligen är detta sista pilleri endast ett uttryck för en nervös handling och sannolikt helt onödigt... ! Men det håller matte sysselsatt i alla fall!

Förutom hunden/hundarna som i själva verket är en relativt enkel business i sammanhanget eftersom dessa redan är färdiga så tillkommer en mängd problem man ställs inför dagen innan man ger sig iväg. Vad ska jag ha på mig?? Detta kan låta som ett urfånigt problem och helt irrelevant men tro mig det är det inte.... Har man dessutom väderfaktorer att ta hänsyn till så blir det hela ännu mer komplicerat. Lagom proper, lagom bekväm och lagom diskret kan väl sammanfatta klädvalet tillsammans med lagom bekväma låga skor. Sedan är ju en kavaj absolut tvunget!!! Var ska du annars placera godis och bajspåsar samt ev droger som tobak ?? Just drogen tobak är mycket viktig under dessa nervösa tillställningar för oss nikotinister. Vi är rätt många nikotinister inom hundsporten, fråga mig inte varför....?

Vi kommer sedan till kringutrustningen. Helst bör du självklart ha med dig utställningstältet om det skulle bli överfallsväder eller väldigt varmt.... Hopfällbara stolar samt bord är också ett måste. För att inte bli för låst med en eller flera hundar i händerna när du måste gå till damrummet eller bege dig till diverse inhandlingsställen är en bur att rekommendera.

Förutom detta så är det ett måste, i mitt fall, med en termos med kaffe. Självklart också vatten till de fyrfota. Trimväska (finns allt i trimväg utom maskin) med godis, nummerhållare samt utställningskoppel. Betänk er att allt detta bör planeras innan kl. 4-6 på morgonen, om du åker långt. Att äta går inte i mitt fall innan vi ska in i ringen på utställningsdagen så jag bryr mig inte ens om att packa mackor eller ens att äta frukost (inte alls bra, jag vet..... ) Oftast finns det någon form av förtäring på plats vilket jag intar efter bedömningen när nerverna fallit på plats.

När du väl hittat en plats vid din ring och riggat utrustningen samt fått din hund/hundar på plats så börjar väntandet..... Att vara på hundutställning innebär nämligen till 95% av väntan vilket man ska vara medveten om, speciellt om man har med småbarn !! Tänker inte gå in på "regelverket" under själva bedömningen här men ni som vill veta får väl fråga i så fall! Vad driver då oss galna människor att utsätta oss för en skräckblandad förtjusning under en hundutställning. Antagligen är det så enkelt att vi är så omåttligt stolta över våra vackra hundar och dessutom lider en smula av exhibitionism.

Lycka till i ringarna !!!

Kram// Vackra Clara-Bella som kammade hem en 2:a plats i ÖKK och CK

trots sin "nervige" matte på sin debut i ÖK!

Snodd bild....

Windcraft Challenger "Azahar" till vänster och Windcraft Carrera "Sallie" till höger.

Jo jag har "snott" en valpbild... Hoppas jag blir förlåten? Kunde liksom inte låta bli när jag fick den här bilden i mailen av en god vän. Skulle vilja kalla detta en typisk springervalpbild... Dessa båda är kullsyskon, föga överaskande kanske!! Blir lite nostalgisk och tänker på när mina damer var i samma ålder och busade precis likadant. Nu ska ingen tro att det är två sävliga gamla damer jag lever med! Nej här kan det fortfarande gå vilt till. Clara tror ju för övrigt att hon är 6 mån. fortfarande....

För övrigt har midsommarfirandet varit mer än lugnt i detta hem. Husse jobbar hela helgen och själv är jag sjuk. Ska inte dra alla detaljer men åkte in akut förra veckan till sjukhus och remitterades till vårt länssjukhus och nu går jag på mediciner som skulle få en häst att storkna... Usch gillar inte att stoppa i mig piller speciellt inte när de slår ut en totalt. Tacksam att jag slapp inläggning i alla fall. Ny stor undersökning ska ske på onsdag. Usch... bävar för det.. Jag är en person som avskyr att inte kunna göra det jag vill när jag vill och lever nog lite efter devisen "våga vägra vara sjuk". Inte blir det direkt roligare av att jag gått på semester heller.. Nej nu ska jag inte klaga mer. Hjälper ju inte ett dugg..

Vovvarna ligger just nu utslagna vid mina fötter och tycker nog att matte är jättetråkig. Får köra lite hjärngympa med dem i trädgården igen tror jag. Motionen får de sköta för egen tass.. Vi har nu fått hit en hel hög turister som hyr hus och stugor någon km. nedanför oss så både bil och gångtrafiken har ökat markant. Många av dessa kommer fram till grinden och utbrister "Åååå så gulliga hundar". Naturligtvis resulterar detta i att de gulliga hundarna studsar upp på grinden och vill hälsa vilket matte INTE vill, framför allt inte när de samtidigt skäller... Jo, vi har ett problem med att de skäller på en del folk som går förbi dock inte alla. Värst är det om det är folk som går förbi med hundar. Sen finns det folk som går med lösa hundar och INTE har full lydnad på dem varpå de kommer fram till staketet och det gillar definitivt inte Zelda som ju utsett sig själv till revirets härskare. Clara tycker nog mest att det är kul förstås... Eftersom skällandet och hoppandet är ett otyg som jag vill få bort har vi nu inlett en intensivkurs där den magiska trollformeln heter FROLIC!!! Varje gång jag hör ett skällande på folk med eller utan hund på utsidan ropas kommandot HIT. Flickorna ska då komma till verandan och sätta sig ner och stanna kvar varpå 1/4 Frolic ges till var och en. Jo, jag har övat detta från det att de var 8 veckor men sedan slarvat och inte fortsatt vilket jag får lida surt för nu... Fy matte.... Tur att man kan lära gamla hundar och mattar att sitta eller hur? Däremot ska jag faktiskt säga att kommandot stanna kvar sitter jättebra på båda flickorna. Här får man nästan tänka sig för så man inte glömmer dem.... Tragglade in detta rejält från det att de var ca: 6 månader och skulle göra stora julstädningen. Jo, tänk er själva att ha två 6-månaders busungar runt ben och skurhinkar som naturligtvis skulle vara på ALLT när man inte hade tid att kolla dem. Ligg kunde de redan så det blev "ligg- stanna kvar" i hallen och måååånga frolicbitar. Måste säga att jag var själv överaskad över hur fort det gick in. Hela familjen har sedan upprätthållit "stanna kvar" i alla typer av situationer och det ger naturligtvis resultat. Numer kräver jag att de ska klara det även vid störningar vare sig det gäller katten som vill få igång dem eller viltretning. Man rör sig INTE förrän ett nytt komando ges. Clara ligger en bra bit före Zelda här... Zelda har mycket jakt i kroppen och hennes intresse verkar bli ännu starkare med åldern. Jättebra naturligtvis eftersom hon används i jakt men också mycket jobb med att få in stadgan. Damen verkar stänga av ALLT när hon befinner sig i en jaktsituation och alla hennes grundläggande instinkter tar över helt. Zelda är en mycket intelligent hund och vet så väl vad vi vill och kräver av henne. Hon är fullt medveten om när hon inte lever upp till våra förväntningar vad gäller ren lydnad men tar sa att säga den smällen för att få utlopp för sitt stora jaktintresse. Hon har en mycket tydlig uppfattning om rangordning och skulle aldrig ifrågasätta det faktum att alla tvåbenta individer i samhället står över henne. Hon visar med all tydlighet att människor står över henne. Inte för att hon på något sätt är utsatt för underkastelse utan för att det är hennes tydliga rangordningsförfarande. Intressant att studera och jag kommer att försöka jobba mycket mer med Zelda rent intellektuellt framöver. Clara behöver mer fysisk träning och jag har tankar på att börja cykelträna henne. Endast promenader förslår inte långt för Claras del... Här snackar vi ren råenergi.....

Nu ska jag gå ut med mina flickor en stund. Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg.

Monica & vovvarna.

Har vi hamnat i Australien?

Nog för att djurlivet är rikligt och synnerligen varierande i våra trakter, men ..När vi i går kväll såg denna vackra "goja" på gräsmattan i trädgården trodde jag nog inte riktigt att det var sant!! Papegojan som jag tror är av släktet Pennant Rosella (efter att ha jämfört bilder) är relativt tam och har naturligtvis lämnat någon förtvivlad ägare någon gång. Nu verkar det som om "pippi" levt i frihet ganska länge (kanske ett år eller mer) efter att ha hört att flera personer siktat denna vackra fågel. Pippi är såpass tam att han (tror det är en han p.g.a. den vackra fjäderdräkten) äter ur handen på Michael. Tyvärr har vi ett par prickiga rovdjur i trädgården som inte är lika vänligt sinnade till "praktpippin" som lillhusse. .. Hundarna blir helt galna när han flyger omkring på låg höjd och sätter sig i träd och buskar. Dessutom har han massa lustiga visselsignaler som ju triggar vovsen än mer.... Han svarar dessutom på tilltal, eller ja, visseltilltal snarare. Faktum är att jag är lite orolig för hans liv om han tänker sig en framtid i vår trädgård! Han är som sagt inte direkt så rädd för vovvarna och flyger bara någon meter ovanför deras huvuden ibland. Det kan definitivt innebära slutet för honom! Egentligen har man väl två val ;

1) Låt pippi ha sin frihet så länge den nu varar och lägg dig inte i. Han har trots allt överlevt i frihet relativt länge.

2) Försöka fånga in den och annonsera efter ägaren som kaske bor jättelångt härifrån och som troligen inte sett sin "goja" på över ett år vilket naturligtvis är jättehemskt! Har själv aldrig haft fåglar men kan tänka mig att man fäster sig vid dem likväl som andra husdjur.

Själv är jag nog av den "krassa" åsikten som alternativ 1) innebär och det av flera skäl. Jag är i princip emot att man låter djur bo i burar, vare sig det gäller däggdjur eller fåglar om man inte har väldigt stora inhägnader. Vi har t.ex. en 30 m2 stor rastgård till kaninerna där de kan leva ett något så när "värdigt" kaninliv. För det andra har nu "pippi" levt i frihet så pass länge att jag tycker det faktiskt vore grymt att stänga in honom igen... En tredje och nog så viktig anledning - Hur vet jag att det är den verklige ägaren som hör av sig???? Kan tänka mig att dessa fåglar kostar en slant och därför kan bli föremål för stöld/häleri. Nej jag tror att det mest humana är att låta pippi få kvalitétsliv framför kvantitetsliv under resten av sitt liv. Han får bo kvar hos oss i frihet! Hoppas bara han lär sig att de prickiga långörade individerna INTE är att lita på!!! Obs! klicka på bilderna så förstoras de.