Duktiga flickor bidrar till försörjningen

Halleluja - nyårsmiddagen är bärgad!

************************

Husse med flickor såg till att fixa hem julhararna, visserligen en vecka försent men ändå!!

Ett par finfina exemplar på säkert dryga 3 kg. stycket blev gårdagens skörd. Bägge damerna fick vara med, var för sig naturligtvis och bägge skötte sig storartat i att söka upp de skjutna bytena efteråt. Söket försvårades dessutom av att det inte fanns några som helst blodspår efter hararna. Visst har vi duktiga flickor?

Nu hänger gnagarna urtagna, stoppade med ris, på husknutarna som sig bör över julhelgen. Tjejerna vaktar dem med sina liv kan jag meddela!!! Väl inne ligger de vid dörren hela tiden och vill bara ut till hararna. Samma visa varje gång det hänger harar på utsidan. Lite oro och ett och annat gnyende hörs från dem men inte så att det stör nämnvärt. I kväll ska de få lite mer av hjärta och lever blandad med sin kvällsmat. Detta är säkert för en hund som den finaste entrcôte eller oxfilé är för matte!!! Mums alltså..

Det har för övrigt varit en produktiv vecka vad gäller viltkvoten. Både rådjur och hare ska snart få fylla vår frys. Om någon till äventyrs har vägarna förbi så vet ni vad det blir för mat......

Inga höjdarkort kanske men det var mörkt och vi hade lite bråttom. Dessutom var det svinkallt att ta kort utan handskar!!

Carpe Diem

Matte & duktiga vovs.

Claras julfnatt

Klicka på Claras bilder så ser ni en mer realistisk bildserie av "The Snowqueen in person"

Innan stora galenskapen bryter ut Tjoho - va kul!!

Kolla matte - Jag är ett snömonster

Hoppsan - där missade jag nog något....

Full fart framåt

Matte säger att detta är toppenmotion

Kom igen syrran - Det är skitkul....

En ren förklädd till engelsk springer spaniel....

Outtröttlig dam...

Tjenare matte!!!

Sorry - måste hit bort...

Ingen kan väl tro att denna dam är 3,5 år gammal?????

Snö i massor. Tung blötsnö på utsidan. Vovsen älskar det. De skuttar runt som gaseller i allt det vita och beter sig som unghundar. Främst det lilla snömonstret Clara-Bella som aldrig får nog. Toppen motion!

Vi är ju inte så bortskämda med vita jular på västkusten. Visst är det vackert men föga praktiskt....

God Jul & Gott Nytt År

GULD igen!

En stolt Michael gratuleras av domaren Glad Michael

Måste jag lämna pallen redan ...

Inte någon behöver vara rädd hos familjen Levander med en sådan lillhusse ...

De årliga KM mästerskapen gick av stapeln i onsdags kväll.

Återigen blev det en GULDMEDALJ för "lillhusse" Michael.

Stort Grattis från oss alla, både två och fyrbenta !!!

Kram

Mamma, Pappa, Alex & alla djuren :-)

Aktiv blogg...pyttsan!

En sällsynt bild nu för tiden - En TORR Clara-Bella !

Om du klickar på henne blir hon JÄTTESTOR....

********************************

Oj.. Här var det sannerligen ett tag sedan vi uppdaterade ser jag.. hmm.. Vad har då hänt i vår ”flock” sedan mitten av oktober? Tja, förutom den berömda vardagen med alla dess bestyr så har nu matte gått SKK:s uppfödarutbildning. Den sista och avslutande delen, genetik, kommer att hållas i början av mars på Nordens Ark under ett veckoslut. Kursen har varit jättekul och lärorikt. Duktiga föredragshållare och en brokig samling uppfödare. Brokig i betydelsen – många olika raser med skiftande bakgrund och erfarenhet. Faktum är att det som varit mest intressant är att få ta del av alla dessa människors erfarenheter. Vi var nämligen MÅNGA deltagare. Böckerna kan jag lika gärna sitta hemma och läsa…

Vad gäller de små vilddjuren här hemma så är allt lugnt. Den berömda grävlingen vi hade här varje natt tidigare har inte synts till under den senaste veckan. Däremot hade han gjort ännu ett hål i stängslet som vi inte upptäckt tidigare. Naturligtvis kunde inte ”grävlingjägaren” Zelda hålla sig därifrån vilket resulterade i att hon lyckades med konststycket att trassla in öronen i en lös plastad ståltråd. Jag var inte hemma när det hände men husse berättade att hon satt som ett skruvstäd och han hade väldiga problem med att få loss henne. Hon blev inte skadad på något sätt tack vare att hon stod blickstilla och aldrig drabbades av panik. Nu tycker jag att det räcker med incidenter för den damen.!!

Märkligt att yrhättan Clara klarar sig från allehanda missöden… skulle jag väl aldrig ha sagt förstås!!

För övrigt är detta ingen höjdartid för hundägare.. Det regnar var, varannan dag och vovsen ser ut som skam efter utevistelser. För att inte tala om golven om de obemärkt råkar springa in i huset!!! Det ”blöta” resulterar även i att de får med sig halva skogen hem!

Just, det – glömde ju. Visst blev det några älgar till slut. Vi har nu äntligen fått lite älgkött i frysen samt en del klövar och märgben. Hade med mig Clara till slaktplatsen efter att en av de större älgarna fällts. Står och pratar med en bekant när jag plötsligt känner jag att det stretar i kopplet. ”Men Clara, vad gör du?” Jo – Clara-Bella tyckte att det luktade smaskens gott och då allra godast i skottkärran dit div. ben, klövar och annat slaktavfall förpassats!!! Med ett jätteben i ett fast grepp (med tillhörande klöv) dyker ett blodigt Clarahuvud upp över kanten. ”Kolla matte vad jag hittade.” En överlycklig dam visar stolt upp sin trofé för sin matte. ”Snälla kan jag inte få behålla det?” Visst fick hon det, lilla hjärtat.

Det var en syn när hon skulle bära hem detta gigantiska älgben som tog upp halva vägbanan kan jag meddela!!!!!! Naturligtvis fick även Zelda ta del av godsakerna när vi kom hem.

Sist men inte minst…. Har ni koll på var era adventsljusstakar befinner sig? Upptäckte till min förvåning att det är 10 dagar kvar till första advent!!!!

Hur gick det till, tro?

Ha det toppen där ute in cyberspace och krama vovsen

Carpe Diem

Clara & Zeldas matte

Det bidde Ingen älg på premiären

Nej, tyvärr lyckades vi inte "locka fram" en endaste älg under måndagen. Visst såg vi spår och hörde knakanden samt stampanden men icke.... att de sluga djuren visade upp sig offentligt inte. Ekorrar, fåglar och en fin räv visade dock upp sig. Under tisdagen var det mer dramatik. En älg som siktades på morgonen gäckade laget hela dagen. Tyvärr bestod tisdagens lag av endast 3 pers. vilket säkert hade en avgörande betydelse. Hade hela laget varit på plats så hade vi nog haft en fälld älgtjur. Nu hoppas vi på bättre jaktlycka på "hemmaplan"! För övrigt så sitter jag här och är lite nervös... Lillhusse, Michael är nämligen iväg med pappa och tävlar judo igen. Det är andra tävlingen i höst och nu håller vi tummarna!!! Vovsen och matte är alltså ensamma hemma. Vi får väl se vad vi hittar på under dagen. Skulle behöva bada bägge damerna... Här har varit söligt och skogsturerna gör inte det hela mindre söligt. Funderar på om man kunde dra på flickorna ett heltäckande galonställ. Inte så mycket för "sölet" utan mer för alla kvistar, ljung & kardborrar som sätter sig så in i vassen i behänget och öronen. En timme i skogen = en timmes pälsrensning när man kommer hem! Suck... För övrigt så bedrivs det just nu en "katt & råtta lek" med grävling/ar som tar sig in i trädgården om nätterna och käkar päron. Försöker mata den eller dem.. vet inte om det är flera - på utsidan staketet men det hjälper inte. Tydligen ska det vara nyfallna päron på menyn om man är grävling! Det värsta är att de trycker sig igenom stängslet och gör stora hål för vovsen att gå och komma som de vill ! Och, nej , de smiter inte så långt men om de får viltvittring och vi inte är där så drar de iväg. Framför allt Zelda är mycket intresserad av grävlingsdoft. Undrar vems rasstandard hon läst !!! Antagligen någon terriers.. Hennes frenetiska intresse på platsen där grävlingen befinner sig ledde till att hon blev getingstungen under tassen för ett tag sedan. Det samlas mängder av "sticking insects" i fallfrukten. Faktum är att hon fick så ont att hon hoppade på tre ben till matte och "bad om hjälp". Jo, hon kom faktiskt och kurade ihop sig hos mig samtidigt som hon drog upp höger bakben mot mig. Hittade dock ingen tagg i trampdynan. Eftersom jag inte riktigt gillade hennes reaktion efter sticket ringde jag jourhavande vet. Hon skakade i hela bakbenet och verkade lite medtagen. Ville höra hur ev. allergiska reaktioner yttrar sig. Han trodde inte att det var någon större fara men jag skulle höra av mig om det inte gav med sig efter någon timme. Fick lära mig att vid en allergisk reaktion svullnar "stick eller bit stället" samt området runt omkring upp direkt efter angreppet. Kan ju vara bra att veta. Jag vill dessutom poängtera att det ALLTID är bättre att ringa vet. en gång för mycket än tvärtom... Hunden kan ju inte tala om hur den mår! Zelda återhämtade sig efter en stund tack och lov :) Nu ska vi ut i höstsolen, vovvarna och jag. Ha en fin helg Over and out Monica & långöron

Claras första rådjur för i år

Äntligen får vovsen springa lösa i skog och mark igen, något de älskar över allt annat. Under den senaste veckan har de fått sträcka ut över stock och sten. Tog med mig "kvicksilvret" Clara-Bella på en övningstur inför kommande rådjursjakter i lördags. Ringrostig - Nej, knappast!!! På mindre än 10 sek. efter kommando "sök ut" brakar det till i buskagen. 15 meter framför mig kommer en get i full fart (ungefär som på bilden här ovan) med en falsettskallande Clara-Bella i bakhasorna. Och för alla er som nu förfasas över att en ESS driver med skall kan jag säga att det är toppen vid den här typen av jakt. Du vet exakt när hunden fått upp rådjursvittring och hur nära den är rådjuret samt också var du har hunden vilket naturligtvis är en säkerhetsfaktor för hunden. Man får dessutom pejl på var ekipaget befinner sig. Sedan får det vara hur önskvärt det vill eller inte för rasen. Bägge mina damer skallar vid upptag av både rådjur och hare vilket vi är mycket nöjda över.

Jag ville kolla stadgan och inkallning under retning, vilket naturligtvis är skitsvårt men ack så viktigt och nödvändigt.

Det svåraste är självklart fjärrdirigering. Tänk dig att du är en jakthund och är 30 m. från föraren. Du stöter upp det eftertraktade bytet - Då kommenderas du plötsligt "LIGG-STANNA KVAR" Inte lätt inte när du från början kommenderats "SÖK UT" och får massor av beröm i söket.

Nu tycker jag att vi gör framsteg vad gäller detta. Vi är iofs. långt ifrån full stadga i fjärren men Clara kan "bryta" och komma på "Hit" vilket är en god bit på väg. Det märks att det går bättre för var jaktsäsong. Hon är nu 3 år och börjar bli sin uppgift vuxen.

Övade henne nu senast i dels inkallningar under retning samt "ligg stanna kvar" då jag försvann ur sikte i skogen under ca: 5-7 min. Det gick jättebra fast skogen luktade smaskens i Bellas nos. Jo då det kommer allt men önskvärt hade varit att ha tid till träning var dag.

Nej, nu ska det packas inför morgondagen. Fru Levander ska nämligen ut och jaga älg i morgon tillsammans med ett gäng karlar och husse. En gemytlig trevlig jakt. Vi är 5-6 personer vilket är precis lagom. Och - Nej - vovsen får inte vara med....

Fick i fredags höra att det går en stor varghane i just detta område vilket gör det hela än mer spännande.... Drömmen hade varit att få se honom "live"

Det enda jag inte gillar är att ta sig till passet i totalt becksvart mörker. Har noll mörkerseende och är väl lite nervig om jag skulle "gå på något" på väg till passet.

Håll nu tummar för oss i morgon

Over & Out

Monica & duktiga jakthundar :)

Spana in farsan alltså...

Pappa Hero har erövrat ännu en championtitel, denna gång SVCH.

********************

Vi säger självklart STORT grattis till Hero & hans jätteduktiga matte, Maria.

****************************

Extra roligt är det eftersom detta dessutom är en helt underbar kille med en härlig personlighet. Glömmer aldrig första gången jag träffade Hero - eller snarare han träffade mig!! Som en stormvind kom han farande över köksgolvet hos Maria och överföll mig med pussar. Med immiga glasögon förstod jag att avkommor efter denne gosse kan inte bli annat än superbra. Hans döttrar har infriat alla våra förväntningar och är precis lika älskvärda.

Kan varmt rekommendera valpar efter denne härlige kille. Här är Heros sida hos kennel Windcraft.

Jodå nog spårade hon alltid...

Mina vindruvor Visst är dahlian vacker?

Nytt äppelträd. Fyra sorter på smma träd. Jättekul!!

******************************

Men inte klöven utan HARAR!!! plopp, plopp - i buskagen. Harar i varenda buske.

Tog mig i kragen i fredags kväll och la ett blodspår. Tänkte girlsen skulle få gå det i går em. Nu gjorde jag det sannerligen inte lätt för dem. Det ÖSREGNADE när jag la spåret och fortsatte så hela kvällen, natten och lördag förmiddag. Faktum är att det regnade så kraftigt att källaren svämmade över. Inte nog med det... Lillhusse fick inläckage i sitt rum. Drippen, dopp i ansiktet när han låg i sängen... Kul värre :(

Som sagt - Förstod väl att det inte skulle gå något vidare. Eller som husse uttryckte det "Detta är definitivt överkurs även för en proffs-spårhund" Clara & Zelda är ju bara "glada amatörer" så jag hade inga förväntningar alls. Trots det tog Clara vissa partier men sedan stötte hon upp första haren och nästa och nästa.... Nåja det intresset är det definitivt inget fel på!!!

Ska faktiskt vara så tuff att jag tänker gå spåret idag igen med Zelda. Klöven ligger kvar (hoppas jag..)

Visst är det fantastiskt vilka näsor de har? Är lika fascinerad varje gång. Detta kan man faktiskt utnyttja praktiskt i vardagen när man vill ha koll på var familjemedlemmarna befinner sig eller var de varit. Vi har en frysbox i en bod som står längst bort i trädgården. I den finns det tidvis glass. Vi har dessutom barn och barnens kompisar.. tja ni kan ju räkna ut resten själva...

"Har ni varit i boxen och tagit glass?" Näääeee..... kommer det från det intet ont anande barnet. Ok, det ska vi snart se om det stämmer. Matte släpper ut vovsen. Inte bara ser jag OM det hämtats glass utan även hur vederbörande glasstjuvar gått för att ta sig dit!!! Detsamma gäller de gånger när jag inte vetet om barnen tagit cykeln till skolan eller åkt buss. Ut med flickorna och de markerar direkt var ungarna har varit och vägen dit. På två sekunder har jag fått svar på den frågan. Praktiskt eller hur. Inte ens husse kommer undan ... "Var är husse?" säger matte när det är mat eller telefon. Som små spjut markerar de direkt var han befinner sig! Visst är det praktiskt? Inget undgår dessa damer inte. Kommer ihåg en incident från i vintras. Tidigt en morgon släppte jag ut dem som vanligt för morgonkisseriet. Fullt drev gick igång redan i trappen ner. Flickorna fullkomligt kastar sig mot källardörren som går upp. En tiondels sekund senare flyger det ut en vildkatt från källaren med två sjövila jägare i bakhasorna. Den katten har aldrig återvänt till trädgården kan jag meddela. Detta är en helt förvildad katt som ingen äger. En stor beige/orange flicka tror jag. Har sett den i åtminstone 7-8 års tid. Hon bor i min gamla sommarstuga (hål i golvet in) och håller helt fritt från gnagare där, toppen. Hon har bäddat så fint i en gammal 70-tals plysch soffa.

Tänker på henne ibland när det är hiskligt kallt och snön ligger. Inte lätt att fånga byten då inte... Hon är dock så skygg att det inte går att närma sig henne på mindre än 50 meter. Vill inte börja "stödmata" henne heller. Är rädd att jag rubbar hennes naturliga överlevnadsstrategi då. Hon är jättefin och STOR så jag tror inte att det går någon nöd på henne men visst går tankarna till henne ibland, speciellt vintertid ....

Tja, det var en parentes i sammanhanget Nu ska jag ut och putsa köksfönster. Vi satte upp en byggnadsställning igår och bytte ett tiotal tegelpannor. Då gäller det att passa på att tvätta fönsterna som jag aldrig kommer åt annars.

Ha det gott och var rädda om er.

Monica med vovs.

Semester igen

Fast nu är det bara en vecka. Jätteskönt i alla fall. Fru Levander vill gärna åka ut med husvagnen åtminstone några dagar. Dessutom har densamme spanat in ett nytt förtält som hon absolut bara måste ha.. så det så! Det gamla (på bilderna här) börjar ha gjort sitt och spricker lite här och där samt att dragkedjorna börjar gå sönder.

Men hallå där!!!! Skulle inte ni vakta vagnen? Det kan man väl inte göra sovandes heller?

Tja så här brukar det se ut när vi far ut med husvagnen. Vovsen älskar campinglivet. Mycket nya intryck och spännande dofter. Som synes är de dessutom väldigt avslappnade trots alla ljud runtomkring. Hundar som skäller, barn som leker, skateboardåkare, radiostyrda bilar precis framför tassarna på dem och gud vet vad! Märkligt eftersom de kan skälla på cyklister hemma.Vi ska inte tala om tomma släpkärror som skramlar!

Herregud vad du håller på matte.... Gå och sätt dig och ta det lugnt.

Vi passar husse

Blöta handdukar på tork överallt.. Dessa bilder är tagna på Skara sommarland. Vi bodde perfekt med knappa 10 meter till skogen där det fanns massor av gångstigar. Det fanns dessutom rådjur. Husse och vovsen stötte upp en råbock som låg och tryckte. Gissa om damerna gick igång på morgonen!!!

******************************

Ha en fortsatt trevlig söndag

Matte & campinghundarna

Ny medlem i Levander klanen

Denna ljuvliga lilla uppenbarelse heter Perchwater Hope'N'Glory

"Troja" och ägs av min syster med familj. Det finns väl inget så gudomligt sött som valpar av spanielsläktet? Jag har ännu inte haft förmånen att bekanta mig personligen med den lilla damen men inom kort står jag nog på furstukvisten med kameran i högsta hugg! Försök bara hålla mig därifrån....

Jag vill INTE..

Vara med på bild säger jag ju!!!

Herregud att hon inte fattar människan...

Ok, EN enda då sedan får det vara bra.

**************

Kunde inte låta bli att lägga ut bilderna ovan. Kan man vara mer demonstrativ än så? Nej, tror inte det... haha.

********************************************

Idag är det ingen höjdardag för fru Levander ska erkännas. Ett brutalt ingrepp igår eftermiddag har fått mycket smärtsamma följdverkningar med betoning på VÄRK! Det hela började i onsdags när jag tyckte mig fått något skräp mellan tänderna. Efter mycket kämpande släppte det plötsligt. Eller det och det... En halv kindtand ramlade ut ur munnen på mig! Trodde inte det var sant. Är jag inte lite för ung för att tappa tänderna? Visserligen har jag något diffust minne av att jag bet i en benbit för ett par månader sedan och att det knakade till men sedan hände inget mer. Det gjorde det med besked nu!

Insåg att detta naturligtvis inte var bra och behövde åtgärdas snarast. På torsdag morgon började det dessutom att värka rejält. Mat och dryck var inte att tänka på. Sagt och gjort. Fattade mod och ringde min tandläkare.. som var på semester... attans också. Inte tusan kunde jag gå över hela helgen med detta. Nu hör det till saken att jag lider av tandläkarskräck framför allt när jag inte vet vad som väntar mig. Här var jag alltså tvungen att kontakta en för mig okänd tandläkare för någon typ av ingrepp som jag befarade skulle bli smärtsamt. Det blev det också.. Det visade sig att tanden var så illa skadad att den inte skulle gå att bygga upp igen. Tackar för det. Vad som då återstod var utdragning. Jag hade nästan befarat denna diagnos. Kände hur kallsvetten började komma i hårfästet och i handflatorna. -Ös på med MASSOR av bedövning - sa jag. Jodå, denna mycket sympatiska kvinnliga tandläkare lovade att jag skulle få så mycket jag behövde. Hon såg naturligtvis skräcken i mina ögon. Kände hur det stack till sisådär 5-6 ggr. Efter en lite stund kom så borreländet fram. Hon skulle klyva tanden i tre delar för att lättare kunna plocka ut var rot för sig. Usch.. en rysning gick genom kroppen. Jäklar så utlämnad man är liggandes i en tandläkarstol med två människor över sig som tar garnityret i besittning. Dessutom är man fullproppad med mängder av olika instrument vilket gör det omöjligt att försvara sig. Alltså borr i tand. Fru Levander -aaaaaaj- borr bort! En kniv skar genom käken och upp i hjärnan kändes det som. Tillbaks till bedövningssprutan alltså. Detta scenario upprepades 4-5 ggr till. Vet inte om kvalitén på bedövningsmedel blivit sämre de senaste åren eller om jag är utrustad med ovanligt många nervtrådar. I vilket fall som helst tömde jag väl förrådet för dem. Tydligen slutade jag andas när hon borrade varför det blev en del avbrott i behandlingen. - Du måste andas- sa hon vid flera tillfällen. -jasså - säger patienten dumt. Jag fick några "flashbacks" från historier jag hört om fångar som torterats genom att man borrat sig ner i tänderna utan bedövning. Stackars satar. Nåväl, några rötter avlägsnades till slut med ett knastrande ljud i käkbenet. Rot nr. 3 verkade däremot att göra ett våldsamt motstånd. Till slut hör jag vad jag längtat efter att höra sedan dagen före. -Nu är det klart-. Puuhhh... Aldrig är man väl så glad att få betala som efter ett tandläkarbesök. Då är det ju över.. trodde jag i min enfald...pyttsan. Glad i hågen lämnade jag mottagningen lite halvgroggy. Halleluja inga smärtor. Nej tacka sjutton för det, jag var ju bedövad med 12 bedövningssprutor!!! 3 timmar senare var fru Levander inte lika sprudlande kan jag meddela... Eftersom fru tandläkare avrådde från värktabletter som innehöll blodförtunnande medel fanns ingen större hjälp att få i detta hem. Summan av kardemumman är. Jag har haft en h...tes värk hela natten och bara slumrat sporadiskt. Från 4 har jag varit klarvaken. Vänster ansiktshalva känns som om jag gått 20 ronder mot Mike Tyson. "Unnade" mig två värktabletter i morse, härligt. Nu kan det väl bara bli bättre...hoppas jag. Fast tusan vet när jag kan börja äta som "normalt" folk igen. Känner att t.ex. äpple och morötter står långt ner på fru Levanders matlista just nu.

Hoppas ni alla där ute får en fin helg UTAN tandproblem.

Monica & ett par långörade praliner.

Fel på något

I cyperspace alltså! Har försökt att lägga in ett härligt badalbum med damerna men lyckas inte av någon outgrundlig anledning.... grr.. Avskyr när tekniken stoppar mina idéer. Dessutom verkar tangentbordet att ha fått fnatt! Tidvis vägrar mina bokstäver att komma på pränt. Usch så trött och irriterad jag blir...

I alla fall så kan jag ju nämna (om jag nu aldrig lyckas med mitt bildprojekt) att helgen ägnades åt bad för både oss och flickorna (lördag). Vi hade det underbart och damerna njöt (som alltid) av böljan den blå. Här snackar vi vattenpassion på HÖG nivå. Läste någonstans att man i Italien utbildat räddningshundar för badstränderna. Flera liv hade antagligen räddats tack vare detta. Undrar om vi kanske kan ha en ny karriär på G här... Här hämtas nämligen ALLT till land som matte eller husse ber om. Zelda lyckades med konststycket (för ett par månader sedan) att apportera en båt!!! Jo det är sant. På en kvällstur ner till havet en ljummen kväll släppte jag Zelda. - Ta dig du ett dopp stumpan- sa matte medan Clara hade lite toalettbestyr att stå i.

Glad och lycklig hördes skutt och plask. Väl ute på böljan den blå hittade stumpsan ett blått rep som låg och flöt. Kan man ju inte motstå... Zelda greppar repet och simmar in mot mig. Nu kommer det även en orange boj efter henne samt efter den en mindre båt!!!!!! Hoppsan!!!

-NEJ,NEJ... STOPP Zelda- Ojoj, matte inser att det blir bad även för henne. Lyckades dock få tillbaks båten på ursprunglig plats till slut nu lite säkrare förankrat i botten. Puhhh..

Lite kantarell plockning blev det också i helgen. Eller lite och lite.... Det blev en väldig massa för att vara i våra trakter. Hela söndagens eftermiddag blev därmed en svamp-rensnings-dag i guds fria natur. Halleluja nu är vintern räddad! Bilderna ovan visar en del av våra vedermödor.

Tror föresten att vi har en kantarellvovve i huset. Clara mumsar glatt i sig skogens guld. Kan hon månne bli en en kantarellhund? Hade hellre sett henne som en tryffelhund förstås men den varan finns ju inte direkt i våra trakter.

Nej, nu är det dags att "call it a day" och krypa till kojs.

God natt

Monica & vovsen

Zelda har blivit döv....

Fast bara ibland ...

Hon verkar dock ha en utmärkt hörsel när det så passar hennes kungliga höghet!!

****************************

Vete tusan vad som flugit i henne. Den senaste tiden har hon varit lika trotsig som den värsta tonårsungen. Kan inte påminna mig att det finns något som heter 3-års trots i hundvärlden. I alla fall så driver hon tidvis sin matte till vansinne. Vi pratar nu främst om inkallning på kvällarna. Dvs. när flickorna släpps ut på en sista kisserunda inför natten precis innan jag går och lägger mig.

- Vänta lite matte. Jag kommer strax. Jag måste bara kolla upp så att allt är i sin ordning här utanför innan vi går och lägger oss. Förstår du inte vilka faror som kan gömma sig här?-

Matte har ingen som helst önskan att "vänta lite"... -ZELDA, HIT NU!-. Adrenalinet stiger till alarmerande nivåer samtidigt som matte inser att hon naturligtvis inte är speciellt lockande att komma till. Grrrr morrrr... Iklädd nattsärken och de skor eller tofflor som står närmast dörren, vilket brukar resultera i husses 45:or, hasar sig matte nedför trappen med livet som insats i hällregn!! Hasandes över gräsmattan är matte just nu INTE att leka med vilket naturligtvis även hennes kungliga höghet inser...

- Oops så arg du ser ut, matte. Jag som bara försöker skydda "flocken" från alla farorna här ute. Jaja, du får väl ta över då-

-GÅ IN NU- Ryter matte med sammanbitna käkar. Snabb som en vessla rusar damen mot dörren där syrran snällt sitter och väntar, rädd för att mattes vrede ska drabba även henne.

Här förkastas helt och hållet de senaste 30 årens metodik inom hundhållningen "positiv förstärkning - negativa handlingar ignoreras-uppfostran". Glömt är alla kurser på brukshundklubbar, alla föreläsningar, konferenser samt alla böcker matte slukat i ämnet, vilket nog är en del.. Nu gäller ren och skär "rålydnad" utan en endaste Frolic i sikte!!

Ja vi får sannerligen hoppas att detta är en övergående "fas" annars får jag väl tänka till lite..

Annars allt lugnt på hemmafronten. Vovsen ligger dekorativt utslagna på gräsmattan som matte klippt 2 ggr i helgen. Är hon inte klok? Nej, antagligen inte... men det var för blött för att köra "uppsamlaren" vid första klipptillfället så det gjorde jag igår. Toppen gödning för allehanda växter. Speciellt när det blandas med kaninernas slutprodukter.

Ha en fin söndag och

Carpe Diem.

Matte & långörade praliner.

Visst är hon bedårande söt...

Mattes älskade lilla cholkadpralin..

Jag får säga så eftersom jag inte är ett dugg partisk!!!!!

***************************

Vet ni vad höjden av lycka är? Det är att komma hem efter jobbet och se två små spanielhuvuden kika ut genom köksfönstret när de hör bilen. De ser så bedårande söta ut där i fönstret att jag självklart förlåter att de förstör fönsterbrädena. Har tänkt så många gånger att jag borde ta ett kort men jag har ju inte kameran med till jobbet.

Väl inne utbryter det en serenad från främst Zeldas sida. Hon kan nämligen prata!! Jojo det kan hon visst det. Själva översättningen av "snacket" jobbar jag med.. Det låter ungefär så här - Woooowoooaue- Alltså lite med en varglik touch. Hon kan yla som en också. Antagligen hade hon skrämt skiten ur en renrasig varg, lillstumpan ..haha..

När Clara blir exalterad/glad springer hon genast och hämtar något att bära på. Det kan vara allt ifrån en fotboll som sett bättre dagar till ett ben eller (absolut förbjudet) mattes skinnhandskar!! Allt kan man nämligen bära på. Lite pinsamt när hon som valp plockade ut smutstvätten ur tvättkorgen och bar ut på gräsmattan. Inte så jättekul när en medlem i familjen ropar

"- Är inte det här dina trosor-" samtidigt som någon passerar på vägen utanför..hmmm.... Har numer lock på tvättkorgarna kan jag meddela. Lite annat smått och gott har man också hittat på tomten förutom lillhusses gosedjur och vedträn. Vad sägs om div. verktyg från källaren inkl. ett paket häftklamrar, träslev från diskmaskinen, hundarnas pläd, tandkrämstub, ett av mina svindyra läppstift!! och ..you name it.. Ska väl i sanningens namn säga att detta var valpförsyndelser. Numer vet de faktiskt vad de får ha och inte förutom kanske de oemotståndliga skinnhandskarna... Däremot har de aldrig, inte någon av dem, brytt sig om skor vilket jag finner lite märkligt. Vi har nämligen aldrig "talat om för dem" att det är NO, NO vad gäller skor. Andra grupp 8 vovs som jag känner är ju ofta oerhört förälskade i just skor.

Nu är det så finurligt inrättat att man ju inte KAN vara arg på en hund av spanielsläktet. De har nämligen utseendet för sig, kan man säga. Jo då visst gormar jag i då och då när de inte vill lyssna på mig vid t.ex. kattjakt i trädgården eller då de skäller på något på vägen. Däremot har nog vår skapare lyckats extra väl med just hundar av spanielras. Inte någon normal människa kan ju undgå att se hur fruktansvärt bedrövad en hund av spanielrasen kan se ut när de får bannor. Här får man sanerligen tidvis stålsätta sig. Sedan är det ju också så att hundarna inget högre önskar än att vara sina ägare till lags. Glöm aldrig det!

Pussa era hundar &

Carpe diem

Matte till bedårande Clara-Bella & Zelda

Nonchalant vakthund

Kolla in stilen på "vakthunden" Zelda!

***************

Vovsen älskar att ligga på granittrappen och spana. Här har de full koll på omgivningen så att inga stygga inkräktare kommer och hotar matte eller husse. Det var nog inte riktigt sant förstås... haha.. Den största risken besökare utsätts för är nog drunkning från alla pussar!!! Möjligtvis också några väl placerade tassavtryck på kläderna. Vita kläder är INTE att rekommendera för den som vill besöka detta hem. Jag undrar dock hur de skulle reagera om det kom in en helt främmande människa i huset när vi inte är hemma.... hmmm. Tror inte att Zelda hade gillat det.

Idag står lite finputsning av Clara på tapeten. Hon blev klippt igår och idag tänkte jag fixa till "övergångarna" lite. Hann inte det igår. Skönt att bli av med all päls inne i öronen och lättare för matte att hålla rent.

Fixade även alla 8 tassarna och 4 hasor framför tv:n på kvällen enligt löpande band principen.

Vet inte om de käkat gödningsmedel men jag tycker att just "tasspälsen" växer så in i bomben just nu.

På tal om det.. Vet ni vad de små rackarna gjorde i morse innan frukost? De förbaskade luspudlarna snodde ett halvt smörpaket som stod på vedspisen!! Hittade det noggrant renslickade pappret på golvet. Tror att de har delat "systerlikt" på bytet för hundmaten var inte så intressant som den brukar vara. Vanligtvis hinner jag knappt lämna köket förrän de är klara. Glufs, glufs.. på äkta spanielmanér. Idag plockade jag faktiskt bort skålarna igen eftersom bägge som sagt verkade nöjda.. hmm. Inget bakat idag alltså.... Får väl skylla mig själv men de brukar faktiskt inte göra så.

Måste ju bara visa er något. Mina flickor ska få en "kusin" i lite mindre format. Min syster med familj går i "väntans tider".

Kolla in detta. Det är valp nr. 4. Oemotståndligt söt eller hur? Jag har fått se en video av valparna. Totalt livsfarligt!

http://www.perchwater.se/pollys_valpar%2009.htm

Ha nu en skön söndag och ta hand om er. Själv ska jag skaka lite på Frolic burken på trimbordet nu. Då kommer nämligen två förväntansfulla tjejer att studsa upp på bordet från golvet samtidigt!!! Tokfior..

Carpe diem

Bellas och Zeldas matte

Till Far

Dessa rosor tillägnar jag min far som just nu utkämpar sin största kamp i livet.

************************

"Vi fixar detta också Far"

************************

KRAMAR

Din äldsta dotter

Monica