torsdag 18 december 2008

GULD!!!

Stort JÄTTEGRATTIS till Michael som tog guld i judo igår!!!!
Lill-husse Levander tävlade i klubbmästerskapen i judo i onsdags kväll och vann en mycket välförtjänt medalj av ädlaste valör! Han vann samtliga matcher med kast på högsta poäng sk. IPPON. För alla som inte är så insatta i bedömningen kommer här en liten förklaring;
(IPPON = 10 poäng Om man lyckas kasta sin motståndare med ett perfekt kast dömer domaren IPPON och matchen är slut. För att man skall erhålla IPPON krävs det att man kastar med kontroll, kraft och fart huvudsakligen på rygg.
Andra sätt att vinna på IPPON är att man håller sin motståndare i 25 sek i en fasthållning eller att man lyckas med ett arm- eller halslås.
Ytterligare ett sätta att vinna på IPPON är när motståndaren bestraffas med hansoku-make d.v.s. blir diskvalificerad.) Som om inte guldet var nog... Michael blev dessutom av domarkåren utsedd till mästerskapens bäste pojke inom SAMTLIGA viktklasser och det är banne mig inte dåligt med tanke på hur många väldigt duktiga judoutövare som deltog och att Michael ännu bara är 12 år!!! Vi är självklart oerhört stolta över Michael som bjöd oss på så fantastiskt fina matcher. Han är en enormt duktig judoutövare som kan gå hur långt som helst. Det är bara Michael själv som kan sätta stopp för sina framtida lagrar. STORA KRAMAR till dig gubben från mamma & pappa!

onsdag 10 december 2008

Grattis "mamma"

Saga med sin "latinkull" varifrån våra flickor kommer. Här ger hon oss lite förmaningar innan hon överlåter Clara & Zelda i våra händer.
Idag gratulerar vi "mamma" Saga (Springlet Fairy Tale) som fyller veteran dvs. 8 år. Självklart ska en riktig lady fylla år på självaste Nobeldagen... Vi hoppas och tror nog att hon blivit lite extra bortskämd idag!!
Vi skickar massor av kramar och pussar från döttrarna och matte.
Tack Saga - du gjorde ett utmärkt jobb med flickorna fast jag kan tänka mig att Clara tidvis kunde vara nåågot krävande redan vid späd ålder.... haha..
Kram på dig gumman!

onsdag 3 december 2008

Nej, jag ska inte...

Tråka ut ev. läsare med mina eller familjens krämpor.... Men ALLA utom djuren ligger just nu utslagna, usch så trist det är :(
Har i alla fall varit på läkarbesök och fått konstaterat att mina misstankar av den icke fungerande högerarmen var riktig. En nerv (nr. 8 från ryggraden) är skadad, inflammerad och ligger sannolikt i kläm. Har fått smärt stillande och antiinflamatoriska tabletter samt remiss till sjukgymnast. Hjälper inte det är det nog operation som gäller.... vill inte..... så jag hoppas verkligen att ovanstående hjälper.
Är alltså hemma just nu och vi försöker så gott det går att få hemmet att överleva. Undrar om det blir så här när man blir gammal? Kanske en försmak... nej, det tänker jag nog vägra.
Vovvarna får underhålla sig rätt mycket själva på utsidan och det ser man ju sannerligen att det lyckas med på bilden ovan (inte tagen just nu men så här ser det ut nu också - FLERA GÅNGER OM DAGEN...) Tack och lov har de ju varandra att busa och rasa av sig med och det gör de sannerligen också :)
Bör väl lite smått tänka på julsnurren och inte minst paketen nu också. Skulle ju vara skönt att INTE vara ute i sista sekund i år igen som det alltid brukar bli....
Annars händer inte mycket just nu. Hundaktiviteterna går som sagt också på sparlåga. Ingen mer skarp jakt förrän i januari blir det till både hundars och tvåfotas besvikelse :(
Ha det gott alla läsare
Monica & två ständigt leriga men lyckliga springerdamer!

torsdag 20 november 2008

Drygt en månad...

Bild från ett av husses och mattes mysiga älgjaktspass i år.
TILL JUL !!!
Ja det är faktiskt inte mer. Paniken börjar så smått infinna sig. Det är nu det är dags att övertala sig själv om att allt MÅSTE inte vara perfekt... Rättare sagt det finns ingen möjlighet att få till den där mastodont julstädningen som jag känner mig så nöjd över när den är gjord. Husse är justerad och totalt borträknad från allt som väger över 2 kg. Matte (myself) lider av en högerarm där nerverna fått totalt spader och går bärsärkargång från skulderblad hela vägen ner i armen och ut i fingrarna. J-ligt ont gör det och j-ligt handikappande är det! Försöker klara mig med vänstern en dryg vecka till då jag har en läkartid. Bracial neurit, var det en läkare som trodde att detta kunde vara när symptomen uppträdde för första gången. Det var i samband med att min yngste son föddes, alltså drygt 12 år sedan. Eländet har hållt sig någorlunda i schack under åren och bara uppträtt vid kraftiga infektioner då immunförsvaret varit i botten. Nu trilskas nerv eländena konstant och gör mig så förbannad. Hoppas på någon form av mirakelkur men det är väl farligt att ha för höga förväntningar förstås.... Ännu farligare är det att slå upp denna åkomma på nätet!!! Enligt vissa källor kunde detta symptom uppträda vid allt från svåra reumatiska sjukdomar till hjärntumörer, trauma/chock eller heroinmissbruk !!!! Jaha tänker Monica då och befarar att hon lider av samtliga åkommor ovan samt dessutom har knarkat utan att veta om det i över 12 år .... Nej, så illa är det väl ändå inte men det belyser den psykiska faran i att ställa sina egna diagnoser med hjälp av info. från nätet.
Ja så här illa ställt är det med familjen Levander för tillfället så någon avancerad julstädning blir det inte tal om... Ändå måste jag säga att människan är uppfinningsrik. Jag har lärt mig att göra massor av saker med vänster hand, såsom att damsuga, köra bil / växla, elda och hämta ved, samt duscha/tvätta hår. Det svåraste är nog att borsta håret och sätta upp det men det går... Vovvarna lider inte nämnvärt av sin handikappade familj tack och lov de små glada liven !! Vi har nämligen extremt glada, sociala hundar som fullkomligt går som S när man kommer hem eller det kommer besök dessutom med en hel repertoar av allehanda läten. Clara-Bella visar dessutom alltid sin lycka genom att springa och hämta något att ha i munnen när hon utför S-rörelserna.... Här förbrukas minst en dubbel bollbitring per vecka fast då måste jag klippa av alla lösa trådar kontinuerligt och slänga den trasiga bollen dag 2.... Varför kan ingen uppfinna en ESS - säker hundleksak som HÅLLER ???? Måste finnas en enorm marknad här.... Liten varning tror jag är på plats.. KLIPP av trådarna på dessa leksaker!!! Helt min egen varning men inte fasen kan det vara nyttigt att svälja långa trådar som ska gå genom tarmsystem och som kan fastna lite varstans på vägen ut.... När jag ändå är på gång så vill jag även varna för tuggben! Framför allt de tuggben som inte är solida!!!! När hunden tuggat ett tag på dessa lossnar det bitar och de kan fastna som ett lock i halsen. Husse räddade livet på vår tidigare springerkille när detta hände vid ett tillfälle genom att köra ner fingrarna långt ner i strupen och dra upp biten som fastnat och killen fick ingen luft. Ren tur att husse satt i soffan och Lukas låg på mattan framför med sitt ben. Jag köper inte tuggben längre till flickorna utan de får "riktiga" märgben dock inte för ofta. För mycket märg kan sätta rejäl fart på magen, tänk ärtsoppa!!!!! När benet väl är "tömt" får vovsen leka så mycket de vill med det (nu pratar jag älgben). Ännu har de inte lyckats "massakrera" ett älgben. En god regel är att ALLTID och KONTINUERLIGT se över hundens leksaker och tänka "vad kan hända i värsta fall"!! Jaha det var dagens moralpredikning och nu har jag väl pladdrat nog... God Kväll önskar jag och mina springerdamer. // Matte Monica

torsdag 13 november 2008

Blivit utmanad.

Bakade kanelbullar för ett par dagar sedan
________________________________________________________
En utmaning har kommit till mig från Maria Så här går det till: * Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.*
* Utmana 7 st i slutet på inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
_____________________________________________________________
Hmm... Maria - ja då ska du nu äntligen få veta vad det är för en människa som du anförtrott dina 2 små juveler till för drygt ett par år sedan......beredd? Du får lova först att inte komma och kidnappa dem efter dessa sanningar!
______________________________________________________________
1) Jag är och har alltid varit en bestämd och ganska dominant (kanske inte fullt så smickrande...) person. Snabba raka besked och beslut. Får myror i kroppen när jag träffar på folk med beslutsvånda. Att jag arbetar med enbart män och har gjort så i 22 år förstärker antagligen dessa egenskaper.

2) Är en sann djurvän och har i hela mitt liv älskat att umgås med djur. Det har alltid funnits hundar i min familj och eller släkt. Sedermera hade vi även kennelverksamhet av långhårig collie. Köpte min första egna collie med ihop sparade pengar vid 14 år och drog upp en valpkull på henne några år senare. Oftast föredrar jag att tillbringa min tid ibland djur framför människor. Skulle helst vilja leva som "småbonde" för 50 år sedan.

3) Osökt kommer vi då in på nästa egenskap. Jag är rätt självsäker och bryr mig inte ett dugg om hur folk uppfattar eller tycker om mig varken i jobbet eller privat vilket kanske är tur !! Trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap och maken anser nog att jag är lite av en eremit. Skulle mycket väl kunna tänka mig att bo ensam (naturligtvis med familjen) på en ö med mina hundar/djur.

4) Privat: Älskar att dra igång allehanda projekt men är skitdålig på att slutföra dem. Jobbet: Driver projekt tills de är i hamn och anses säkert av "drabbade" som jobbig och besvärlig. Har och har alltid haft ett jäkla temperament även som väldigt liten! Är däremot inte alls långsint utan skiftar blixtsnabbt mellan arg och glad. Denna egenskap har gått i arv till mina söner kan jag meddela....

5) Är dålig på att hålla ordning i hemmet. Anser att det där med att städa är överskattat. Finns så mycket roligare saker att lägga sin tid på så som vovvarna :) Däremot är jag rätt duktig på att laga mat och att baka. Följer aldrig ett recept när jag lagar mat utan går på intuition. Är rätt konstnärlig och målade en hel del förr både i olja och i akvarell. Har inte riktigt tid numer. Symaskinen står också i fred numer. Förr sydde jag en hel del och ritade även egna mönster (jättekul - undrar om jag inte ska ta upp det igen....)

6) Har väldigt dålig karaktär och tålamod. Nu bryr jag mig inte längre men förr började jag banta varje måndag men slutade på tisdag... Allt ska ske fort i min värld helst igår! Är dessutom en urusel förlorare. Att säga "jag gjorde mitt bästa" är inte gott nog. Jag ska vinna för att vara nöjd.

7) Är rak och kanske brutalt ärlig ibland. Har säkert sårat människor med sanningar. Försöker tänka mig lite för där.. Mår hemskt illa av att se barn och djur i nöd. Skulle helst vilja ta hand om alla barn och djur som far illa.

Övrigt..

Urusel på att backa med släp och vägrar köra husvagn. Kan däremot byta hydralpackningar på grävmaskiner.

Har jättedåligt mörkerseende och undviker (förenat med livsfara) att köra bil på kvällen. Blir hyperstressad av att köra bil i främmande storstäder fast New York går bra antagligen tack vare den bilvänliga planeringen.

Är hyfsat duktig på problemlösningar både praktiskt/tekniskt som mentalt och fungerar som bäst under press.

Har bott granne med och umgåtts en hel del med en av USA:s genom tiderna största rockartister... jo då, han lever i allra högsta grad fortfarande och han älskar hundar lika mycket som jag. Vi hade två goldentikar som rymde över till honom ständigt och jämt. Kan ha berott på att de fick korv så fort de kom dit...... hmm..

Det var alles...

___________________________________________________________

Nu är det så att jag faktiskt inte kan komma på någon att utmana (som inte redan är utmanad) att skicka detta till. De flesta i min bekantskapskrets har varken blogg eller hemsidor.

Önskar alla en trevlig helg. Nu ska jag agera "hemmafru" några timmar.

Monica & springerflickorna :)

måndag 10 november 2008

Stackars husse...

Det är synd om vår husse just nu...
Varför det då? Jo, husse är bukopererad och i stort sett helt hjälplös.... Husse och matte har tillbringat hela dagen på sjukhus och vi får inte vara så "spanielglada" vad gäller husse på ett bra tag säger matte för då kan vi skada husse.... Stackars husse :(
Jag har alltså spenderat min dag på ett sjukhus och husse är nyopererad med allt vad det innebär.
Monica, vårdare har fått en ny mening kan jag säga... Nej då, har absolut inget emot att vårda min käre make MEN jag har något emot att man skickar ut en patient som genomgått en såpass omfattande operation i det skick som min make kom ut till mig i väntrummet idag.... stapplande med en ryggsäck i handen och i stort sätt utslängd av "någon" grinig människa som inte ens hjälpte honom att sätta på sig skorna eller ta av EKG-plattorna med motiveringen" det finns nog någon som tar emot dig där ute" .. Observera nu vad läkaren sa till maken - "Du får absolut inte bära något över huvud taget, inte ens ett mjölkpaket under 6 veckors tid !!!!!! Vad tror ni ryggsäcken vägde????
Nej, sådant uppförande gör mig heligt förbannad....
Nu ska jag kolla upp stackars husse och dessutom tigga mig till att få ersättning från Föräkringskassan! Helvete - det finns gränser och nu är jag arg!
Stackars husse .....

söndag 2 november 2008

Dum är hon sannerligen inte...

Mattes eller som husse påstår - husses Zelda...hm tror vi blir två om det!! Vad är det som skiljer djuren från människorna? Ja, just det - fårmågan att dra slutsatser. Kan nu en gång för alla säga att det STÄMMER INTE!! eller så är Zelda en människa, vilket jag iofs. starkt betvivlar.... Vad handlar nu detta om då? Jo - jag har en springerflicka som kan manipulera inte bara sin syster och samtliga andra av världens hunddjur utan även de tvåbenta i vår flock. Som jag tidigare nämnt så är den lilla damen lite väl "spaniel - envis" i vissa sammanhang. Hon driver matte till vansinne ibland men vet ni - man kan inte bli arg på henne... Som jag sagt tidigare så gillar jag inte att hundarna springer fram och skäller vid grinden när det går förbi folk med eller ibland också utan hundar. Cyklister är inte heller populära.. Ett otyg som jag nog skäms lite för att jag inte fixat bättre.....hmmmm. Tack och lov att det aldrig är för sent att lära rätt. Operation "Inget mer skällande vid grinden" har nu pågått sedan lite före sommaren. Som jag beskrivit tidigare går övningen ut på att jag ropar HIT precis innan konserten bryter ut och det tilldelas en bit Frolic sittandes hos matte. Jo, då det fungerar rätt hyfsat men än är vi inte framme, framför allt inte om det finns främmande hundar med i bilden... Att de skäller om det kommer fram en lös främmande hund till grind eller staket tycker jag helt är i sin ordning och tämligen sunt. Däremot gillar jag INTE att de går igång på kopplade hundar som bara promenerar förbi och skiter i våra vovs... Nåväl så här är det. När jag började denna övning sa jag på skämt till husse att "nu kommer Zelda att springa ut och skälla vid grinden BARA för att få Frolic" Nej, naturligtvis gör hon inte det eftersom hundar inte kan dra slutsatser. Pyttsan... så fel det var!!!! Sugen på Frolic - tja, bara att rusa fram och skälla lite vid grinden. Suck... Nej matte går inte på detta längre men visst väcker det en och annan tanke vad gäller hunduppfostran? Jag har alltså belönat henne för detta beteende istället för att tvärtom få ett slut på det... Man lär så länge man lever och kom aldrig och säg att Zelda är dum... Sedan hon var liten bebis har hon alltid lyckats samla ihop alla leksaker och ben hos sig genom diverse fula tricks och undanmanövrar mot sin stackars syster. Jag är av den åsikten att hundarna bäst själva styr och sätter sina positioner i sin hundflock MEN det är ändå vi som bestämmer vad och hur långt det får gå. Missförstå nu inte flickornas förhållande till varandra. De är så otroligt kärvänliga mot varandra och jag vågar inte ens tänka tanken på hur det skulle vara om en av dem försvann. Ska säga att ibland blir jag så rörd över deras inbördes relation att tårarna kommer. De är ju av naturliga skäl så enormt präglade på varandra och vet inget annat på (absolut mest) gott & (kanske ibland) lite ont. Pratar då om när man särar på dem och en får vara hemma annars finns det inget "ont".
Zelda kan dessutom klockan. Här serveras mat 2 ggr. per dag med ca: 12 timmars intervall. Vid 7:30 på morgonen är det frukost och kl:20:00 är det kvällsmat. 20:10 attackerar Zelda sin matte med tassar/pussar och en mycket uppfordrande uppsyn om jag , gud förbjude, glömt detta !!!! Hur hon fixar övergången mellan vinter och sommartid vete tusan... men som jag sa - hon är smart, Zelda prinsessan :)
Må gott alla hundvänner.
Här ska det bli lite käk för två och fyrfota nu.
Matte med vovsen !

söndag 12 oktober 2008

Fredagsmys..

Zelda har fått sig ett bad och blir torkad av Lill-husse, Michael och Alicia. Mystigt värre tyckte Zelda när Alicia såg till att torka och lufta Zeldas öron ordentligt.
Ni kan tro att Zelda njöt av behandlingen!! Hon älskar att pysslas med. I badet står hon helt stilla och blundar av välbehag. En och annan slick får matte också emellanåt. Jag kan utan vidare lämna henne ensam en stund medan balsamet får verka och hon står eller sitter kvar så snällt tills jag kommer tillbaks igen. Det är lite skillnad mot den andra yrhättan i flocken....
Matte passade på att ta en ensamtur med Clara-Bella under tiden Zelda blev torkad och borstad. Visst är det bra med hjälpredor.
Hittade lite kort i "arkivet" om hur svårt och orättvist livet är för en hund...
Vad är det som försigår där uppe, tro? Ett herrans liv och vi får inte vara med..
Aha.... Tusse är uppe och teroriserar skatorna igen!!

Nej, Zelda - det är ingen idé att du försöker klättra upp i trädet. Har också försökt men misslyckats varje gång.

Vi har ett stort skatbo i päronträdet där det väsnas ordentligt när mor och far skata får sina ungar på försommaren. Naturligtvis kan varken katt eller hundar låta bli att undersöka det hela. Tror stackars Tusse fått sig på "nosen" några gånger då han varit för närgången ..

torsdag 2 oktober 2008

Clara - Älghund ?

Tja, åtminstone skulle man nog tro det idag.... Clara och husse stack iväg i morse med full jaktmundering för att jaga rådjur med jaktlaget. Ryggsäcken var packad med massa godsaker som stekta ägg/bacon mackor och kaffetermos. Observera att husse igår kväll bad matte hämta 6 ägg för att steka upp. Oj, så många, replikerar matte. Ja - säger husse. Tre till mig och tre till Clara.... bortskämd, nääää -kanske något då !!! I alla fall så begav sig husse iväg med en mycket glad Clara och en lika bedrövad Zelda fick stanna hemma hos matte.. Ni ska inte tro att det går att lura Zelda med massa påhitt som matte försökte sig på. "Zelda - vi kör lite leta godis kul eller ska vi leka med bollen en stund?" Jo. det är väl ok. när man väl håller på men du ska inte tro för en sekund, matte, att jag inte vet vad som försiggår bakom ryggen på mig..... Nej - Zelda är en mycket smart dam som naturligtvis fattar vad hon missar.... Nästa gång är det hennes tur :) Tillbaks till jakten då. Eftersom jag inte var med själv, har jag fått förlita mig på husses rapport från förmiddagen. Många välkända profiler ur laget deltog och jag tror att man hade stora förväntningar på att få fälla rådjur idag. Måste nog i ärlighetens namn säga att jag inte var själv lika övertygad ... Har inte alls sett så mycket rådjur i år som tidigare år i vårt område. Nåväl Clara släpptes på marken och gick som vanligt som en dröm (husses ord). Fina och lagom långa utsök i klassisk snygg zigzag. Vad händer - Clara stöter upp älg (ko med kalv) framför sig. Dessa tvärvänder vid varje utplacerad jägare och springer sedan tillbaks mot Clara och husse som får en varning över radion. Husse kopplar Clara och 10 sekunder senare befinner sig älgekipaget endast 10 m. från Clara. Det kan man INTE acceptera om man är en jakthund av Claras kaliber. Voff.voff - säger Clara och älgarna drar. Jakten fortsätter sedan och inte mindre än 6 älgar vispar Clara upp i området... Dock tyvärr inte ett endaste rådjur (fanns ingen spillning eller spår heller) men det är ju inte så märkligt med tanke på hur mycket älg som tagit området i besittning. Något nytt som Clara fick göra idag var att jaga parallellt med en annan hund, ja inte med Zelda då. Nej, Clara jagade en stund på slutet tillsammans med en border terrier kille på ca:7 år. De gick tydligen jättebra ihop och de skötte sina resp. områden (parallellt) perfekt utan att bry sig om varandra. Tror bägge hussarna var mäkta nöjda över det.... Summan av kardemumman är att vi inte fick en endaste rådjursstek i frysen men väl en lycklig Clara-Bella och en nöjd husse, vilket ju inte är fy skam...

måndag 15 september 2008

Det gick vägen !!!

Jajamen !! Det blev till slut en bronsmedalj i lördagens tävling. Vi är alla så stolta över dig Michael, stort grattis ! Han är enträgen i sin träning, Michael. 6 timmars träning i veckan är ju ganska mycket. Dessa pass är dessutom i stenhårt tempo, framför allt i den "stora"gruppen där alla andra medlemmar är från 15 och upp till 25-30. Inte alltid så lätt att hävda sig här när man bara är nyss fyllda 12 år. Rädd kan man sannerligen inte kalla gossen!!! Vad månde bliva.....

lördag 13 september 2008

Så var det dags igen....

För tävling alltså!
Nu gäller det inte hundar utan mina söner.. Eller snarare son eftersom den äldste gossen tyvärr skadade sin fot på träningen i veckan och fick lämna återbud till tävlingen idag. Vi pratar alltså om den ädla sporten judo som bägge gossarna tränar och tävlar i. Far i huset och lilleman, Michael åkte iväg vid 6-tiden i morse till Stenungsund för höstens första tävling. Detta är en väldigt nervös dag för mamma som stannar hemma för att ta hand om alla djuren. Kan meddela att jag mest går omkring som en osalig ande och inte får jag mycket ur händerna inte...... Michael tävlar i klassen -50 kg. där i stort sett alla är äldre och högre graderade än Michael. Att över huvud taget bjuda motstånd här är en stor prestation!
Fick precis nu ett samtal från "teamet"i Stenungsund. Michael har vunnit en match!!!! Återkommer när jag vet mer.....
Nu ska jag försöka få något gjort. Vi har en STOR ny vedbod som Rickard byggt (jättefin, ser ut som en liten sommarstuga) som ska målas i falu rödfärg. Ska ta kort på den när den är färdigmålad. Tog dessutom fram blod ur frysen i går kväll och ska senare i eftermiddag lägga ett spår för hundarna att gå i morgon eftermiddag. Har slarvat lite med viltspårsträningen under sommaren. Har varit lite rädd för huggormarna som jag tycker varit fler av här i år än tidigare....
Körde lite löst fotgånde på vägarna här i går med bägge flickorna var för sig och med vår "busiga" katt, Tusse i släptåg!!! Tusse älskar att gå med mig och flickorna på promenader vilket är jättejobbigt eftersom jag blir hypernervös så fort det kommer en bil!! Hundarna kan jag ju kommendera SITT, STANNA KVAR. men det funkar inte riktigt på en katt, tyvärr...I går gjorde han dessutom det hela ännu värre genom att "fresta" flickorna med en mus som han hade i munnen. Jag har sett detta tidigare faktiskt. Han fångar möss och kommer in i trädgården och överlämnar dem till hundarna. Väldigt snällt men inte direkt uppskattat av matte som INTE vill att varken Clara eller Zelda tar med sig musen in och käkar upp den på mattan i vardagsrummet!!! Härom dagen hade han lagt en stor RÅTTA i trädgården!!! Usch.... men duktig är han, musjägar-Tusse. Undrar vad han har för avtal med flickorna.....
Nej, nu ska det jobbas lite.
Carpe Diem !! Monica & alla djuren!

söndag 31 augusti 2008

skräckblandad förtjusning !!!

På förekommen anledning till vänner, bekanta och kollegor.. Efter mattes "skryt" om lilla Clara-Bellas framgångar förra helgen inför vänner och bekanta vill jag nu tala om att detta är minsann blodigt allvar för oss galna hundfantaster som sysslar med hundutställning!!! Jo- liiite galna är vi säkert men vem är då inte det frågar man sig ???? Att folk som har kennelverksamhet åker på utställningar är naturligtvis helt ok och detta utgör självklart en del av kennelverksamheten. Däremot att personer som undertecknad utsätter sig för denna nervpress kan kanske verka lite märkligt... Jo jag vet att många valpköpare ställer ut sina hundar för att uppfödaren vill det. I mitt fall fanns det inga sådana förbehåll när vi inhandlade juvelerna. Nu vet jag ju att min kära uppfödare och vän, Maria inte har något emot det men det fanns definitivt inga förbehåll från hennes sida. Varför ställer man då ut hundar när man så att säga inte behöver det för att meritera upp dem ? BRA fråga eller hur ? Man kan skylla en del på att jag är uppvuxen med detta. Tror att jag var i 10-års åldern då jag släpades iväg på min första utställning med vår engelska cocker. En utställningsbiten mor och tillika ringsekreterare bidrog säkert också. Sedan kan jag lova er att även den mest skeptiske riskerar att bli "biten" av detta om det går bra för deras ögonsten i dessa sammanhang.. Jag har under huvudbilderna av Clara skrivit lite om en hundutställares vedermödor!
Matte och Clara tog sig alltså en liten tur på söndag morgon till SSRK:s utställning i Uddevalla och det visade sig vara värt besväret. För visst är det en del pyssel och förberedelser innan man åker. Hundarna ska badas, klippas och fintrimmas. Sedan får man vara där och fin-fin trimma lite då och då innan alla "strån" är på plats vilket i mitt fall pågår tills 5 min. innan vi ska in i ringen. Antagligen är detta sista pilleri endast ett uttryck för en nervös handling och sannolikt helt onödigt... ! Men det håller matte sysselsatt i alla fall!
Förutom hunden/hundarna som i själva verket är en relativt enkel business i sammanhanget eftersom dessa redan är färdiga så tillkommer en mängd problem man ställs inför dagen innan man ger sig iväg. Vad ska jag ha på mig?? Detta kan låta som ett urfånigt problem och helt irrelevant men tro mig det är det inte.... Har man dessutom väderfaktorer att ta hänsyn till så blir det hela ännu mer komplicerat. Lagom proper, lagom bekväm och lagom diskret kan väl sammanfatta klädvalet tillsammans med lagom bekväma låga skor. Sedan är ju en kavaj absolut tvunget!!! Var ska du annars placera godis och bajspåsar samt ev droger som tobak ?? Just drogen tobak är mycket viktig under dessa nervösa tillställningar för oss nikotinister. Vi är rätt många nikotinister inom hundsporten, fråga mig inte varför....?
Vi kommer sedan till kringutrustningen. Helst bör du självklart ha med dig utställningstältet om det skulle bli överfallsväder eller väldigt varmt.... Hopfällbara stolar samt bord är också ett måste. För att inte bli för låst med en eller flera hundar i händerna när du måste gå till damrummet eller bege dig till diverse inhandlingsställen är en bur att rekommendera.
Förutom detta så är det ett måste, i mitt fall, med en termos med kaffe. Självklart också vatten till de fyrfota. Trimväska (finns allt i trimväg utom maskin) med godis, nummerhållare samt utställningskoppel. Betänk er att allt detta bör planeras innan kl. 4-6 på morgonen, om du åker långt. Att äta går inte i mitt fall innan vi ska in i ringen på utställningsdagen så jag bryr mig inte ens om att packa mackor eller ens att äta frukost (inte alls bra, jag vet..... ) Oftast finns det någon form av förtäring på plats vilket jag intar efter bedömningen när nerverna fallit på plats.
När du väl hittat en plats vid din ring och riggat utrustningen samt fått din hund/hundar på plats så börjar väntandet..... Att vara på hundutställning innebär nämligen till 95% av väntan vilket man ska vara medveten om, speciellt om man har med småbarn !! Tänker inte gå in på "regelverket" under själva bedömningen här men ni som vill veta får väl fråga i så fall! Vad driver då oss galna människor att utsätta oss för en skräckblandad förtjusning under en hundutställning. Antagligen är det så enkelt att vi är så omåttligt stolta över våra vackra hundar och dessutom lider en smula av exhibitionism.
Lycka till i ringarna !!!
Kram// Vackra Clara-Bella som kammade hem en 2:a plats i ÖKK och CK
trots sin "nervige" matte på sin debut i ÖK!

lördag 21 juni 2008

Snodd bild....


Windcraft Challenger "Azahar" till vänster och Windcraft Carrera "Sallie" till höger.

Jo jag har "snott" en valpbild... Hoppas jag blir förlåten? Kunde liksom inte låta bli när jag fick den här bilden i mailen av en god vän. Skulle vilja kalla detta en typisk springervalpbild... Dessa båda är kullsyskon, föga överaskande kanske!! Blir lite nostalgisk och tänker på när mina damer var i samma ålder och busade precis likadant. Nu ska ingen tro att det är två sävliga gamla damer jag lever med! Nej här kan det fortfarande gå vilt till. Clara tror ju för övrigt att hon är 6 mån. fortfarande....
För övrigt har midsommarfirandet varit mer än lugnt i detta hem. Husse jobbar hela helgen och själv är jag sjuk. Ska inte dra alla detaljer men åkte in akut förra veckan till sjukhus och remitterades till vårt länssjukhus och nu går jag på mediciner som skulle få en häst att storkna... Usch gillar inte att stoppa i mig piller speciellt inte när de slår ut en totalt. Tacksam att jag slapp inläggning i alla fall. Ny stor undersökning ska ske på onsdag. Usch... bävar för det.. Jag är en person som avskyr att inte kunna göra det jag vill när jag vill och lever nog lite efter devisen "våga vägra vara sjuk". Inte blir det direkt roligare av att jag gått på semester heller.. Nej nu ska jag inte klaga mer. Hjälper ju inte ett dugg..
Vovvarna ligger just nu utslagna vid mina fötter och tycker nog att matte är jättetråkig. Får köra lite hjärngympa med dem i trädgården igen tror jag. Motionen får de sköta för egen tass.. Vi har nu fått hit en hel hög turister som hyr hus och stugor någon km. nedanför oss så både bil och gångtrafiken har ökat markant. Många av dessa kommer fram till grinden och utbrister "Åååå så gulliga hundar". Naturligtvis resulterar detta i att de gulliga hundarna studsar upp på grinden och vill hälsa vilket matte INTE vill, framför allt inte när de samtidigt skäller... Jo, vi har ett problem med att de skäller på en del folk som går förbi dock inte alla. Värst är det om det är folk som går förbi med hundar. Sen finns det folk som går med lösa hundar och INTE har full lydnad på dem varpå de kommer fram till staketet och det gillar definitivt inte Zelda som ju utsett sig själv till revirets härskare. Clara tycker nog mest att det är kul förstås... Eftersom skällandet och hoppandet är ett otyg som jag vill få bort har vi nu inlett en intensivkurs där den magiska trollformeln heter FROLIC!!! Varje gång jag hör ett skällande på folk med eller utan hund på utsidan ropas kommandot HIT. Flickorna ska då komma till verandan och sätta sig ner och stanna kvar varpå 1/4 Frolic ges till var och en. Jo, jag har övat detta från det att de var 8 veckor men sedan slarvat och inte fortsatt vilket jag får lida surt för nu... Fy matte.... Tur att man kan lära gamla hundar och mattar att sitta eller hur? Däremot ska jag faktiskt säga att kommandot stanna kvar sitter jättebra på båda flickorna. Här får man nästan tänka sig för så man inte glömmer dem.... Tragglade in detta rejält från det att de var ca: 6 månader och skulle göra stora julstädningen. Jo, tänk er själva att ha två 6-månaders busungar runt ben och skurhinkar som naturligtvis skulle vara på ALLT när man inte hade tid att kolla dem. Ligg kunde de redan så det blev "ligg- stanna kvar" i hallen och måååånga frolicbitar. Måste säga att jag var själv överaskad över hur fort det gick in. Hela familjen har sedan upprätthållit "stanna kvar" i alla typer av situationer och det ger naturligtvis resultat. Numer kräver jag att de ska klara det även vid störningar vare sig det gäller katten som vill få igång dem eller viltretning. Man rör sig INTE förrän ett nytt komando ges. Clara ligger en bra bit före Zelda här... Zelda har mycket jakt i kroppen och hennes intresse verkar bli ännu starkare med åldern. Jättebra naturligtvis eftersom hon används i jakt men också mycket jobb med att få in stadgan. Damen verkar stänga av ALLT när hon befinner sig i en jaktsituation och alla hennes grundläggande instinkter tar över helt. Zelda är en mycket intelligent hund och vet så väl vad vi vill och kräver av henne. Hon är fullt medveten om när hon inte lever upp till våra förväntningar vad gäller ren lydnad men tar sa att säga den smällen för att få utlopp för sitt stora jaktintresse. Hon har en mycket tydlig uppfattning om rangordning och skulle aldrig ifrågasätta det faktum att alla tvåbenta individer i samhället står över henne. Hon visar med all tydlighet att människor står över henne. Inte för att hon på något sätt är utsatt för underkastelse utan för att det är hennes tydliga rangordningsförfarande. Intressant att studera och jag kommer att försöka jobba mycket mer med Zelda rent intellektuellt framöver. Clara behöver mer fysisk träning och jag har tankar på att börja cykelträna henne. Endast promenader förslår inte långt för Claras del... Här snackar vi ren råenergi.....
Nu ska jag gå ut med mina flickor en stund. Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg.
Monica & vovvarna.

onsdag 18 juni 2008

Har vi hamnat i Australien?


Nog för att djurlivet är rikligt och synnerligen varierande i våra trakter, men ..När vi i går kväll såg denna vackra "goja" på gräsmattan i trädgården trodde jag nog inte riktigt att det var sant!! Papegojan som jag tror är av släktet Pennant Rosella (efter att ha jämfört bilder) är relativt tam och har naturligtvis lämnat någon förtvivlad ägare någon gång. Nu verkar det som om "pippi" levt i frihet ganska länge (kanske ett år eller mer) efter att ha hört att flera personer siktat denna vackra fågel. Pippi är såpass tam att han (tror det är en han p.g.a. den vackra fjäderdräkten) äter ur handen på Michael. Tyvärr har vi ett par prickiga rovdjur i trädgården som inte är lika vänligt sinnade till "praktpippin" som lillhusse. .. Hundarna blir helt galna när han flyger omkring på låg höjd och sätter sig i träd och buskar. Dessutom har han massa lustiga visselsignaler som ju triggar vovsen än mer.... Han svarar dessutom på tilltal, eller ja, visseltilltal snarare. Faktum är att jag är lite orolig för hans liv om han tänker sig en framtid i vår trädgård! Han är som sagt inte direkt så rädd för vovvarna och flyger bara någon meter ovanför deras huvuden ibland. Det kan definitivt innebära slutet för honom! Egentligen har man väl två val ;

1) Låt pippi ha sin frihet så länge den nu varar och lägg dig inte i. Han har trots allt överlevt i frihet relativt länge.

2) Försöka fånga in den och annonsera efter ägaren som kaske bor jättelångt härifrån och som troligen inte sett sin "goja" på över ett år vilket naturligtvis är jättehemskt! Har själv aldrig haft fåglar men kan tänka mig att man fäster sig vid dem likväl som andra husdjur.

Själv är jag nog av den "krassa" åsikten som alternativ 1) innebär och det av flera skäl. Jag är i princip emot att man låter djur bo i burar, vare sig det gäller däggdjur eller fåglar om man inte har väldigt stora inhägnader. Vi har t.ex. en 30 m2 stor rastgård till kaninerna där de kan leva ett något så när "värdigt" kaninliv. För det andra har nu "pippi" levt i frihet så pass länge att jag tycker det faktiskt vore grymt att stänga in honom igen... En tredje och nog så viktig anledning - Hur vet jag att det är den verklige ägaren som hör av sig???? Kan tänka mig att dessa fåglar kostar en slant och därför kan bli föremål för stöld/häleri. Nej jag tror att det mest humana är att låta pippi få kvalitétsliv framför kvantitetsliv under resten av sitt liv. Han får bo kvar hos oss i frihet! Hoppas bara han lär sig att de prickiga långörade individerna INTE är att lita på!!! Obs! klicka på bilderna så förstoras de.





söndag 15 juni 2008

Clara tar sig ton !!




Jo då hon kan hon med... Pratar nu om Clara-Bella som för första gången i sitt liv mopsat upp sig mot syrran idag! Första bataljen hade de under soffbordet i morse.... Ojoj , vad vi blev förvånade... Normalt sett är Zelda så ranghög att det aldrig under några omständigheter skulle falla Clara in att trotsa henne. De slåss alltså aldrig annars så jag måste säga att jag blev minst sagt paff när de rök loss på varandra. Antagligen är det löp på G för Claras del skulle jag tro. "Nu eller aldrig ska jag också få bestämma" tänker hon kanske. Kan då nämna att Zelda INTE delar den åsikten!!! Andra omgången de rök ihop var i trädgården när grannen kom förbi med sin goldenkille. Ja, du milde... Tänk om man ändå visst vad som rörde sig i deras huvud? Hoppas nu att det blir lugnt och att de fixat sina "positioner" Sa till Clara för en stund sedan - "Gör som vanligt, Clara, lägg dig direkt så blir allt så mycket lugnare..." Tror ni hon fattade något, hahaha.... Antagligen skulle väl lite fysisk/psykisk träning ha en lugnande effekt så det blir nog en tur till havet om en stund. Simning är gott tröttande... Kommer däremot INTE själv att hoppa i. Brrr det är kallt här idag och SMHI har varnat för åska hela dagen. Har inte hört något än.... Däremot har vi fått lite välbehövligt regn, dock ej på långa vägar så mycket som vi behöver!!!! Nu kommer det nya stora svarta regnmoln så det blir nog att packa ner regnstället i ryggan. Visst är det något speciellt med att se en hund av spanielsläktet simma? Öronen som flyter vid sidan om huvudet och en stolt resning av nacken över vattenlinjen. Vi hade en engelsk cocker när jag var liten som också hade en stor vattenpassion. Hon bodde i havet så länge vi var på stranden och klättrade upp på våra badmadrasser när vi var ute och flöt. En tokig helgalen hund men mycket underhållande!!! Det är den enda hund jag någonsin ägt/träffat som suttit inne vid dörren och gnällt för att få komma ut till bilen utan att någon ska åka någonstans.. Hon älskade att vara bilen och tillbringade en hel del tid där. Tänk så många härliga hundminnen man har och så mycket de har tillfört mitt/våra liv under alla år. Kom tidigt på varför hundar lever så (förhållandevis )kort tid. Naturligtvis är det för att vi ska hinna uppleva så många fler individer som vi får oförglömliga minnen från.

Ha en härlig söndag alla ni där ute !!!

Monica och slagskämparna...

lördag 14 juni 2008

Vi testar en ny blogg....

Ja - Nu har jag skapat en ny blogg Tänker prova ut den här ett tag så får vi se hur vi trivs med varandra. Kör bägge ett tag för att känna mig för vilken som känns bäst. Dagens stora händelse (hittills) är att DET REGNAR!!!!! Kanske inte så märkvärdigt för en del men mycket märkvärdigt i våra trakter där vi inte sett en droppe sedan april !!! Här är fruktansvärt torrt och alla mina vackra blommor slokar i rabatterna, t.o.m. perennerna törstar... Hoppas nu bara att vi får en hel del. Stora mörka vackra blålila moln skymtar utanför fönstret och jag hoppas så innerligt att de vill släppa sina droppar över min gård, snälla...
För övrigt är allt lugnt - eller ja, förutom att Zelda försökte sig på att mörda en kanin i morse då.. Herregud så mycket jakt det är i den damen. Herr kanin skuttade runt i sin inhägnad på ca:30 m2 intet ont anandes då "rovdjuret" Zelda rusar bort till inhägnaden i överljudsfart och anfaller buren likt en hungrig tiger..... J-lar så arg matte blev... Clara som inte gillar när matte blir heligt förbannad kom snabbt fram till mig och la sig vid mina fötter medan "tigrinnan" Zelda fullkomligt ignorerade alla former av inkallningsförsök, grrrrr... Damen stänger av all hörsel i sådan lägen vilket naturligtvis är en styggelse!! Inte bra i jakten det...hmm. Tror detta är tämligen svårt att få bukt med dessutom. Man kämpar ju mot en instinkt som, i Zeldas fall, vuxit sig allt starkare med åldern. Nu är ju detta lite av en balansgång eftersom vi VILL att hon ska fungera i jakten. Tja ingen enkel nöt att knäcka inte... Måste öva MYCKET MER på inkallningen vid störningar. Har nog slarvat där en del får väl erkännas....

Nej nu väntar lite vardagsbestyr och de gör sig inte självt tyvärr ...

Ha en trevlig dag och ta hand om er.